Recension: Ad Astra

Ensamhetens rymdodyssé

Brad Pitt åker på en egotripp till solsystemets ytterkant, på jakt efter svar på de stora frågorna.
Karakter
Drama
Ad Astra
Annons
Annons
forfatter

I en inte alltför avlägsen framtid ger sig elitastronauten Roy McBride (Brad Pitt) iväg på en riktig långresa till ytterkanten av vårt solsystem. Som nybliven pionjär ska han utforska okända territorier och under tiden har han gott om tid att ägna sig åt självrannsakan.

Tjugofem år tidigare försvann hans meriterade pappa (Tommy Lee Jones) under ett uppdrag där målet var att hitta intelligent liv. Nu utsätts jorden plötsligt för oväntad, dödlig kosmisk strålning och NASA misstänker att McBride den äldre ligger bakom alltihop.

James Gray (regissör och manusförfattare) och Brad Pitt (producent) har gjort en riktigt vacker film med spektakulära bilder från en fascinerande världsrymd, fast inte lika förtrollande som Gravity.

Pitts lååånga resa avbryts av en häftig actionscen på månen, samt ett skrämmande möte med ett norskt (!) fraktskepp i rena rama Alien-stil. Bortsett från detta måste Pitt bära filmen och handlingen på sina axlar, vilket han lyckas bra med. Däremot blir väl mycket närbilder av Pitts väderbitna ansikte, plus att handlingen tar ett par genvägar som inte känns tillfredsställande.

Annons

Genom Pitts röst voice-over får vi reda på att han är en hårding. Han får aldrig hög puls (till och med i fritt fall från flera tusen meters höjd håller han huvudet kallt), han håller sina känslor i schack (vilket får hustrun (Liv Tyler) att lämna honom) – jobbet och uppdraget är det enda han fokuserar på.

Ad Astra (Foto: Fox/Paramount)

Berättarröster kan fungera, och i en film som Ad Astra (”mot stjärnorna”), som i hög grad är en enmansshow, är det en nödvändig dygd – men här blir dialogen lite för ofta insisterande och nästan banal.

McBrides ”stora” tankar och filosoferande känns ofta smått självklara och högtravande, både han och manusförfattaren försöker lite för mycket att göra Ad Astra till en djupt emotionell film som ska få oss att fundera på livets verkligt stora frågor. Vilket den bara bitvis lyckas med.

Ad Astra är en visuell njutning och lika mycket en inre resa i McBrides huvud som en pionjärresa ut i den mörka yttre rymden. På samma gång är det en klassisk berättelse om skadade far-och-son-relationer som de flesta av oss kan ha förståelse för. En film som skulle ha tjänat mycket på att vara mer subtil, men som definitivt är sevärd. 4 starka stjärnor.

Ad Astra_5 Ad Astra_4 Ad Astra_2 DF_00642FD.psd
<
>
Ad Astra (Foto: Fox/Paramount)
Vi uppskattar verkligen att du läser Ljud & Bild.
för att läsa vidare.

Prova Ljud & Bild i 30 dagar för 39 kr

Full tillgång till alla +artiklar, vårt testarkiv med tusentals produkter, Alla nyheter, recensioner och guider Se fler alternativ här
Fakta
  • 4K UHD BD
  • Release: 3 februari 2020
  • Regi: James Grey
  • Med: Brad Pitt, Tommy Lee Jones, Donald Sutherland, Ruth Negga, Liv Tylor, Donnie Keshawarz
  • Genre: Drama
  • Land: USA
  • År: 2019
  • Längd: 2:03
  • Betyg: 4
IMDB Rating
Ad Astra (2019) 123min | Adventure, Drama, Mystery | 20 September 2019 (Norway) Summary: Astronaut Roy McBride undertakes a mission across an unforgiving solar system to uncover the truth about his missing father and his doomed expedition that now, 30 years later, threatens the universe.
Countries: China, USALanguages: English, Norwegian

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Tor Aavatsmark

(f. 1974): Ljud & Bilds dedikerade filmrecensent och VD. Tor har arbetat på L&B sedan 2005. Under 2003–2005 ägde han och en partner ett tidningsförlag med bland annat en filmtidning i portföljen, ett intresse han har tagit med sig till L&B. Tor har en cand.polit-utbildning från UiO men känner sig väldigt hemma bakom ratten på ett medieföretag.
Annons
Annons

Läs också

I dag är det tio år sedan världens största TV-serie hade premiär.
Den danska storstjärnan har fått ytterligare en internationell mega-roll.
Strömningsjätten har tecknat ett stort avtal om innehåll med Sony Pictures.
Ännu en gång flyttas premiärerna för stora filmtitlar fram.
Serieversionen av filmsuccén levererar mer av samma sak, i ett halsbrytande men så småningom upprepande tempo.
Att 40 % av de spanska männen går på bordeller var en chockerande nyhet för oss – men bannemej om inte Álex Pina lyckas göra hejdundrande underhållning av tragedin.
April bjuder på mycket godis från strömningstjänsterna, nu kan du också titta på innehåll från nykomlingen Paramount+.
Påsken blir definitivt bättre med en riktigt bra thriller eller deckare!
Nykomlingen Paramount+ lanseras med Maisie Williams som snabbkäftad eremit som plötsligt släpps lös i det fria. Roligt, men lite oförlöst.
Disney+ bevisar att det fortfarande finns mer spännande material att förmedla från Marvels rikliga universum.
Många filmer har ”finputsats” i efterhand av missnöjda regissörer – men ingen lika omfattande som Justice League.
Den efterlängtade uppföljaren till fräscha Wonder Woman är årets största besvikelse.
En av 1980-talets stora komiker, Eddie Murphy, försöker stenhårt att återuppliva sin klassiska komedi – men åstadkommer bara en mycket mindre charmig kopia.
Uppföljaren går i samma fascinerande fotspår som första säsongen – och det är inte negativt.
New Orleans mest respekterade domare hamnar i klammeri med rättvisan.
Under årets första vårmånad får vi ljusare dagar, mindre snö och massor av spännande innehåll från strömningstjänsterna.
Tänk om det om var Sovjetunionen som hann först till månen?
Big Sky ett levande bevis på att även en av branschens mest erfarna och välrenommerade kan misslyckas.
Två personer ägnar en hel natt åt att göra sitt yttersta för att såra och förnedra sin partner. Sådant blir det filmkonst av.
Tom Hanks briljerar i sobert western-epos som har hjärtat på rätta stället.