TEST: Bladelius Thor V

Ni som följt skandinavisk hifi-press under åren vet att namnet Bladelius dykt upp med jämna mellanrum sedan början av 2000-talet. Särskilt firmans integrerade förstärkare där en av de verkliga klassikerna varit Thor, en råstark integrerad favorit som kommit i en rad versioner sedan 2003. Men då kom den som Advantage S-101 Thor, det tidigare namnet på Mikael Bladelius produkter innan det kort och gott blev Bladelius.

Modellprogrammet har bitvis varit en smula snårigt och tekniken allt från klass AB till ren klass A och klass D. Men något som Bladelius länge vurmat för har varit integrerade förstärkare som just Thor.

Startskottet för Thor får nog ändå sägas ha varit S.A.T. Amplifix, 18 kilo folklyx från 1999 och en dundersuccé då den kom som ett sidoprojekt till de dyrare Advantage-enheterna. Amplifix såldes i över 1 000 exemplar vilket sannerligen inte var illa för en sparsmakad och utpräglad audiofilprodukt för 15 000 kronor.
Men så sopade den mattan med det mesta (allt?) i prisklassen och för pengarna fick du en balanserad förstärkare med brutalt överdimensionerad nätdel. Eller vad ska man säga om en 110-wattare med trafo på hela 900 VA och glättning på 120 000 mikrofarad med lyxiga specialkondensatorer från Rifa!

Stärkt av succé

Stärkt av succén med S.A.T. började Mikael fokusera på att utveckla en ny S-serie i det mer exportinriktade Advantage och en av de första modellerna blev just S-101 Thor från 2003. Det var en vidareutveckling av modellen S-100, men byggd enligt samma grundrecept om en rakt igenom balanserad konstruktion med superkorta signalvägar, låg motkoppling, relativt hög tomgångsström och inte minst stora och snabba nätdelar, den verkliga hörnpelaren i Bladelius konstruktioner.

Tre år senare kom modellen som Bladelius Thor MK II, men en modell som snart fick konkurrens av den mindre Tyr, ett billigare och effektsvagare lyckokast som utmanade Thor så pass mycket att det bara något år senare var dags för Thor MK III. Modellen hade mer effekt och ännu större nätdel än tidigare och blev lite av ett generationsskifte rent kretstekniskt, men också för att den kunde fås som antingen en ren analog förstärkare med linjeingångar eller mer påkostad med både grammofoningång (MM/MC) och inbyggd D/A-omvandlare.

Det var 2010 och versionen skulle visa sig bli mer långlivad än föregångarna och kom efter en del år i en upphottad variant med bättre förstegsdel kallad Thor MK III +.  2016 kom också Thor Evolution med vanlig nätdel men klass D i effektsteget. Efter det har det varit lite tyst om Thor och fokus har i stället legat på billigare modeller som Tyr och Brage (klass A), eller verkliga tungviktare som Saga och på senare år Ask och 60-kilosbjässen Oden.

Thor V fyller ett glapp

Mellan de här storväxta kraftkarlarna och de båda numer utgångna instegsmodellerna, har det länge funnits ett litet glapp. Tills nu med nya Thor V som vi provat i fullmatad version, med både grammofonsteg, DAC och nätverkskort. Femte generationen har fått ett stramare yttre mot föregångarnas mjukare uppsyn och med sin stora akrylfront liknar Thor mer den större Ask (H&M nr 5/2023).

Öppnar man på locket hittar man samma disposition som Bladelius förstärkare har haft i decennier med signalkretsarna nära in- och utgångarna, effektstegen vertikalt direkt mot den stora kylprofilen som i sin tur också fungerar som en avdelare och effektiv skärm mot nättransformatorn.

Och nätdelen ja, hos Bladelius är den minst lika viktig som signaldelen. Här har det sannerligen inte snålats och transformatorn på 2 kilowatt är till och med större än hos föregångaren Thor MK III. Lika stor som hos Ask faktiskt, även om nya Thor har något färre glättningskondensatorer och av en annan typ. Thor har delvis annan drivelektronik, men i utgångssteget sitter samma bipolära transistorer som hos Ask och wattalet är bara marginellt lägre.

Förstegsdelen med JFET är i princip detsamma som hos Ask, men med smärre ändringar. Grammofonsteget likaså, men med en del enklare komponenter. Båda har samma streamingkort och D/A-kortet på 32 bitar/768 kiloherts klarar samma format som Ask, men har enklare analogdel. Strömningen bygger på Volumios mycket öppna plattform, vilket innebär enkel åtkomst till bland annat Tidal Connect, Roon och UPnP-strömning. En extra finess är att en enkel data-CD-spelare/läsare kan anslutas till USB-porten och styras via Volumio-appen.

Om det står ”No IP” på displayen när du kopplat in nätverkskabeln är stalltipset att slå av förstärkaren med baksidans huvudströmbrytare, och slå på igen.

