Recension: Masterminds

År 1997 lyckades ett gäng småkriminella i Charlotte, med hjälp från insidan, råna pengatransportföretaget Loomis Fargo på ofattbara 150 miljoner kronor. Mannen på insidan var den något enfaldige David Ghantt (Zach Galifianakis) som blev huvudstupa förälskad i femme fatale Kelly (Kristen Wiig) och övertalades att lura sin arbetsgivare. Naturligtvis blev han grundlurad av skurkarna, ledda av Steve (Owen Wilson).

På senare år har det kommit många filmer om otroliga kupper, som genomfördes trots att de var ”omöjliga”, till exempel War Dogs och Pain & Gain. Båda två är helt vansinniga historier om simpla människor som stjäl/lurar till sig osannolika mängder dollar, men som är filmatiserade på ett hyfsat neutralt sätt. I Masterminds har de däremot förvandlat handlingen till en ren idiotkomedi på samma nivå som ”Dum och dummare”.

 

https://www.youtube.com/watch?v=zIkzuXDhCcQ

Om man är villig att acceptera filmens premiss så finns det flera riktigt roliga scener och vid det här laget behärskar både Galifianakis, Wilson och Wiig den här genren ut i fingerspetsarna och gör bra idiotroller. Däremot har manusförfattarna tagit i väl hårt och gjort hela gänget, särskilt Ghantt, lite väl efterblivna. Framför allt känns scenerna med lönnmördaren (Jason Sudeikis) för korkade.
Sammantaget är detta en helt okej nonsenskomedi, med lite för mycket inslag av prutthumor, som absolut är lättsam popcornhumor i soffan en onsdagskväll.

Både ljudet (DTS 5.1) och bilden ligger absolut i den övre änden av skalan, det finns inte mycket att klaga på. Som bonusmaterial blir vi avspisade med en trailer och en kort dokumentär om verklighetens Ghantt – han ställde faktiskt upp som rådgivare till filmprojektet – är han kanske lika enfaldig som han framställs i filmen?