annonse
annonse
annonse

Fifty Shades of Grey

Film

Fifty Shades of Gray är tyvärr precis så dålig som vi befarade. Största besvikelsen är dock att den är så otroligt tråkig.

Att SEX säljer är inget nytt, men i det här fallet skäms vi över publiken! Att man lyckas ”lura” så många miljoner besökare (rekord i antal förhandsbeställda biljetter) till den här enkla, förutsägbara, ologiska och trista filmen är helt bedrövligt.

Oavsett om du har läst E L James böcker eller inte (de har sålt i fler än 100 miljoner exemplar och är översatta till fler än 50 språk) så har du säkert inte missat själva essensen av Fifty Shades of Grey: Ung, oskyldig, student faller huvudstupa för en dominant rik ung man, en känslomässigt stympad miljardär som bara vill använda henne som en privat sexleksak. Naturligtvis hoppas hon att hon kan ”rädda” honom. Och visst, böckerna (och filmen) innehåller en hel del explicita sexscener.

Anastasia/Ana Steele (Dakota Johnson) är den 21-åriga mycket studieinriktade, mycket duktiga Seattle-studenten som av en slump måste hjälpa till med skoltidningen när hennes rumskamrat blir sjuk. Uppdraget är att intervjua miljardären Christian Grey (Jamie Dornan).

Tyvärr är Fifty Shades en alldeles fördummande och banal film. En Askungesaga där den oskyldiga flickan som kommer från enkla förhållanden, ”räddas” av den rike ”prinsen” som dessutom råkar vilja piska henne. Ana faller fullständigt för den självsäkre miljardären, fast egentligen blir hon bara bländad av hans enorma förmögenhet, fina bilar och spektakulära helikopterturer. Förutom det materialistiska är det tyvärr helt omöjligt att förstå varför hon faller för honom. Han är varken charmig, humoristisk, romantisk eller öm. Det enda han har att erbjuda är en vansinnigt tjock plånbok, piska/buttplug och en önskan att vilja kontrollera hennes liv från början till slut (allt från vad hon äter och driver till vem hon träffar) – om inte DET är kvinnodiskriminering så vet vi inte vad. Och glöm BDSM i det hänseendet, det är fullständigt frivilligt och ömsesidigt överenskommet. Om inte filmen lyckas med något annat så lyckas den åtminstone med att ”normalisera” BDSM.

När det gäller galna feministers (finns det någon annan sort?) kritik mot filmen, och dess så kallade kvinnofientliga budskap, så är den fullständig obegriplig. Allt den oskyldiga Ana är med på är 100 % frivilligt, och ju längre in i filmen vi kommer desto mer är det faktiskt hon som kontrollerar Grey. Det enda feministerna kan kritisera Fifty Shades för är att den framställer kvinnor som lättköpta offer som accepterar ”allt” så länge den utvalde är rik och frikostig.

Handlingen känns inte särskilt övertygande och är full av ologiska val och beteenden. Den grå lilla musen som ”räddas” av den rike ”hjälten” är en märklig och föga trovärdig historia. Och var i all världen har Ana växt upp? Det verkar om som kommer från en sluten bönehusmiljö från 1930-talet. Hon är oskuld, vet inte vad en buttplugg är och rodnar när någon pratar om sex. Som en ovetande liten kyckling blir hon ett lätt, men inte alls särskilt övertygande offer för den erfarne BDSM:aren Mr Grey.

Och varför i hela friden ska hon plötsligt bli så chockad, och förlåta honom, när han ger henne ett par rapp med skinnbältet över rumpan, när det är exakt vad han har gjort klart att han vill sedan de träffades för första gången. De ha redan varit ihop i månader och ägnat sig åt ganska tuff SM ett bra tag.

Filmens höjdpunkt (ja, den är inte helt utan sådana) är utan tvekan ”kontraktsförhandlingarna” mellan Ana och Grey, där hon med bestämd min väljer bort både anal-fisting och vaginaklämmor. Här lyckas filmen få in lite förlösande humor och tar sig själv mindre högtidligt. Resten av tiden tar den sig på patetiskt stort allvar, vilket överhuvudtaget inte passar vare sig handlingen eller den klyschiga/platta dialogen. Replikerna är ofta under all kritik och så banala/pinsamma att skådespelarna måste ha skämts under inspelningen. Framför allt Dornan levererar replikerna på ett hackigt och onaturligt sätt, vilket väl bara reflekterar böckernas banala språk. Flera gånger under förpremiären småfnissas det i salen, bland annat till mr Greys ”If I could have you, you wouldn’t be able to walk for a week!” Det fungerar säkert i en vanlig porrfilm, men i en ”seriös” spelfilm låter det inte naturligt.

Det största problemet är dock att filmen är mördande tråkig! Den saknar fullständigt dramaturgisk utveckling och nerv, och är bara konstant platt rakt igenom, utan vare sig höjdpunkter eller kritiska vändpunkter. Med tanke på ett sådant ”juicy” material är det faktiskt imponerande.

Rent tekniskt är detta dock en mycket elegant och strömlinjeformad produktion, inte minst ska foto och klippning ha mycket beröm. Dakota Johnson spelar bra och gör det bästa av de platta replikerna hon har tilldelats. Dornan är däremot alldeles endimensionell och har ett enda uttryck genom hela filmen – och plågas naturligtvis av en svår barndom.

Och apropå de så omtalade sexscenerna. Sexiga? Tja, allt känns mer konstlat än sexigt. Det är mycket möjligt att den är ”banbrytande” och ”historisk” i det puritanska USA, men i Europa är de många vågade sexscenerna inget annat än en axelryckning. Fransmännen har väl sådant här till uppvärmning före frukost.

