Årets Fotoprodukter

Den bästa superzoomen

Köper man TZ200 får man en kamera med 15x zoom, 4K-video, pekskärm, elektronisk sökare och bra batteritid. Allt i en kamera som är tillräckligt liten för att slinka ner i jackfickan.

1-tumssensorn ger högre bildkvalitet i svagt ljus än vad som är normalt för kompaktkameror och tack vare 24–360 mm-zoomen får man en kamera som kan användas till det allra mesta.

Den filmar inte bara video i äkta 4K, man kan också ta 8 Mp-stillbilder ur 4K-video med 30 bilder per sekund, eller ta bildserier i full upplösning med 10 bilder/s. En annan funktion är Prefocus som tar en kort serie bilder när fingret läggs på avtryckaren och Postfocus där man väljer var bilden ska vara skarpast efter den är tagen.

Det ger stora möjligheter att få skarpa bilder i krävande situationer.

Lumix TZ200 är enkel att använda tack vare gummerat grepp på fram- och baksidan som ger ett bra tag om den. Ringen runt zoomen kan programmeras, detsamma gäller flera av knapparna och pekskärmen är kanske marknadens bästa. Man kan bläddra i bilder, ändra inställningar, flytta fokus och faktiskt ta bilder med fingret på skärmen.

Kameran lagrar råfiler och har USB-laddning, Bluetooth och wifi-överföring av bilder samt optisk bildstabilisator som ger skarpa bilder. Den elektroniska sökaren är praktisk när solljuset gör man inte ser något på skärmen och ger kameran stabilitet när man håller kameran intill ansiktet och tittar i sökaren.

Bildkvalitet

Det man fruktar mest med så mycket som 15x zoom är dålig skärpa ut mot kanterna, speciellt vid kortaste och längsta brännvidd. Men här klarar sig objektivet relativt bra. Skärpan är bra i centrum vid 24 mm, men uppenbart jämnare ut mot hörnen vid 50 mm, och upp till 250 mm är objektivet förvånansvärt skarpt. Vid 300 och 360 mm ger diffraktion en mjukare skärpa, men det är bättre än befarat.

Möjligheten att hämta ut stillbilder med 4K-Photo-funktionen är väldigt kul och 4K-videokvaliteten tillhör toppklassen för kompaktkameror.

Slutsats

Panasonic Lumix TZ200 är nästan den perfekta resekameran. Tack vare 15x zoom, ypperlig bild- och videokvalitet, bra batteritid och fin användarvänlighet är den det bästa allround-­alternativet bland kompaktkamerorna i den här klassen.

Bästa allroundkameran

Som namnet antyder är a7 III den tredje generationen av Sonys billigaste fullformatkamera i den spegellösa klassen. Den har vuxit lite för varje ny generation men är fortfarande väldigt kompakt för att vara en fullformat.

Kameran har fortfarande 24 megapixlar men bildsensorn är ny och har betydligt bättre prestanda i svagt ljus och är mycket, mycket snabbare. Vilket har resulterat i en bildhastighet på 10 bilder/s, 4K-video med 100 Mbit/s från en 6K-feed samt en blixtsnabb autofokus med hela 693 fokuspunkter. Som täcker 93 procent av bildytan.

Canon EOS 6D Mark II och Nikon D750 kommer inte i närheten av så grymma specifikationer.

Även om a7 III är Sonys instegsmodell så är den långt ifrån tom på funktioner. Här finns både mikrofoningång, hörlursuttag, HDMI- och USB 3.1-kontakt.

Kameran kan lagra okomprimerade bildfiler som ger bättre färgdjup och dynamik. Den kan också lagra 4K-video, antingen som ett utsnitt från en 5K-videofeed med 1,2x beskärningsfaktor – Super 35 – eller utan beskärning från en 6K-feed.

Det är inte bara bildhastigheten och möjligheten att filma 4K-video som är bättre här än i motsvarande fullformatkameror från Canon och Nikon. Bildkvaliteten är bättre, och det hade jag faktiskt inte trott.

Man kan få bättre detaljskärpa med 36, 42 och 50 Mp, men för allroundfoto är upplösningen och skärpan mer än tillräcklig.

