Låt oss ta de tråkiga specifikationerna först. D3400 har en 24,2-megapixlars bildsensor som är kopplar till en EXPEED 4-processor och Nikon hävdar att batteriet räcker till upp till 1200 bilder på en laddning.
Bildhastigheten anges vara respektabla 5 per sekund och högsta ljuskänsligheten är ISO 25600. Priset? 5 000 kronor för enbart kamerahus och 5 900 för kamerahus och en 18–55 mm-zoom.
För övrigt finns ingen 4K-video, bara HD. Och kameran saknar dessutom mikrofoningång, vilket begränsar nyttan av videofilmning en smula.
Wifi finns inte heller, i stället använder man Bluetooth för överföring av bilder till Nikons Snapbridge-tjänst. Det är faktiskt en liten fördel, eftersom Bluetooth alltid kan vara aktiverat och underlättar att överföra bilder trådlöst.
D3400 är gjord för att vara lättskött. Nikon har stoppat in en guidefunktion som leder nybörjare genom alla funktioner på ett kortfattat och pedagogiskt sätt. Få knappar och stora inställningshjul gör funktionerna överskådliga och enkla att ställa in och Nikon hävdar naturligtvis att D3400 tar ”imponerande” bilder i dåligt ljus.
Hur det står till med den saken återstår att se, men med tanke på våra erfarenheter av Nikons billigare modeller så räknar vi med att bildkvaliteten inte är under all kritik, snarare bättre än godkänd.
För de som blivit bitna av kamerabacillen och letar efter ett teleobjektiv släpper Nikon två nya telezoomar också.
Den ena heter AF-P DX NIKKOR 70–300mm/f4,5–6,3G ED och den andra AF-P DX NIKKOR 70–300 mm/f4,5–6,3G ED VR.
Förvirrad? Vi också, men förklaringen finns i slutet av beteckningarna. VR-versionen har optisk bildstabilisator som underlättar att få skarpa bilder med långa slutartider och extrem tele.
Båda har en ny pulsmotor som ska ge jämnare och snabbare autofokus – och när man filmar så kan man fokusera utan att det hörs ett surrande i videosnuttarna.
Objektiven släpps i mitten av september, precis som D3400, och kostar 3 700 respektive 4 200 kronor.
