Det kan verka arrogant, men jag har lust att säga: I’m not going to say I told you so … But I told you so!
För drygt ett år sedan skrev jag nämligen en analys med rubriken ”Om ett år är Huawei på väg att försvinna” och jag vill lova att många läsare gav mig svar på tal.
Här är bara ett litet urval av de ilskna kommentarer som jag fick ta emot:
”Snillen spekulerar.
Huawei har en enorm marknad i Kina och mobiltelefoni är inte heller ända inkomstkällan. De har själva räknat med ett tapp och har också väldigt nära band till staten, så de kommer inte tillåta att företaget går under. Vad jag också förstår så är inovativnivån väldigt hög inom företaget i jämförelse med Apple så de ligger bra till för framtiden. Ang Apple så funkar ju Chromecast på deras produkter.
Så skaffa ett nytt jobb och kommentera något som du kanske kan nyansera lite tack och ge en djupare analys av!”
”Kanske att ni bara ska syssla med det ni kan och låta Mobilnördar avgöra det här. Huawei gör världens bästa mobiltelefoner och det finns massor av möjligheter att installera de appar man behöver, vilket har bevisats av olika nördar och mobilrecensenter.”
”Självklart håller Huawei inte på att försvinna. Maken till oprofessionell artikel får man leta efter.”
”Misstänker att journalisten kommer att få äta sina ord!”
”Får du betalt på något sätt av USA för att skriva så negativt om Huawei? Det är skamlig 😱 ”
Och det var bara några av kommentarerna på våra tre webbsidor, det fanns många fler, även på sociala medier. Det var inte vackert.
Men det var inget som gjorde mig upprörd, för jag har sällan varit lika säker på min sak som när jag skrev den analysen. Och nu, ett år senare, är det dags att summera.
Inte ens topp 5
Försäljningssiffrorna talar sitt mycket tydliga språk.
Huawei var faktiskt under ett kort ögonblick 2020 världens största mobiltillverkare, före Samsung. Men i skrivande stund är det kinesiska företaget inte ens bland de fem största!
Den amerikanska bojkotten och frånvaron av Googles tjänster på företagets mobiltelefoner har fått försäljningen att implodera. I Sverige också, Huaweis mobiler går antingen inte att köpa alls eller finns bara i mycket begränsad utsträckning från operatörer som 3, Telia och Telenor.
I stället lurar andra kinesiska mobilmärken som Xiaomi och OnePlus i vassen, beredda att snabbt ta över tomrummet som Huawei lämnat efter sig.
Vad sa jag för ett år sedan?
Om man uppfattar allt jag skrivit som skadeglädje över att Huawei har tappat sin så dominerande ställning på mobilmarknaden så vill jag påminna om att jag alltid har varit väldigt förtjust i de kinesiska smartmobilerna.
Jag gav flera av Huaweis toppmodeller maxbetyg när jag testade dem, före den amerikanska bojkotten.
Detta gäller bland annat Huawei P30 Pro, som jag höjde till skyarna för att ha den häftigaste mobilkameran någonsin!
Det var först med P40 Pro, när Huawei Pro ville att vi allihop skulle byta till företagets egen app-butik, AppGallery, som jag drog öronen åt mig.
I min analys från förra året skrev jag bland annat så här:
Dessutom skulle de allra flesta vanliga mobilanvändare inte ens drömma om att lägga tid och kraft på att ladda ner och sätta sig in i udda alternativ till Google Play på sina mobiler. Det kommer helt enkelt inte att hända. Vad än mina kollegor på andra tekniska medier tror och tycker.
Därför var Huawei med lanseringen av framför allt P40 Pro tvungna att övertyga användarna om att företagets mobiler skulle fungera lika bra som alla andra Android-baserade telefoner. Och att man skulle kunna ladda ner i stort sett alla vanliga appar från AppGallery. Helt enkelt för att visa att man som konsument visst kunde investera sina pengar i en Huawei-produkt och förvänta sig samma goda upplevelse som alltid.
I stället har Huawei kommit med en halvfärdig lösning i form av AppGallery, som långt ifrån erbjuder användare en bra upplevelse eller ett reellt alternativ till Google.
Vilka misstag gjorde Huawei?
Och där fick jag rätt.
Frågan är då om det hade kunnat gå annorlunda. Fanns det något som Huawei kunde ha gjort för att behålla kunderna?
Mot slutet sammanfattade jag så här: ”inte ens den största plånboken i världen kan få folk att flockas kring till ett nytt ekosystem som inte erbjuder samma tjänster och möjligheter som de är vana vid.”
Och det uttalandet är värt att utveckla. För ja, i princip tror jag att det kunde ha gått annorlunda.
Om kunderna hade varit fokus för Huawei – i stället för företagets egna problem.
För varför skulle vi alla övertalas om att använda AppGallery i stället för Google Play? Och diverse alternativa tjänster i stället för de som de flesta av oss var vana vid från Google?
Var det för att Huawei tyckte att AppGallery var en bättre lösning för användarna? För att målet var att erbjuda användarna ännu bättre tjänster baserade på ännu bättre teknik?
Nej, användarna – de betalande kunderna – var aldrig i fokus för Huawei. Det handlade inte om att göra våra liv enklare genom att erbjuda oss något som var bättre och mer användarvänligt än vad konkurrenterna kunde erbjuda.
I stället handlade det om Huawei själva. I grund och botten bönade och bad den kinesiska mobiltelefontillverkaren oss att fortsätta att köpa deras produkter, trots att användarupplevelsen definitivt inte skulle vara på samma nivå som vad konkurrenterna kunde erbjuda. Vi skulle så att säga kompromissa med våra egna behov för att rädda skinnet på ett globalt teknikföretag som har lika många anställda som det bor människor i en stor svensk stad.
Det var det naturligtvis inte många som var sugna på att göra.
Och detta borde vara en tankeställare både för Huawei och för alla andra teknikföretag på marknaden. Användaren är kung! Om användaren inte står i centrum för allt du gör som företag så har du förlorat i förväg.
Möjligtvis har Huawei lärt sig sin läxa när det gäller deras nya och egenutvecklade operativsystem HarmonyOS. I så fall skulle jag inte utesluta att Huawei långsamt kan komma tillbaka. Men det kommer att bli en segdragen och tuff resa, för det är svårt att förlåta att de tänkte på sig själva först och kunderna efteråt, så fort de blev pressade.