Recension: I kärlekens namn

Vi nordbor är ”alla” överens om att Danmark alltid har varit det frisinnade förlovade landet – självaste ”syndens näste” i Skandinavien – där ölkonsumtionen toppar statistiken, swingerklubbarna ligger på rad, maten är fet och synen på pornografi har varit pragmatisk och modern. Svenskarna är de lite striktare och ”mer korrekta” storebröderna, medan norrmännen befinner sig någonstans mittemellan – konsensusorienterade socialdemokrater som det norska folket är.

Det var också i frisinnade Köpenhamn som chefen för det lilla norska företaget ”Bang forlag” fick inspiration till göra en rejält manlig tidning.

Från mitten av 1970-talet var tidningen Aktuell krim en salig blandning av kriminalreportage, äventyrliga resor, rövarhistorier, hemliga CIA-operationer och – inte minst – nakna, yppiga kvinnor.

 

Den rebelliska entreprenörsfadern

Den norske regissören Bård Breien (Team Havnaa) är både serieskapare, manusförfattare och regissör för Viaplay-produktionen I kärlekens namn, en serie som senare såldes till Prime Video.

Dessutom är serien nästan självbiografisk, eftersom den är baserad på Breiens uppväxt i en, milt sagt, alternativ annorlunda familj.

I en intervju förra året med den norska filmsajten Cinema berättade Breien vad det var som, i egenskap av filmskapare, lockade honom till samhällets outsiders:

Jag tror att det handlar om en osäkerhet i min uppväxt, med en pappa som pushade något som ingen egentligen störde mig med, men som ändå påverkade mig djupt. Jag visste aldrig när det skulle hända, där när jag gick och höll tummarna för att komma i puberteten och så småningom träffa några söta tjejer. Det fanns en sorts oanständighet som följde mig, och jag såg saker mer och mer ur en outsiders synvinkel.

Och om man ska tro miniserien så är det ingen tvekan om att Bård Breien, som i serien heter Balder Bang (Nicolai B. Andresen, Jonas H. Oftebro) och hans äldre bror, Bjørnar (David Krog, Jakob Oftebro) växte upp med en ganska energisk, självisk, notoriskt otrogen, upprorisk, kreativ och väldigt annorlunda pappa.

Livet blev inte mindre komplicerat av att den lilla familjen tjänade en förmögenhet på pappan Lars Bangs (Trond Espen Seim) porrimperium, med en mamma, Anne-Lise (Marie Bonnevie), som var grundskolelärare, självutnämnd feminist och bitvis kvinnosakskvinna.

I denna lätt explosiva blandning finns ett frö till mycket bra underhållning, inte minst i den ständiga konflikten mellan den fräcke, lätt manipulerande förlagsgrundaren, som hävdar att han hjälper till att befria folket från den kristna, konservativa moralpolisen, och hans förtjusande fru, som egentligen är en tveksam feminist och porrmotståndare, men som glatt tar emot pengarna som strömmar in.

I korselden finns två unga pojkar – som följer med på den halsbrytande resan och så småningom gör vad de kan för att dölja för omvärlden var pengarna till deras pappas Jaguar och pool kommer ifrån …

Rövarhistoria

Serien är som bäst när vi får vara med på den fascinerande resan om hur Aktuell krim blev till, de första åren och den oförlikneliga grundarens, entusiasm och fängslande naivitet.

Här får vi associationer till den otroliga röverhistorien om den svenske seriebankrånaren Clark Olafsson, som dramatiserades i den underhållande Netflix-serien Clark.

Seim bemästrar den burdusa karaktären med pondus och bravur. Gesterna, det avväpnande, lite slemmiga leendet och den ständiga glimten i ögat. Det är lätt att förstå hur både kvinnor och affärspartner charmades (manipulerades?) av den här äventyraren med framåtanda, självsäkerhet och entusiasm.

När fokus sedan flyttas till familjens bittra inre konflikt, många år efter porrimperiets kollaps, tappar serien tyvärr lite fart och mycket av den dramaturgiska framdriften.

Porr ända från barndomen

Allt började relativt långsamt och av en slump. När Lars tidningssatsning är på väg att gå åt skogen tvingas familjen ställa in sin semester i Italien och det hela slutar med att de tar båten till Köpenhamn.

Där får sönerna ögon stora som tallrikar när de kliver ut genom dörren från hotellreceptionen – mitt på den ökända Istedgade, där stadens ”nattfjärilar” svassar omkring och sexklubbarna ligger på rad.

