: Lilyhammer, säsong 2

Historien om den arketypiska mafioson Giovanni Henriksen (Steven van Zandt) som i egenskap av ett skyddat vittne förflyttas (mot sin vilja!) från New York till lilla och kalla Lillehammer, är en kul serie som har en förmåga att på pricken fånga udda, karaktäristiska detaljer i det välorganiserade och överreglerade skandinaviska välfärdssamhället.

Jämfört med den första säsongen är karaktärerna mer utvecklade och får mycket större spelrum, samtidigt känns andra säsongen lite uppdelad eftersom det är många händelser som påbörjas och avslutas under tiden. Det är flera utländska skådespelare som spelar med och mycket mer av dialogen är på engelska (för att locka en större utländsk publik?), men blandningen av norska och engelska fungerar sömlöst och de nya karaktärerna tillför lagom mycket förnyelse.

Manuset är intelligent och djärvt (det vågar utmana tabun) och fullproppat med svidande ironi och skämt. Skådespelarna har många saftiga repliker, inte minst är det bara att ta av sig hatten för Fridtjov Såheims karaktär och rolltolkning. Lilyhammer känns som ett slags förlängd version av Fargo, där den världsvana mafioson möter byfånar – och vi låter oss villigt charmas av den stora världens syn på vår skandinaviska lilla ankdamm.

Precis som förra säsongen är både ljudet (DTS-HD MA 5.1) och bilden mycket bra. Detsamma kan dock inte sägas om extramaterialet som lyser med sin frånvaro.