Sony-kameran är fullt i klass med EOS 6D II och D750, fast bilddynamiken är bättre med ungefär ett exponeringssteg, och bruset är mer välkontrollerat. Faktiskt ända upp till ISO 12800, där kornbrus och färgbrus gör sitt synliga intåg. Det betyder att man kan fotografera i väldigt lite ljus utan att oroa sig för att man måste lägga mycket tid på att efterbehandla bort brus.

Sony a7 III är den klart bästa av alla de billigaste fullformatkamerorna på marknaden just nu. Den är några tusenlappar dyrare än konkurrenternas modeller, men också mycket bättre utrustad och har högre bildhastighet, bättre videoegenskaper och faktiskt även bättre bildkvalitet. Sony-kameran är perfekt för allroundfotografer, bröllop, porträtt, resor och alla som av och till behöver videoinspelning i hög kvalitet. Sony a7 III passar för i stort sett allt utom de snabbaste sporterna där fokushastigheten kan drabbas om man valt för liten bländare. (LS)

Den allra bästa kameran

Om man är en seriös fotograf på jakt efter en ny systemkamera är det omöjligt att förbise Sony. För tio år sedan möttes man av axelryckningar när Sony kom på tal, men i dag är de ett märke att räkna med. Sony a7r III är ett tillräckligt bevis på det.

För här en kamera som – trots att Sony har hållit på lika länge i kamerabranschen som Tesla har i fordonsbranschen – är en av de bästa vi har testat. Någonsin.

Uppmärksamma läsare kanske minns att vi sade något liknande förra året när vi testade Sony a9 och Sony RX100V. Det säger en hel del om vilken resa Sony har gjort sedan Alpha 100 kom 2006.

Sony a9 var den första kameran som på allvar kunde utmana Canon EOS 1DX II och Nikon D5, och som slog dem med sin bildhastighet som är uppe i 20 bilder/s. Nu har turen kommit till Canon EOS 5Dsr och Nikon D850 att utmanas av a7r III.

Sony a7r III är tack vare en bildhastighet på upp till 10 bilder per sekund och bättre bildprocessor både snabbare, lättare och mer avancerad än det mesta som finns där ute. Det är också den första kameran vi har testat som praktiskt taget är lika bra på bildkvalitet som D850. Som är en av de bästa systemkamerorna vi har testat.

Det enda området som Nikon-kameran är överlägsen på är batteritiden. 1840 bilder per laddning krossar Sonys 530. Behöver man högre batterikapacitet så kan två Sony NP-FZ100-batterier i vertikalgreppet VG-C3EM ge dubbelt så många exponeringar.

I övrigt har Sony-kameran högre bildhastighet (10 bilder/s mot 7 bilder/s) och ingen blackout i sökaren när man tar bildserier samt inbyggd bildstabilisator. Det finns plats för två SD-minneskort, ena är anpassad för UHS-II-kort. Som är snabbare och passar bättre för 10 bilder/s och 4K-video. Den inbyggda, 5-axlars bildstabilisatorn ger upp till 5,5 stegs kompensation.

Sony a7r III har en lång rad förbättringar jämfört med föregångaren a7r II. Det är inte bara bildhastigheten, batteritiden och autofokusen som är förbättrad. Den är Sonys bästa kamera för fotografer som arbetar både i studio och ute i fält. Actionfotografer bör hellre ta en titt på a9, som är mycket snabbare och har bättre ergonomi, men alla andra proffs och amatörer med ambitioner får en nästan perfekt kamera om de köper a7r III. Det finns ingenting den inte kan. Bildkvaliteten är fullt i klass med det bästa vi har sett från någon systemkamera. Resten är så välgjort och bra att vi inte har annat val än att strössla alla stjärnor vi har över Sonys superkamera. (LS)

Superb spegelreflexdödare

Oftast måste man välja. Man kan inte få allt på en gång. En kamera som ska vara blixt­rande snabb och ha hög bildhastighet kan inte ha extrem upplösning. En kamera som ska vara byggd som proffskamera kan inte vara liten och lätt – och en kamera som ska vara lika bra på stillbilder och video är ofta bara bäst i den ena disciplinen.

Få lyckas lika väl med att uppfylla alla önskemål som Panasonic Lumix G9. En kamera med extrem bildhastighet och upplösning, som är liten och lätt, vädertätad och byggd i metall, med raffinerade egenskaper och prestanda för både stillbilder och video.