Nej, behövs det inte mer än ett par nakna (små) kvinnobröst och lite krystat stönande för att få hundratusentals att strömma till de skandinaviska biosalongerna så är det dåligt ställt med sexlivet hemma i sovrummen! Fifty Shades of Grey är tyvärr inte mer värd än två stjärnor.

PS. Om du är ute efter en riktigt sexig film så ska du hellre titta på någon av de betydligt mer erotiskt laddade ”37°2 le matin”, ”Nine 1/2 Weeks”, ”Swimming Pool”, ”Jamón Jamón” eller ”Lust, Caution”.

Det är för övrigt redan klart att Fifty Shades får två uppföljare.

Betyg

  • Release: 13 februari 2015
  • Regi: Sam Taylor-Johnson
  • Med: Dakota Johnson, Jamie Dornan, Eloise Mumford, Marcia Gay Harden, Jennifer Ehle, Max Martini
  • Genre: Drama
  • Land: USA
  • År: 2015
  • Längd: 2:05

Film

Extra

Ljud

Bild

Har du något att tillägga?

Välkommen till Ljud & Bilds diskussionsforum. Vi vill gärna veta vad du tycker. Håll dig till ämnet och var saklig så slipper vi ta bort eller moderera inlägg. Övriga frågor och synpunkter hänvisas till redaktion@ljudochbild.se.
test
Nikon Z6

Fullträff med fullformat

Billigast är bäst i Nikons nya Z-serie med systemkameror.

High End Mässan 2019

Årets mässa bjöd på det mesta av det bästa inom ljud för kräsna öron.

2019 års Panasonic-TV får Dolby Vision och HDR10+

Det är bara den allra billigaste TV-modellen som inte får vara med när Panasonic rullar ut bättre HDR-format. Och Dolby Atmos.

grupptest
Seks 55-tums 4K med HDR-videokvalitet

En bra andra-TV

På jakt efter en billig extra-TV? Nu när butikerna tömmer sina lager på förra årets modeller kan du göra riktiga klipp!

Trådlös McIntosh-soundbar

Här är en soundbar-högtalare som tror att den är en hel anläggning.

Sluten toppmodell och förstärkare från Focal

Den fantastiska hörluren Utopia har fått ett slutet alternativ i form av Stellia. Och så släpper Focal hörlursförstärkaren Arche.

Recension
The Predator (2018)

Skugga från det förflutna

Inte en remake, utan en misslyckad fortsättning och en trist hyllning till originalet från 1987.

Recension
The Truth Matters

Mörkläggningen om kriget i Irak

Bush-administrationen ljög medvetet om orsakerna till andra Irak-kriget – och pressen lät bli att ställa dem till svars.

Recension
Peppermint

Fullständigt ointressant

Blodtörstig Jennifer Garner i blodfattig actionklyscha.

Recension
BlacKkKlansman

En politisk ­knytnäve!

Spike Lee levererar en av sina bästa filmer – om rashat förr och nu.

Släpp lös musiken

Genom att jorda högtalarna har Audiovector lyckats förbättra ljudet.

16x-zoom från Olympus

Kompakt 12–200 mm-objektiv.

test
Nokia 5.1 Plus

Billig Nokia ­överraskar en smula

På flera områden är Nokia 5.1 Plus bättre än man kan förvänta sig för pengarna. Fast ett par kompromisser kommer man inte undan.

test
Audeze Mobius

Utanför huvudet-upplevelse

Audezes lyx-headset bryter mot en av de grundläggande reglerna för hörlurar. Och låter bra!

Bättre skärmkalibrering

Datacolor har förbättrad Spyder-kalibreringen.

Tre nya specialobjektiv från Leica

Så här ser de alltså ut, de tre specialobjektiven som Leica lanserat till M-systemet.

Recension
Velvet Buzzsaw

Konstnärligt mord!

En ganska så misslyckad genreblandning av ironisk satir och slasher-rysare.

grupptest
6 trådlösa hörlurar

Trådlöst ljud ­ på allvar

Hörlurar för dig som tar ljudkvaliteten seriöst men inte vill bli helt ruinerad på kuppen.

grupptest
5 pickuper i budgetklassen

Den viktigaste delen

En ny och bättre pickup är det enklaste och bästa sättet att få bättre ljud.

Utomhus- och inbyggda högtalare från Sonos

Tillsammans med Sonance har de tagit fram serien, speciellt lämplig för nya Amp.

test
Denon CEOL N10

Bonsai-stereo

Denons dvärgstereo utmanar Sonos högtalare och soundbar på deras hemmabana.

grupptest
5 gaming-PC i premiumklassen

Fem häftiga

Det behövs bra grejor när det ska spelas. Vi har gett oss ut på slagfältet med fem bärbara datorer som inte bangar för något.

test
Marantz NA6006

Utsökt spelare med vital brist

Den här nätverksspelaren är lättskött, spelar det mesta och låter jättebra. Men de som strömmar högupplöst musik blir besvikna.

De första bilderna från Lumix S1R

Vi har fotograferat med Panasonics flaggskepp, som kan ta bilder med uppemot till 187 Mp!

Sonus faber går in i väggen

Nu kommer italienarna med lanserar in-wall-högtalare.

Fler Pentax-objektiv

I väntan på nya kameror kan vi glädja oss åt två nya vidvinkelobjektiv.

Hörlurar för battle-spel

Logitech har utvecklat helt ny ljudteknik speciellt för battle-spel.

test
Ring Stick Up Cam Wired

Smidig övervakning som kostar

Man har inte mycket nytta av Ring Stick Up Cam Wired utan ett abonnemang, som gör att Ring laddar upp videofilmerna till molnet.