Husen i IE 600 är gjorda genom en speciell 3D-printprocess, med en metallstruktur som heter ZR01 amorf zirkonium. Atomstrukturen ska vara mer stabil än i vanlig metall, så att metallen i de här öronpropparna inte har några svaga punkter som kan brytas eller böjas. En liknande metallstruktur har redan använts av NASA i borrhuvudet på Mars-farkosten Perseverance. Tåliga grejor, alltså. Och det känns så också när man håller dem i handen.

Sennheiser lovar att metallen dessutom har ”banbrytande akustiska prestanda”.

Lite förvrängning

Ett speciellt bakstycke ska minimera reflektioner inne i huset och en extra akustisk kammare ska eliminera resonanser och minska tryckskillnader för att ge en renare och mer detaljerad diskant. Så att lyssnaren kommer ännu närmare musiken.

Skräddarsydd passform

IE 600 har guldpläterade MMCX-kontakter som klarar tredjepartskablar med en diameter på upp till 4,8 mm. Både obalanserad kabel med 3,5 mm-kontakt och balanserad med 4,4 mm-kontakt ingår, båda är förstärkta med slitstark aramidfiber (Kevlar). Örontoppar av både silikon och minnesskum ingår också, i tre olika storlekar. Till skillnad från IE 800S har öronpropparna byglar för att sitta så bra som möjligt i öronen.

Så låter Sennheiser IE 600

Vi hade en känsla av att Sennheiser IE 600 skulle vara väldigt bra. Ändå blev vi överraskade över hur bra de faktiskt är. Det vore för enkelt att säga att man får ljudet av IE 800S fast med en mer uttalad bas. Det får man, men på samma gång är det bättre dynamik och mer liv i hela frekvensbandet, samtidigt som öronpropparna känns mer ”musikaliska”. De nya Sennheiser-propparna känns därför som ett MYCKET bättre köp.

Jämfört med de billigare IE 300 är IE 600 lite mindre energiska i mellanbasen och har lite mindre av den häftiga aggressionen. Det tar de igen med upplösning och en detaljnivå som IE 300 inte matchar, framför allt inte i diskantregistret.

Vi kan inte komma på några öronproppar vi hellre hade velat ha för under 10 000 kronor. De är helt enkelt sagolika.