TEST: MoFi Ultradeck

I grammofonskivans barndom hände det titt som tätt att skivbolagen lät göra skivspelare som bar deras namn. Det var en naturlig följd av att bolagen ville sälja skivor. Då behövde folk grammofoner. Sagt och gjort.

I dag är det helt otänkbart att skivbolagen skulle komma på tanken att göra egna skivspelare. Warner, Universal eller Virgin Records skulle aldrig drömma om att sätta igång en produktion av skivspelare. När allt kommer omkring är marknaden väl etablerad och det finns otaliga skivspelarmärken.

Somliga kanske invänder att Sony tillverkar skivspelare, men det är Sony Electronics. Inte Sony Music Entertaiment. Två olika företag, alltså.

I modern tid, och då menar vi efter färg-TV:n gjorde sitt intåg, är det nästan bara Decca Records – som nu ägs av Universal – som har gjort skivspelare och pickuper under eget namn. De andra ser inte poängen.

Men Mobile Fidelity gör det uppenbarligen. De tycks inte vara nöjda med utbudet. Bolaget som, åtminstone i audiofilkretsar, mest är kända för sina audiofila pressningar av LP-skivor, har gjort en skivspelare!

Eller rättare sagt: två stycken. Och tre (!) pickuper och två phono-steg – och en skivpuck.

De har till och med startat Mobile Fidelity Electronics, ett speciellt företag som grundades för lite drygt fyra år sedan när de påbörjade utvecklingen av den första spelaren, MoFi StudioDeck.

Den andra heter UltraDeck, och det är den vi testar här. Det är den mest påkostade varianten. Man kan inte undgå att se att det är en skivspelare med remdrift, som påminner en del om en Rega Planar 3, med en rak tonarm och en enda knapp. Den som startar och stannar skivan.

UltraDeck är väldigt enkel att installera och använda, och den säljs med ett väldigt coolt rökfärgat dammlock som påminner lite om det till gamla Garrard-spelare.

Plug and play

Picken levereras förmonterad. Man behöver bara trä på motvikten fram till den vita markeringen på tonarmsröret, lägga på skivtallriken och trä på den orange drivremmen. Det ingår en jordad signalkabel och nätkabel i kartongen. Båda går alltså att koppla loss, vilket innebär att man kan uppgradera med ännu bättre kablar.

Utvecklad i USA

Skivspelaren känns väldigt solitt byggd. Den är skapad av Allen Perkins, som utvecklade Spiral Grooves highend-spelare, och arbetet leddes av John Schaffer från Wadia. Två måhända okända men långt ifrån betydelselösa ingenjörer från den amerikanska highend-industrin.

De jobbade med olika material och lösningar innan de hamnade på ett chassi med tre aluminiumplattor i en sandwich-konstruktion med en MDF-platta, som de anser ger optimal dämpning av färgningar och resonanser. Chassiet vilar på fyra justerbara dämpfötter från Harmonic Resolution Systems, och en gjuten skivtallrik av plastmaterialet Delrin snurrar på ett inverterat stållager med en safirbelagd hylsa i en bronslegering.

Det påstås dämpa brus bättre och ge musiken en ”svartare” bakgrund.

En synkronmotor med drev av Delrin är monterad nordväst om skivtallrikens axel och på motsatta sidan befinner sig en 10-tums tonarm. Den är gjord av en lättmetallegering, med invändiga kablar från Cardas Audio, och är monterad med kullager.

MasterTracker MM-pickup

Köper man UltraDeck-spelaren så kan den levereras med en MM-pickup (Moving Magnet) som heter MasterTracker, precis som vårt testexemplar. Den är byggd runt ett lätt aluminiumhus, med spolar lindade av renare koppar än de andra två MoFi-pickuperna. Den har också skarpare slipning och 3 mV utspänning. Den passar med alla skivspelaringångar för MM-pickup.

Phono-steg med hörlurarförstärkare

Jag nämnde att MoFi har två phono-steg. UltraPhono har en inbyggd hörlursförstärkare (klass A) och en lite mer påkostad RIAA-krets än den något enklare StudioPhono. De två phono-stegen är skapade av legenden Tim de Paravicini, som även har varit involverad i utvecklingen av pickuperna, sägs det.

