: Man of Steel

Det är extra kul att filmen heter Man of Steel med tanke på att Superman ju hette Stålmannen när han figurerade i serietidningen. Och för oss som växte upp med Christopher Reeve är förväntningarna höga. Med Zack Snyder (300, Watchmen) bakom rodret förväntar vi oss en actionpackad film – och det får vi verkligen!

Det börjar väldigt bra, med en fantastisk miljö, intressanta karaktärer och en bra bakgrundshistoria när vi får följa den unge Clark Kent som på inrådan från sin far (Kevin Costner) gör sitt bästa för att dölja sina förmågor. Men när superskurkarna från Krypton dyker upp går det utför med resten av filmen. Filmen känns mer och mer som ett enda stort spektakulärt datorspel när Superman och hans ärkefiender krossar byar och småstäder utan en tanke på omgivningen. Det känns som att titta på en blandning mellan Transformers och The Avengers – fast med ytligare karaktärer. Den här kolossalt omskrivna versionen av Superman känns i mycket högre grad än de tidigare versionerna som en ren science-fiction.

Henry Cavill gör ett godkänt jobb som Superman fast ger karaktären ovanligt lite djup och har i stort sett ett enda ansiktsuttryck. Både Russel Crowe och Kevin Costner är däremot bra i sina ytterst begränsade biroller. En okej underhållningsfilm som efter ett tag känns plågsamt ointressant och långtråkig.

Ett fantastiskt ljud (DTS-HD 7.1) och en superskarp 3D-bild som dessvärre dras med en smula crosstalk. Som bonus får vi en titt på actionscenerna och specialeffekterna samt en bra dokumentär som handlar om Stålmannens utveckling.