TEST: Marantz Model 10

Marantz är tillbaka! Man har aldrig varit borta såklart, men det var länge sedan man verkligen spände musklerna och visade att man fortfarande hör hemma i hifins toppskikt. Få märken har heller en sådan historia att falla tillbaka på och Marantz var redan från start på 50-talet branschens verkliga tungviktare, med flera av dåtidens absolut bästa (och dyraste!) produkter.

 

Läs om föregångaren!

 

Senast man visade något i närheten av referensprodukter var 2016, då bland annat integrerade PM-10 lanserades. Modellen var ett radikalt avsteg från firmans tidigare rätt konservativa lösningar och en konstruktion byggd kring klass D-moduler från Hypex. Konstruktören var firmans mångårige frontfigur och ljudguru Ken Ishiwata. Han hade siktet inställt på att göra en integrerad förstärkare med prestanda som det vore ett försteg med två monoblock. Med dubbla, bryggkopplade klass D-moduler per kanal blev det också en av firmans dittills effektstarkaste integrerade förstärkare. Tills nu.

 

 

Efterföljare till PM-10

Nya integrerade Marantz Model 10 är på många sätt en efterföljare till PM-10, men brutalt överdimensionerad och ett helt hämningslöst bygge där man alls inte verkat ha brytt sig om kostnaderna. Att serien, för det är en serie med både SACD-spelare och ett streamerförsteg, har tagit hela fem år att utveckla, är lätt att förstå när man börjar syna tekniken. Inget har lämnats åt slumpen, absolut inget.

Numer bortgångne herr Ishiwata hade älskat Model 10 som bygger vidare på hans idéer med fullt balanserade kretsar inklusive två utgångssteg per kanal som arbetar spegelvänt i förhållande till varandra. Det ger inte bara full balansering rakt ut till högtalarpolerna med överlägsen koppling till högtalarna, men också fördubblad effekt och betydligt lägre distorsion.

Effektstegen bygger på klass D-moduler från Purifi/Eigentakt, men är omarbetade och byggda på Shirakawa Audio Works – Marantz japanska utvecklings- och tillverkningscenter sedan 2002.

 

 

Modulerna arbetar med firmans egna, nyutvecklade switchande nätdelar medan ingångssteget har en omsorgsfullt reglerad linjär nätdel med en överdimensionerad ringkärnetransformator stor nog att platsa i ett slutsteg. I ingångs- och grammofonsteget används förstås också nya HDAM och HDAM SA3 – den senaste generationen av firmans ultrasnabba, diskret uppbyggda förstärkarmoduler.

Förstärkaren är helt kanaluppdelad med separata, noggrant kopparskärmade sektioner för att minimera all elektrisk interferens. Hela kalaset är till stor del byggd i tre lager aluminium med isolerande sub-chassi och väger ryggknäckande 34 kilo!

 

 

Matchande SACD 10

Vi fick också låna in matchande spelaren SACD 10, som är ett lika överdådigt och sektionsuppdelat bygge med egenutvecklad avancerad transportmekanik. Spelaren använder inte en traditionell omvandlare, utan använder en specialutvecklad DSD-baserad lösning där den inkommande PCM-signalen omvandlas till en 1-bitsström med sampling på 11,2 megahertz, vilket motsvarar DSD256.

1-bitsströmmen omvandlas sedan enkelt till analog signal via en specialdesignad lågpassfilterkrets som effektivt filtrerar bort högfrekventa komponenter. Enklare kan det knappast göras och den här tvåstegslösningen kallas Marantz Musical Mastering.

Förutom de här båda enheterna, finns även som sagt förstegsspelaren Link 10n, som utgör en lite speciell lösning för den nya referensserien. Det är som sagt en digitalspelare men också ett fullvärdigt försteg, som i ett fullt utbyggt system kan styra två stycken monokopplade Model 10-enheter, som då körs som rena slutsteg. I ett mellanläge kan man så klart ”nöja sig” med en Model 10 som slutstegskopplas i stereo tillsammans med en Link 10n.

