Väljer man Nikon Z8 får man nästan exakt samma kamera som den dyrare Z9. Det innebär att man också får samma prestanda, samma egenskaper – och inte minst samma bildkvalitet. Alla de viktigaste checkrutorna är förbockade med Z8, som seglar upp som en av våra favorit-fullformatkameror i proffsklassen. Det är en liten besvikelse att den stora kameran inte har bättre batteritid och även om sökaren inte har blackout vid seriefoto så tycker vi att den är för lågupplöst för exempelvis porträtt- eller makrofoto. Men det är hårklyverier, för kamerans övergripande kvaliteter ligger utan tvekan i topp. Oavsett klass.
Här får man samma staplade 45,7-megapixels bildsensor i fullformat som i flaggskeppet Z9, fast förpackat i ett mindre och billigare kamerahus. Z8 har även stöd för 12-bitars 8K-video, 4K/120p i 12-bitars N-RAW, 4K/60K i 12-bitars ProRes RAW HQ och upp till 30 bilder/s seriefoto. Fotografer kan själv kalibrera autofokusen från inställningarna i skärmmenyerna och autofokusen är lika snabb och exakt som i Z9.
Stillbilder kan sparas som 12- eller 14-bitars NEF-, TIFF- och råfiler, med eller utan komprimering. Det går också att välja 10-bitars HEIF i stället för 8-bitars JPEG och bildkvaliteten har ett organiskt djup som bara de bästa kamerorna klarar att skapa.
Nikon Z8 är faktiskt mer användbar än den större Z9. Och den saknar ingenting. Den har en praktisk vrid- och lutningsbar 4-axlars pekskärm och bakgrundsbelysta på baksidan som är lättare att se i mörker, och många av knapparna är programmerbara.
Sedan vi testade Z8 har Nikon lanserat ett vertikalgrepp till kameran, MB-N12. Det har plats för två extra EN-EL15-batterier och med inställningsratt, slutarknapp med mera blir Z8 en Z9. Som vi utsåg till Årets kamera förra året.