 

 

Våldsam slagkraft

Logistik och andra omständigheter gjorde att vi inte kunde ha kvar Thor V lika länge som vi hade velat. Det var synd, för redan direkt ur kartong stod det klart att den här bastanta pjäsen verkligen är något man inte skojar bort.
Visst, under årens lopp har vi vant oss vid att förstärkare från Bladelius haft muskler och en osviklig förmåga att leverera kraft och dynamik. Men nya Thor gick ytterligare ett steg, för i likhet med både Ask och Oden hade förstärkaren en osviklig förmåga att invagga lyssnaren i ett tryggt och stabilt lugn för att i nästa sekund fullkomligt explodera i våldsam slagkraft.

Ja, med högupplöst musik kunde växlingarna bli hisnande och få högtalarkonerna att skjuta ut som metallkolvar. Det var som att förstärkarens bråddjupa fundament laddade musiken underifrån och gav högtalarna avstamp för en fjädrande spänst.

Små 2-vägare som B&W 805 Signature eller Vivid Audio Kaya S12 lät plötsligt tre nummer större och muskulösa som om de fått förstärkning av servostyrda 12:or i botten! Ja, musklerna och trycket i botten var verkligen något utöver det vanliga och gav ljudet en fysiskt påtaglig stadga. Så om mytologins Tor hade en hammare så har Thor V en slägga!

Thor gav också de båda högtalarna en lätt och ledig spelstil som fick båda, men särskilt B&W, att låta mer utlevande och medryckande än vi hört på länge. Tillsammans med Vivid var spänsten och kraften bitvis omtumlande och själv satt jag mest fånigt flinade över hur storslaget och mäktigt de lät när Thor kopplade greppet.

Ja, jämfört med Thor påminde vår trotjänare Burmester 956 Mk.2 om en knubbig och tungfotad boxare. Mysig men mullig, också när Burmester fick det extra förspänt driven av Thors hypersnabba och klara förstegsdel.

 

 

Atmosfärisk rymd

Så även om det förstås är Thors våldsamma kraft och fysiska tyngd man först slås av, visar det sig snart att förstärkaren är mer än bara ett atletiskt råskinn. Nej, här finns också en osviklig förmåga att ta fram atmosfärisk rymd med reliefartat djupperspektiv och ett ljudpanorama långt bakom högtalarna. Ja, förmågan att få ljudet att helt släppa från högtalarna och mejsla fram inspelningarnas dimensioner kunde skapa en nästan spöklik ”ta på”-känsla. Som det man kan uppleva med skira lågwattare i ren klass A. Inte illa av ett kraftverk som kan greppa vilken högtalarlast som helst och helt obekymrat drämma till med 600 watt i 1 ohm!

Det har inte heller knusslats med grammofonsteget, där värmen, luftigheten men också detaljupplösningen gick igen. Grammofoningången var dessutom exemplariskt brusfri. De fina ljudegenskaperna höll i sig också via digitalingången, men kanske att klangen inte fick riktigt samma värme som analogt. Digitalt blev ljudet aningen mer skarpskuret, men utan att för den skull bli vasst eller påträngande. Nej, omvandlaren håller mycket hög klass och kunde utan problem mäta sig mot separata omvandlare, som exempelvis nätverksspelare Denon DMP-2000NE.

Ja, även den inbyggda spelaren håller hög klass, vilket visade sig när den tog sig an ovan nämnda Denon, digitalt kopplad via elektrisk koaxialingång till Thor, där Thor-spelaren har mer av slagkraft, dynamisk spänst och detaljskärpa (Fleetwood Mac, Don’t Stop, 24/96). Ja, det var också buslätt att jämföra och föredra en högupplöst 24/96-fil jämfört med vanlig 16/44,1 med Derek and the Dominos I Looked Away.

Och med ett mycket bra grepp om konerna på betydligt dyrare (golv)högtalarna Marten Parker Trio Diamond Edition, ska tilläggas.

Så redan på den knappa vecka vi hann få bekanta oss med Thor V stod det klart att det handlar om en riktigt bra och välbyggd imponatorpjäs. Klangen är varm och mustig utan den kylighet man ofta kan uppleva hos till och med ännu dyrare transistorkonstruktioner. Thor förenar stadga och fysisk råstyrka med förfinat finlir och mejslar fram allt du kan önska av bredd och djupperspektiv, när inspelningarna så tillåter.

Mätmässigt lämnar Thor V över 200 och 400 watt i 8 respektive 4 ohms last och 600 i 2 ohm. Hög ström och perfekt symmetri på 66 ampere därtill.

Huvudtext Mats Meyer-Lie Medlyssning Jonas Bryngelsson

 

Slutsats

Bladelius Thor V förenar slagkraft med värme och vettiga funktioner med modulärt tänkande, där man kan spara 23 000 kronor om man väljer den helt rena förstärkaren, utan tillvalsmoduler. Avundsvärda egenskaper alltså, så även om Thor V kostar en rejäl slant får du en fullmatad förstärkare som lätt mäter sig med ännu dyrare konstruktioner. Måste höras!