Ja, man kan också ha fyra stycken monokopplade Model 10, det är bara fantasin, antalet kontakter på högtalarna och förstås plånboken som sätter gränserna!

 

 

Högtalare inga problem

Man behöver inte ha högtalare i samma division för att inse att det är något alldeles extra med Marantz nya paradserie. Nej, redan ett par försynta små 2-vägare som våra trofasta, men lite sömniga B&W PM1 formligen sprakade till av färgstark dynamik och uppkäftig slagkraft när första SACD:n snurrade i gång.

Och inte bara det. Plötsligt verkade de nätta stativarna ha fått mer svärta och tyngd i botten och baskonerna verkade helt direktkopplade till signalen. Ja, det var lite av samma högexplosiva förvandling vi upplevt då 2-vägarna kopplades till Chord Ultima 6, för den blixtsnabba Marantz-duon levererade spänst och attackvilja så det stod härliga till. Till och med den läckert smidiga Denon PMA-3000NE kom rejält på efterkälken när Model 10 kopplade greppet och konerna sköt ut som metallkolvar.

Glödande metallkolvar, för förstärkarens varma grundklang gick stick i stäv mot alla förutfattade meningar om att förstärkare med switchande nätdelar och klass D låter kyligt och hårt. Det gjorde aldrig någonsin Model 10.

Men trots sin hisnade snabbhet och brutal slagkraft visade sig Marantz-duons vekliga stryka ligga åt ett mer finstilt och sofistikerat håll. För den verkliga talangen låg i den utsökt fjäderlätta detaljupplösningen och sättet duon kunde ta fram en spektakulär och vidöppen tredimensionalitet.

 

 

Lyfter sig med uppgiften

Ju bättre högtalare (och inspelningar) vi använde, desto mer stod det klart att det var sättet att mejsla fram inspelningsrummet och skapa nästan pockande påtaglig närvarokänsla som var duons verkliga trumfkort. Det och förmågan att millimeterexakt placera ut fysiska instrument och sångare ute på golvet framför dig. Spektakulärt var bara förnamnet och med välgjorda stereoinspelningar kunde känslan av att sitta på första parkett bli drömlik. Högtalarna vi spelade med, förutom lilla PM1, var mer pris- och storleksmässigt likvärdiga YG Talus och Avantgarde Colibri C2.

 

 

Hur än mycket vi uppskattade CD-/SACD-spelaren/DAC:en SACD 10, satte tid och logistik käppar i hjulen för något grundligare test av denna och mesta fokus kom därmed att hamna på förstärkaren Model 10. Men samtidigt var det också den som verkligen lät spelaren SACD 10 blomma ut i all sin skimrande rumsrealism och nyansrika artikulation. Att spelaren dessutom har digitala in- och utgångar och kan användas som en separat D/A-omvandlare blir därför ett jätteplus i kanten. Priset för SACD 10 ligger drygt 20 % under priset för Model 10 och vi vågar nästan ta gift på att det är ett minst lika bra köp som förstärkaren.

Ett jätteplus är också förstärkarens färgstarka men helt knäpptysta grammofonsteg, som fick en pickup som DL-103 från koncernkollegan Denon att fortfarande excellera i slagkraft, men också låta luftigare och öppnare än vanligt.

Text Mats Meyer-Lie Kommentarer Jonas Bryngelsson

 

Ett betydligt mer prisbilligt alternativ från koncernkollegan Denon!

Slutsats

Det råder inga som helst tvivel om att den här makalösa kombinationen sätter Marantz på sin rättmätiga plats i hifi-världens verkliga finrum. En svindlade kostbar finsmakarkombination som kommer att bli få förunnade, men där överdådig byggkvalitet och ljud i referensklass fullt ut motiverar de höga prislapparna.