TEST: Cuisinart Tri Zone

Cuisinart Tri-Zone är en airfryer i tungviktsklassen. Med inte en, inte två, utan tre lådor – eller korgar, som de kallas i branschen.

Jag anser mig vara en ganska kompetent kock och jag lagar varm mat i mitt eget kök årets flesta dagar. Och eftersom prylar är både mitt yrke och mitt intresse så är maskinparken i köket ganska omfattande.

Men någon airfryer har jag faktiskt inte. Jag måste erkänna att jag har varit skeptisk till airfryerns segertåg. För egentligen är den ju bara en väldigt liten varmluftsugn, eller hur?

Men det måste ju ligga något i allt prat. Detta var tvunget att undersökas. Och när nyheten om Cuisinart Tri-Zone dök upp på redaktionen så fanns en möjlighet att sätta redaktionens airfryer-jungfru på prov.

Matlagning på två våningar

Som namnet antyder har Cuisinart Tri-Zone tre separata sektioner som kan användas oberoende av varandra. Åtminstone nästan, men det återkommer vi till.

Apparaten är en nästan kubformad enhet som är 42 cm bred, 38 cm hög och 32 cm djup. Den tar med andra ord upp en avsevärd del av köksbänken. Men vad gör väl det, om mirakelmaskinen kan göra andra apparater överflödiga?

Cuisinart betonar dessutom att både non-stick-beläggningen och metallhöljet är PFAS-fria, så man behöver inte krydda maten med ”evighetskemikalier”.

På översta våningen hittar man två identiska airfryer-lådor, som vardera rymmer 4,3 liter. De är stora nog att steka en liten kyckling i den ena och en rejäl portion pommes frites i den andra. De två lådorna har ett genomskinligt fönster och en knapp som tänder ljuset så att man kan följa bryningsprocessen.

Nedanför dem fyller en låg, bred låda hela maskinens bredd. Den är främst avsedd att fungera som en ugn.

Killer apps

För att ny teknik ska bli framgångsrik måste den ha ett användningsområde som för första gången gör livet enklare för användaren. En killer app. När Apple lanserade sin första färdiga dator, Apple II, i slutet av 1970-talet var VisiCalc, det första kalkylbladet, en sådan killer app.

För mikrovågsugnen var svaret popcorn. Och då spelade det ingen någon roll att maskinen hade program för både upptining, uppvärmning och grillning för krispig sidfläsk.

Vilket leder oss tillbaka till airfryern. Dess största killer app har varit frysta pommes frites. Möjligheten att göra krispiga pommes frites som inte dryper av olja är det avgörande argumentet. Vi kan alltid återgå till muffins och tårtor lite senare.

Kan användas omväxlande

De två airfryer-lådorna har samma funktioner. Det är främst airfrying, men det finns även program för ugnsstekning, grillning och bakning. Det finns också ett dehydreringsprogram och funktionen Re-crisp, som kan ge halvtrist gammalt bröd en spröd skorpa igen.

Programmen kan användas oberoende av varandra. Man kan också med en knapptryckning kopiera ett valt program till den angränsande lådan om man behöver tillaga en extra stor portion. Slutligen kan man synkronisera programmen så att de slutar samtidigt.

Tanken är genial, eftersom den gör att man kan ha all mat perfekt färdig för servering samtidigt. Tyvärr fungerar funktionen bara för de två övre lådorna, inte för det breda ugnsfacket längst ner. Vilket i praktiken gör synkroniseringen i stort sett oanvändbar.

Den breda lådan längst ner har bara tre program för pizza, toast och en manuell inställning. Den har över- och undervärme, men ingen varmluftsfläkt. Detta gör den lämplig för bakning och uppvärmning av till exempel fryst vitlöksbröd.

Dehydreringsfunktionen fungerar som den ska, men torktiden på max 12 timmar är för kort för hela bär och svampar eller större fruktbitar.

Elddop för förstagångsfryare

Med de inledande manövrerna på plats och beväpnad med recept från internet och ett par airfryer-kokböcker som ersättning för den annars värdelösa manualen, kunde matlagningen börja.