Jag vågar påstå att detta inte bara är Panasonics bästa kamera, utan en av de allra bästa systemkamerorna för entusiastiska fotografer med höga krav på skärpa, bildhastighet, bildkvalitet och användarvänlighet.

Lumix G9 ser ut lite som Nikon D500 – det är en komplimang – och är precis som D500 en av de mest tillfredsställande kameror jag har använt.

Det är en kamera för nästan alla behov. Sport, bröllop, landskap, djurliv, resor eller allmän hobbyfotografering. G9 kan allt. Dessutom filmar den video av hög kvalitet i 4K-­upp­lösning, och har alla funktioner man förväntar sig av en proffskamera. Plus lite till.

En av de mest praktiska funktionerna är en inbyggd femaxlars bildstabilisator. Den arbetar tillsammans med en optisk stabilisator i objektivet och ger upp till 6,5-stegs kompensation. Bäst i klassen.

Man kan hämta stillbilder från 6K-video med 30 fps inspelningskvalitet, vilket ger 18-megapixelbilder. Eller 4K-stillbilder med hela 60 fps (8,3 Mp-bilder). Den filmar äkta 4K/60p-video, har en bildhastighet med full 20 Mp-upplösning på 20 bilder/s – samt Panasonics blixtsnabba och exakta Depth From Defocus – DFD-fokus.

Det finns naturligtvis mycket mer. Som en stor elektronisk sökare som inte får blackout när man tar bildserier, två minneskortplatser, USB-laddning, vridbar pekskärm och en statusskärm på toppen.

Detta är funktioner som man hittar hos en del konkurrenter också, till exempel Olympus OM-D E-M1 II, Nikon D500 och Fujifilm X-T2.

Lumix G9 har så hög bildkvalitet att man får leta på andra områden efter fel och brister. De är inte så lätta att hitta, för Panasonic-kamerans ergonomi är så välgjord, den verkar lika väl hopskruvad som man förvänta sig, och har en funktionsnivå som kan få den mest krävande fotograf att bli mållös. Det är faktiskt inte svårt att motivera priset heller, för just nu finns det ingen bättre kamera i den här klassen. (LS)

Canon för nybörjare

Här är Canon-kameran som på allvar kan vara den sista spiken i kistan för spegelreflexerna. Kompakta EOS M50 skiljer sig inte från en spegelreflex när det gäller prestanda, men den är mindre, lättare, mer användarvänlig och inte dyr alls. Kort sagt är den en otroligt bra kamera för alla som har ett nyfunnet intresse för fotografering och som letar efter en enkel kamera med god bildkvalitet.

Hittills har Canons satsning på spegellösa hybridkameror som denna verkat ganska så halvhjärtad. Men sedan släppte de EOS M100, en övertygande nybörjarkamera och inte alls något dumt alternativ för de som vill ha lite fler funktioner.

Canon EOS M50 är ingen stor historia. Den är ett mellanting mellan en kompaktkamera och spegelreflex, lätt att få plats med i en väska eller bag. Den levereras med en 15–45 mm-zoom med optisk bildstabilisator (motsvarande 24–72 mm) och kostar mindre än många spegelreflexer.

Autofokusen är blixtsnabb och använder Dual Pixel-teknik. Då används uppemot 143 fokuspunkter fördelade på merparten av bild­ytan – det finns ett par begränsningar med vissa objektiv, men både fokusspårningen i bildserier och den ögonbaserade fokuseringen (fokus på närmaste öga) fungerar praktiskt taget felfritt.

Canon EOS M50 är ett välkommet tillskott till den billigare änden av systemkameror. Det är Canons första konsumentkamera med 4K-video, som trots en del brister är att föredra framför HD-video. M50 är en kamera som alla kan använda, och även om den är liten och lätt så är den ingen lättviktare när det gäller bildkvalitet. Den är definitivt i klass med Canons dyrare spegelreflexer, fast inpackad i en snabbare och mer användarvänlig systemkamera. (LS)

Superb telezoom

Panasonic- zoomen är vädertätad och har inbyggd optisk bildstabilisator. Den innebär att den passar lika bra för fotografering i ruskväder som när ljuset kräver längre slutartider. Då är bildstabilisatorn bra att ha. I synnerhet med en telezoom. Den fungerar dessutom med den inbyggda stabilisatorn i nyare Panasonic Lumix-kameror och kan kompensera för upp till fem exponeringssteg i fem axlar.

