Recension: Ad Astra

Ensamhetens rymdodyssé

Brad Pitt åker på en egotripp till solsystemets ytterkant, på jakt efter svar på de stora frågorna.
Karakter
Drama
Ad Astra
Annons
Annons
forfatter

I en inte alltför avlägsen framtid ger sig elitastronauten Roy McBride (Brad Pitt) iväg på en riktig långresa till ytterkanten av vårt solsystem. Som nybliven pionjär ska han utforska okända territorier och under tiden har han gott om tid att ägna sig åt självrannsakan.

Tjugofem år tidigare försvann hans meriterade pappa (Tommy Lee Jones) under ett uppdrag där målet var att hitta intelligent liv. Nu utsätts jorden plötsligt för oväntad, dödlig kosmisk strålning och NASA misstänker att McBride den äldre ligger bakom alltihop.

James Gray (regissör och manusförfattare) och Brad Pitt (producent) har gjort en riktigt vacker film med spektakulära bilder från en fascinerande världsrymd, fast inte lika förtrollande som Gravity.

Pitts lååånga resa avbryts av en häftig actionscen på månen, samt ett skrämmande möte med ett norskt (!) fraktskepp i rena rama Alien-stil. Bortsett från detta måste Pitt bära filmen och handlingen på sina axlar, vilket han lyckas bra med. Däremot blir väl mycket närbilder av Pitts väderbitna ansikte, plus att handlingen tar ett par genvägar som inte känns tillfredsställande.

Genom Pitts röst voice-over får vi reda på att han är en hårding. Han får aldrig hög puls (till och med i fritt fall från flera tusen meters höjd håller han huvudet kallt), han håller sina känslor i schack (vilket får hustrun (Liv Tyler) att lämna honom) – jobbet och uppdraget är det enda han fokuserar på.

Ad Astra (Foto: Fox/Paramount)

Berättarröster kan fungera, och i en film som Ad Astra (”mot stjärnorna”), som i hög grad är en enmansshow, är det en nödvändig dygd – men här blir dialogen lite för ofta insisterande och nästan banal.

McBrides ”stora” tankar och filosoferande känns ofta smått självklara och högtravande, både han och manusförfattaren försöker lite för mycket att göra Ad Astra till en djupt emotionell film som ska få oss att fundera på livets verkligt stora frågor. Vilket den bara bitvis lyckas med.

Ad Astra är en visuell njutning och lika mycket en inre resa i McBrides huvud som en pionjärresa ut i den mörka yttre rymden. På samma gång är det en klassisk berättelse om skadade far-och-son-relationer som de flesta av oss kan ha förståelse för. En film som skulle ha tjänat mycket på att vara mer subtil, men som definitivt är sevärd. 4 starka stjärnor.

Ad Astra_5 Ad Astra_4 Ad Astra_2 DF_00642FD.psd
<
>
Ad Astra (Foto: Fox/Paramount)

/ registrera dig för att läsa den här artikeln gratis

Var vänlig bekräfta innan du registrerar dig

Jag accepterar Ljud & Bilds villkor. Jag vill ta emot nyhetsbrev och information, som skickas ut ett par gånger i månaden. Jag kan när som helst avregistrera mig.

eller registrera dig via e-post

Glömt lösenordet? Ange din e-postadress, så får du ett mail med en länk så att du kan ange ett nytt lösenord.

Fakta
  • 4K UHD BD
  • Release: 3 februari 2020
  • Regi: James Grey
  • Med: Brad Pitt, Tommy Lee Jones, Donald Sutherland, Ruth Negga, Liv Tylor, Donnie Keshawarz
  • Genre: Drama
  • Land: USA
  • År: 2019
  • Längd: 2:03
  • Betyg: 4
IMDB Rating
Ad Astra (2019) 2h 3min | Adventure, Drama, Mystery | 20 September 2019 (Norway) Summary: Astronaut Roy McBride undertakes a mission across an unforgiving solar system to uncover the truth about his missing father and his doomed expedition that now, 30 years later, threatens the universe.
Countries: China, USALanguages: English, Norwegian

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Tor Aavatsmark

(f. 1974): Ljud & Bilds dedikerade filmrecensent och VD. Tor har arbetat på L&B sedan 2005. Under 2003–2005 ägde han och en partner ett tidningsförlag med bland annat en filmtidning i portföljen, ett intresse han har tagit med sig till L&B. Tor har en cand.polit-utbildning från UiO men känner sig väldigt hemma bakom ratten på ett medieföretag.
Annons
Annons

Läs också

Nu kan du se fram emot mer pompa och ståt, intriger och sex bland societeten på 1800-talet.
Ännu en gång flyttas premiären av den 25:e Bond-filmen fram.
Med ännu en global aktör på den nordiska marknaden hårdnar kampen om strömningsabonnenterna.
Nikolaj Coster-Waldau har huvudrollen i en dansk Netflix-film.
Lyckat kostymdrama som är en blandning av Dynastin, Askungen, Farliga förbindelser och Downton Abbey – med en touch av Fifty Shades of Grey.
En graviditet som går fruktansvärt fel är på väg att slita den unga familjen i bitar.
Januari har långa och mörka kvällar – bara synd att streaming- och filmbolagen verkar ha tagit semester.
Med Equinox levererar Netflix en av sina bästa nordiska produktioner.
Äntligen lite ledigt mitt i corona-mörkret. Vad ska du titta på för att mysa och koppla av?
Ännu en gång levererar Pixar en teknisk fullträff, ackompanjerad av en ytterst emotionell historia.
Ännu en gång får vi tillbringa tiden fram till jul med ensamstående, smådesperata Johanne som jagar den rätte – och visst blir det riktigt roligt.
En av bluesens absoluta första grand old ladies bjuder på häftiga toner i ett laddat kammarspel, ackompanjerad av ”Black Panther”.
Disney försöker skamlöst utnyttja folks sug efter lättsam julunderhållning.
Alla fördomar du kan tänkas ha mot homosexuella, musikalälskare och intoleranta konservativa kristna i småstads-Amerika blir bekräftade i The Prom.
December har kalla dagar och mörka kvällar – det är läge för många timmar framför TV:n.
Mulan är en av Disneys bästa live-nyinspelningar av tecknade klassiker.
Michael J. Fox briljerar i smått föråldrad ”klassiker”.
Att schack kunde vara så fascinerande och spännande kunde vi väl aldrig tro!
Den suveräna Trump-imitatören kraschlandar i sin nya Netflix-special.
Apple och Hanks åstadkommer en platt spänningskurva i ett tandlöst andra världskrigsdrama.