Recension: Legenden, säsong 1

53-årige Kasper Barfoed från Köpenhamn började sin filmkarriär som barnskådespelare. I dag är han mest känd som durkdriven regissör och manusförfattare, och ligger bakom succéer som den obehagliga Kastanjemannen, true crime-serien Sykepleieren och den explosiva norska katastrofserien La Palma.

Nu är regissören, tillsammans med serieskaparen Samanou A. Sahlstrøm, aktuell med en ny kriminalthriller som utspelar sig i Danmarks mest hårdkokta knarksmugglarmiljö.

När en av säkerhetstjänstens undercover-agenter grips med magen full av kokain på ett flygplan på Kastrup, hamnar den erfarne polischefen Folke (Nicolas Bro) i knipa. Polisens säkerhetstjänst har länge övervakat Danmarks okrönte, ”legendariske” knarkkung, Miran (Afshin Firouzi), och hans nätverk av smugglare och penningtvättare.

Men de saknar konkreta bevis som kan störta hans knarkimperium och garantera honom många år bakom lås och bom. På sin jakt efter en ny undercover-agent snubblar de över den ambitiösa polisrekryten Tea (Clara Dessau). Folke och hans män tror att hon har rätt (problematiska) bakgrund, beslutsamhet och mod att infiltrera Miran och hans nätverk.

 

Efter viss tvekan, och en knuff i rätt riktning eftersom hon blir utslängd från polisakademin efter att ha förlorat sitt säkerhetsgodkännande, kliver hon in i sin nya roll som den världsvana juveleraren ”Sara”. Hennes mål är att vinna Mirans fru Ashleys (Maria Cordsen) förtroende och infiltrera familjen inifrån.

Duon Sahlstrøm och Barfoed skapar en trovärdig kriminell miljö där invandrarfamiljer styrs av blind lojalitet mot den kriminella koden och inte tvekar att (bokstavligen) slå ihjäl alla som står i vägen för deras planer.

När Miran hamnar under dubbel press, både från kunderna och från polisen som kommer allt närmare, börjar det brinna i knutarna. Han lyckas inte uppfylla kundernas krav och bränner både kokain och cash. Han ser plötsligt nykomlingen Sara och hennes internationella guld- och ädelstenskontakter som en möjlig utväg.

I hans närhet finns hans lydiga, delvis omedvetna fru som ser hur hennes man tappar kontrollen, under tiden som både skolan och barnomsorgen blir ställer allt mer kritiska frågor om deras dotter Sofias välbefinnande.

Hantverksmässigt är detta en gedigen kriminalthriller som ser läcker ut, stundtals är pirrande spännande klippt och har ett elegant och fängslande foto samt ett intensivt musikspår som passar dramatiken. En stor budget och dugligt folk både framför och bakom kameran höjer kvaliteten till internationell nivå.

Alla de fyra huvudrollsinnehavarna gör solida roller, framför allt Dessau och Cordsen sticker ut med trovärdiga tolkningar av en ambitiös, (till synes) tuff agent med mänsklig empati respektive en desperat, bortskämd lyxfru som är fångad i en gyllene bur.

Tyvärr plågas serien av lite för många luckor i handlingen och irriterande plattityder, plus att vissa karaktärer blir alltför stereotypa. Särskilt Folke är alldeles för inspirerad av amerikanska kriminalserier med en rakt igenom osympatisk och oförstående polischef – som alltid vet bäst. Bro spelar honom riktigt bra, men karaktären porträtteras mer trångsynt än han är.

Seriens mest komplexa karaktär är definitivt Ashley. Hennes resa från ovetande troféhustru till svek och förnekelse och till sist sedan förmågan att stå på egna ben är fascinerande.

Legenden är inte alls någon våldsamt oförutsägbar krimthriller, den har teman vi har sett i många andra serier och filmer men ett intressant karaktärsgalleri, en snyggt mörk miljö och ett gediget hantverk som lyfter den långt över genomsnittet. Det här är karaktärer vi gärna följer vidare. 4 stjärnor.

Legenden (The Asset) har premiär på Netflix den 27 oktober. Recensionen är baserad på samtliga sex avsnitt.