Autofokus

Det 13 cm långa objektivet är inte bara ljusstarkt, med f2,8 och f4 som största bländare. Det stöder också Panasonic 240 fps-fokussystem i de dyraste kamerorna, och autofokusen är tyst, snabb och exakt. Med rörliga motiv hade objektivet inga problem med att följa rörelser vid 200 mm brännvidd och måttlig ljusstyrka. Till exempel bländare 8.

Prestanda

Dessutom är det förbluffande skarpt, fritt från förvrängning och dämpar kromatisk felbrytning och ströljus. Det syns bara marginell vinjettering vid 50 mm och bländare 1,8 och skärpan är ytterst jämn ut i hörnen. Skärpan blir ännu bättre från bländare 4, det gäller alla brännvidder upp till 100 mm. Där skärpan inte påverkas förrän diffraktion dämpar den en smula vid bländare 16 och 22.

I ytterkanterna kan man se att skärpan inte är lika jämn vid 200 mm, där bör man hålla sig mellan f5,6 och f11 för att skärpan ska bli så bra som möjligt. Men det är ändå suveräna prestanda för en 4x-telezoom av den här typen, och med så god ljusstyrka vid alla brännvidder.

Slutsats

För att vara en 50–200 mm – eller 100–400 mm – med så bra ljusstyrka är Leica DG Vario-Elmarit ett enastående välkorrigerat, skarpt och framför allt användbart objektiv. Somliga fotografer kommer att sakna bländarringen som Panasonic har på flera av sina Leica-märkta objektiv, medan bristen på stativfäste är värre för andra. Men under alla omständigheter är detta ännu ett Panasonic-objektiv av väldigt hög kvalitet som kommer att få många förtjusta ägare. Helt välförtjänt. (LS)

Förträfflig Fujifilm-optik

Fujifilms pyttelilla 23 mm vidvinkel är snabb, skarp och välbyggd. Objektivet passar alla Fujifilms systemkameror med X-fattning och är ett strålande allroundobjektiv som är ypperligt för rese- och gatufoto, och tillräckligt ljusstarkt för att fungera även i dåliga ljusförhållanden.

Konstruktionen är kompakt men innehåller så många som 10 linselement. Två av dem är asfäriska, så det här är ingen budgetkonstruktion. En så kallad Super Electron Beam Coating dämpar ströljus, reflexer och ghosting och nio runda bländarlameller ger mjuka defokuserade områden i bilderna.

Objektivet har bländar- och fokusring och det ingår ett litet motljusskydd, som för övrigt finns i svart och silver så att det passar färgerna på Fujis X-kameror.

Det matchar faktiskt det dyrare Fujifilm XF 23mm f1.4 på många optiska områden. På en del är det till och med bättre. Autofokusen är snabbare och tystare, och skärpan matchar den dyrare 23-millimetaren. Bortsett från i hörnen vid största bländare är skärpan fullt i klass, från bländare 2,8 är den faktiskt lite bättre i centrum.Det finns fint lite förvrängning och vinjetteringen är måttlig ner till bländare 4. Därifrån och nedåt ökar ljusförlusten i hörnen tills det är synligt, men det är inte irriterande vid f2. Objektivet har inga problem med kromatisk felbrytning, inte med någon bländare.

Bländar man ner till f2 får man också mjuk defokus – bokeh – så att man enklare kan urskilja bakgrunden och lättare får fram motivet. Bakgrunden får fina konturer vid f2 och inte mycket av de störande sfäriska avvikelserna som vanligtvis förekommer vid full bländaröppning.

Det finns inte mycket väsentligt att sätta fingret på. Fujifilms lilla XF 23mm F2 R WR är lätt, snabbt och billigt, och har så få optiska avvikelser att det omedelbart blir en av våra favoriter bland vidvinkelobjektiv. Det passar så mycket och ger så hög bildkvalitet att alla Fuji-fotografer borde ha ett XF 23mm F2 R WR. (LS)