De flesta recept börjar med: ”Förvärm airfryern till (exempelvis) 180 grader.” Men Cuisinart Tri-Zone har ingen förvärmningsfunktion. Med programmen kan man bara ställa in tid och temperatur. I vissa fall till och med bara tid. Så man får ta till en gammaldags metod: ge maskinen några minuter på bakprogrammet innan maten åker in, och hoppas på det bästa.

Går aldrig tillbaka till ugnen

Den första övningen var förstås pommes frites. Från fryst till gyllenbrun tog processen 18 minuter. Och resultatet var så tillfredsställande att jag förstår varför många har blivit så förälskade i tekniken. Även om en airfryer i princip är en liten varmluftsugn så ger den extra höga lufthastigheten i det lilla slutna utrymmet en så mycket bättre och krispigare tillagning att det inte finns någon återvändo till fuktiga ugns-pommes när man väl har provat.

Men nu var måttstocken inte ugnen, utan riktiga triple-cooked pommes frites från fritösen. Som det är nu kan jag lika gärna värma upp fritösen och ge pommes fritesen de två stillagningstiderna på 130 respektive 185 grader på samma tid som det tar att tillaga en portion i airfryern. Och det fettsnåla alternativet är fortfarande ”bara” 90 procent av smaken om man jämför direkt.

Nästa övning var en komplett middag med ugnsstekt lammculotte, bakade rotfrukter och vitlöksbröd. Rotfrukterna och lammköttet blev perfekta i var sin airfryerlåda, medan brödet i den breda ugnslådan behövde ett par minuter extra innan skorpan var perfekt. Men sammantaget var allt riktigt lyckat – för en nybörjare. Men minuspoäng till Cuisinart för att de har glömt att kunna synkronisera den sista lådan.

Perfekt pizza

Den stora ugnslådan är 30 cm bred och djup, precis tillräckligt stor för att rymma en riktig 12-tums pizza. Det var vi naturligtvis tvungna att testa. Och då överraskade Cuisinart Tri-Zone positivt. Pizzaprogrammet värmer bara upp till 230 grader, vilket är i minsta laget (en riktig pizzaugn kommer upp i 500 grader!). Därför tog gräddningen hela 22 minuter – inklusive extratid. Men resultatet var värt att vänta på. Botten var krispig över hela pizzan och toppen hade de rätta brända fläckarna. Resultatet var kanske närmare deep pan pizza än napolitansk dito. Men resultatet klarade sig med glans. Naturligtvis tack vare de två mycket tättsittande värmeelementen ovanför och under bakplåten.

Efter att ha använt Cuisinart Tri-Zone i ett par veckor finns det saker som jag nu tycker är enklare och mer praktiskt att göra i den. Och möjligheten att laga tre saker samtidigt är en stor bekvämlighet. Men det är synd att de två lådorna och bakplåten fyller hela diskmaskinen. Och när en av airfryerns lådor blir smutsig finns det inget annat att göra. Båda lådorna måste nämligen vara i airfryern för att den ska kunna startas.

Re-crisp-programmet har visat sig vara en investering i daglig livskvalitet. En upptinad fralla från frysen trollas tillbaka till något som påminner om väldoftande nybakat bröd på fem eller sex minuter.

Slutsats

Cuisinart Tri-Zone ser skräckinjagande ut när den enorma maskinen packas upp. Men den är faktiskt ganska enkel. Glöm specialprogram för vissa livsmedel eller funktioner som förvärmning. Men de saker den kan göra, gör den faktiskt utmärkt. Naturligtvis inklusive pommes frites, som inte kan jämföras med den riktiga, friterade produkten men som är oändligt mycket bättre än något som kan tillagas i en gammaldags ugn.

Hemlagad pizza blev förvånansvärt god och krispig i ugnslådan, och ugnsstekta rätter i de två airfryer-lådorna är enkel och hälsosam vardagsmatlagning.

På minuskontot är en värdelös manual som inte ens förklarar de mest grundläggande sakerna om airfryern och hur den används. Och Cuisinart behöver samla sig och göra ett synkroniseringsprogram som fungerar med alla tre lådor.

På pluskontot är det riktigt rimliga priset. Och med tre lådor i stället för två har Cuisinart Tri-Zone ett rejält försprång i kapprustningen på köksbänken.