Så i stället för en killresa till Tivoli tar pappan med dem bakom kulisserna på ett danskt förlag av så kallade ”lättklädda publikationer” och knyter kontakter som ger honom artiklar och bilder på kvinnor med byxorna nere. Det blir extra pikant när mamman väljer att tillbringa dagen på det feministiskt radikala ”Kvindehuset”.

Aktuell krim blir dock omedelbart en ekonomisk framgång och pengar flödar in till Bang-familjen.

Men 1970-talet präglades också av kvinnokamp och växande moralism bland politiker – i spetsen för dem fanns i Norge den irriterande ”konfirmanden” Kjell Magne Bondevik från Kristelig Folkeparti. Bang tvingas därför hitta på ideliga kreativa upptåg för att kringgå lagen.

Allt eftersom åren går, och VHS-bandspelaren hittar in i alla hem, är det först spaghettiwesterns och sedan hårdporrfilmer som blir familjen Bangs huvudsakliga inkomstkälla. Och företaget går så det ryker! Förlagets uppgång och fall är en evig kamp mellan statens ständiga skärpning av porrlagstiftningen och samhällets allmänna syn på ”vidrig” litteratur/filmkonst.

När sonen växer upp och förstår att det är Pappa (!) som är ägare och utgivare av dessa spännande, kittlande och tabubelagda (sedan illegala) tidskrifter och filmer, hamnar de i kläm – mellan sex/naket, lojalitet till familjen och samhällets allmänna fördömande av verksamheten.

Både mamma och sönerna gör sitt yttersta för att dölja var den extravaganta lyxen kommer ifrån, men Balder har definitivt en dragning till sin fars verksamhet.

Livet blir inte lättare i takt med att hans pappas liv och leverne blir alltmer utsvävande och ohållbart. Hans uppblåsta självbild får honom till slut att tro att han kan gå på vatten och när självaste julen blir en lång fylla, med efterföljande orgier och julgranen guppande i poolen, börjar bägaren närma sig att rinna över för en redan hårt prövad mamma.

Pornografisk historiefest

Visst är serien, bitvis, ganska så grafiskt pornografisk med mycket ”hårig” 70-talserotik, men det skulle bara fattas med tanke på seriens tema – däremot verkar det aldrig spekulativt, påträngande eller provocerande.

Andra serier som handlar om sex och porr, till exempel HBO-serierna The Deuce och Masters of Sex, är betydligt mer grafiska. I kärlekens namn fascinerar eftersom den tar oss med på en tidsresa till ett nära förflutet och dessutom har ett intressant och komplext persongalleri.

Breien har också lyckats ge serien en läcker tidskolorit från det unika 1970-talet. Här är allt från höga frisyrer till gamla bilar, möbler och den brun-orange färgpaletten på plats. Oskuldens tidsålder på många sätt, som utspelas i en tid när den norska välfärdsstaten börjar växa fram, ett Norge som är på väg att bli rikt på olja och en stat som i allt högre grad lägger sig i vardagen för de människor den ska styra.

Mitt i allt detta betraktar Lars Bang sig själv som en liberal ledstjärna, en befriare som ska öppna folkets ögon och ge dem den länge efterlängtade, oskyldiga erotiken de vill ha. Som han ser det är 95 % av befolkningen ändå idioter som följer myndigheterna blint.

Som när han i sann kärleksfull anda tar en bild av sin frus kurviga rumpa, placerar den på tidningens omslag och sätter igång tävlingen ”Rösta på Norges bästa rumpa!” Trots goda avsikter blir mottagandet från hans bättre hälft inte riktigt som tänkt …

Men det är just det som är så charmigt med drummeln Lars, han bara kör på, betraktar sig själv som den okuvliga lille mannen och tar eventuella konsekvenser med en förundrad smäll.

Samspelet mellan Bonnevie och Seim är varmt och genuint, men Bonnevie har fått en mer krävande roll där karaktären fattar en del märkliga, dåligt underbyggda beslut. Här klaffar det inte riktigt alltid. Bröderna Jakob och Jonas Oftebro är också skickliga som de vuxna bröderna Bang, men som redan nämnts har de fått den något otacksamma rollen att porträttera syskonen som vuxna – när allt ska fram i ljuset och det är dags för tvätta den smutsiga byken.

Den stora familjeuppgörelsen känns teatralisk, konstruerad och faktiskt som en ganska repetitiv ringdans. En form av såpoperaliknande självplågeri från Breiens sida.

I kärlekens namn har blivit en gedigen dramakomedi som lyckas bättre med sina roliga och historiska aspekter än försök till djupt såpopera-familjedrama. 4 svaga stjärnor.

Prime Video-premiären är i dag, 5 september. Miniserien består av åtta avsnitt.