Den ytterst harmoniska kärnfamiljen från Cornwall med sonen Tim (Domnhall Gleeson), en syster på vift, en snäll mor och en synnerligen fryntlig far (alltid lika fantastiske Bill Nighy) som kan resa i tiden, tar farväl av sonen när han flyttar hemifrån som 21-åring. En smånördig rödtott med dåligt självförtroende, framför allt i närheten av det motsatta könet, ska finna sig tillrätta och staka ut sitt liv som vuxen i storstaden London.
Filmens knorr är att männen i familjen kan resa i tiden, fast bara bakåt och med en del (märkliga) förbehåll. Hur långsökt detta än låter så fungerar det förvånansvärt bra. Det beror inte minst på ett välskrivet manus med bra och intelligenta repliker, ett par synnerligen charmiga karaktärer (på gränsen till onaturligt trevliga) och utsökt skådespeleri. Samt en intressant far-son-relation som kuliss.
Rachel McAdams är väldigt van vid (amerikanska) romantiska komedier, så rollen som söt, oskyldig girl-next-door behärskar hon till fulländning – men till skillnad från i alla ointressanta tretton-på-dussinet-komedier får hon lyckligtvis en betydligt mer ”juicy” roll här. Även om vi inte helt och hållet köper att nörden Tim får drömkvinnan, plus att historien har ett par logiska luckor, så har About Time allt som behövs för det ska räcka till fyra stabila stjärnor.
Bildkvaliteten är sådär, med ganska bleka förger och dålig svärta. Ljudspåret är det betydligt mer tryck i. Det omfattande bonusmaterialet består av ett par borttagna scener, bloopers, musikvideor samt 8 dugliga minidokumentärer.