Phono-stegen kan användas med antingen MC- (Moving Coil) eller MM-pickup och har små omkopplare för anpassning av impedansen från 75 ohm till 47 kohm. Man kan också justera gain (förstärkning) i fyra steg: 40, 46, 60 eller 66 decibel.

StudioPhono och UltraPhono har en monoknapp och en knapp för subsoniskt filter, och UltraPhono har dessutom volymkontroll för hörlursuttaget.

UltraDeck är en smula känslig för placering. Den rörliga massan i form av tonarm och nålarm verkar inte 100 procent optimal. Dessutom finns det lite för lite dämpning i tonarmen. När skivspelaren står nära högtalarna kan man nämligen råka ut för de karaktäristiska ”nervösa ryckningarna” i baselementen, som försvinner när avståndet till högtalarna ökar.

Ljudet

UltraDeck + M heter versionen som levereras med den tjocka versionen av Delrin-skivtallrik samt MasterTracker-pickup.

Den placerar sig i samma trakt som en Rega Planar 8 med Ania MC-pickup, men låter annorlunda än Rega-spelaren. Som med MC-pickupen på Rega-tonarmen tecknar lite finare fokuserade linjer i musiken och presenterar en mer finmaskig detaljnivå. Med Ania MC kostar den dessutom ett par extra tusenlappar.

MoFi-spelaren – som vi bland annat testade med phono-steget UltraPhono – har aningen mjukare fokus, med varmare klangfärger och riktigt generös bas.

Men den skapar en himmelskt öppen ljudbild med ytterst fin dynamisk kontrast, även i basen, och liveskivorna med Keith Jarrett Trio lät faktiskt fylligare med Mo-Fi-spelaren än med Rega.

Klassisk musik skulle kanske tjäna på lite mer luft i övertontonspektret, där Rega briljerar, men med pop och rock föredrar vi faktiskt UltraDeck. Den har helt enkelt tyngre bas. Bruce Springsteens Western Stars låter större, gitarrerna har mer klangbotten och trumslagen är lika skarpt definierade som med en Planar 8.

MoFi-spelaren trivs med musik som har lite fart, då kommer den fina dynamiska kontrollen till sin rätt, och med klassisk musik är det mer Beethoven än Bach, med rock mer Beastie Boys än Beach Boys och med jazz mer Michael Brecker än Melody Gardot.

Pat Methenys mjuka gitarr klingar vackert varmt och nära, David Sanborns spröda altsaxofon står bergfast mitt i ljudbilden och Jack DeJohnetts trumsolon sitter som fastspikade i parketten. Vokalklangen är ofärgad och naturtrogen, oavsett om det är Chet Baker eller Kiri Te Kanawa som sjunger, och aldrig, aldrig hörs ett enda vasst missljud.

Jag testade också hörlursutgången från phono-steget med ett par Sennheiser HD660S och blev milt sagt positivt överraskad av ljudkvaliteten. Musiken lät mycket mer dynamisk och ljudbilden mer öppen än med hörlursuttaget i Hegel H190. Som inte är dåligt alls.

Ett litet tips

MoFi anger ett rekommenderat nåltryck på mellan 1,8 och 2,2 gram. Jag var tvungen att ha minst 2 gram på vissa skivor som var lite skeva, annars vägrade pickupen att spåra ordentligt.

Jag skulle också vilja rekommendera att använda en skivpuck. Gärna Mi-Fi Super HeavyWeight, som väger nästan 370 gram och trycker ner skivorna mot den släta Delrin-tallriken. Den plattar till skevheter och underlättar för spårningen och ser till att skivorna inte glider runt på skivtallriken.

Slutsats

De hade verkligen inte behövt göra det, men vi ska vara glada för att Mobile Fidelity ville göra det. UltraDeck kunde ha floppat och sjunkit som en sten, men med god hjälp av människor som vet vad de håller på med har den i allra högsta grad blivit en förträfflig konstruktion. UltraDeck känns inte bara välbyggd utan är ett nöje att använda, spelar som en prins och låter som en kung. I den här prisklassen finns det många alternativ, så det är mer än bra gjort av MoFi Electronics att få fram en skivspelare som inte drar det minsta vanära över deras välrenommerade audiofila kvaliteter på ett annat område: skivor.