TEST: Hypershell X Ultra

Konsument-exoskelett har gått från militär science fiction till något du kan beställa på nätet. Hypershell X Ultra är toppmodellen från det kinesiska företaget och kostar mellan 23 000 och 25 000 kronor inklusive frakt och importkostnader, baserat på dagens växelkurs. Somliga kallar det för ”en elcykel för benen”: ett motorstyrt bälte av titan och kolfiber som fästs runt höfter och lår och som ger dig en extra skjuts i varje steg. En viktig skillnad mot elcyklar är dock att dina fötter och vrister fortfarande belastas fullt.

”Skelettet” väger 1,8 kilo utan batteri och 2,2 kilo med. Två batterier på 72 wattimmar ingår. Det låter kanske som i minsta laget, som ett rejält laptop-batteri, men det krävs ofta inte särskilt mycket utöver din egen muskelkraft för att du ska bli märkbart mer rörlig.

Artificiell intelligens som kallas för ”MotionEngine” analyserar rörelserna hundratals gånger i sekunden med hjälp av gyroskop, accelerometrar och barometer. Den känner igen tolv rörelsemönster – från lugn promenad till trappor, cykling och snöskor i lössnö – och anpassar sedan kraften automatiskt.

Vem behöver ett exoskelett?

För att förstå vad Hypershell X Ultra gör måste man förstå tanken bakom.

Som 20-åring i militärtjänst sprang jag 3 000 meter med ett personbästa på 10:02. Näst snabbast av alla i min grupp (jäveln som sprang på 9:59 pratar vi inte om). Nu närmar jag mig 48, vikten har på senare tid krupit upp från 80 kilo till 87 och mina två barn, 8 och 10 år gamla, behöver mig inte längre som bärhjälp när vi går på promenader. Ryggproblemen från mina år som småbarnsförälder har aldrig försvunnit helt. Min fysik är långt ifrån vad den en gång var och det har blivit långt från vardagsrummet till motionsspåret. Kanske kan ett exoskelett få upp mig ur soffan?

Första gången: Skogspromenad med min dotter

Det första riktiga testet gör jag i lugnt tempo på vintern. Jag går ut med min dotter att spela Pokémon Go och avslutar sedan med en kort promenad i skogen, med Hypershell i Eco-läge på nivå tre.

Några Pokémon rikare och kalorier fattigare är det tydligt att maskinen gör långt ifrån allt arbete. Den flyttar fram benet till nästa steg, så att musklerna kan koncentrera sig på att lyfta upp kroppen från marken. Den biten får jag göra själv. I Eco-läge får jag en lite speciell ”Elvis-gång” eftersom höftmusklerna tvingas att arbeta mer aktivt. Det känns ovant, men man vänjer sig snabbt. I Hyper-läge på den starkaste nivån börjar det likna Monty Pythons ”Ministry of Silly Walks” – det känns nästan som om främmande armar böjer och lyfter benen åt mig. Det kanske passar i brant terräng, men känns överdrivet på en vanlig stig i skogen.

Att systemet gör skillnad blir tydligt när jag stänger av assistansen. Det känns direkt som att komma upp ur ett badkar efter ett långt bad: gravitationen kickar in med full kraft och benen känns märkbart tyngre.

3 000 meter: Första försöket

Jag kunde inte säga att jag var nöjd. För att verkligen tänja på gränserna spände jag på mig Hypershell i Hyper-läge och gav mig iväg på en 3 000-metersrunda. Vilket skulle kräva två försök, med olika lärdomar från båda.

Den första kilometern avverkades på 4:45 minuter och med en puls på 150. Som jämförelse låg min puls på 145 på samma distans i augusti 2022, när jag vägde runt 80 kilo och hade tränat mer regelbundet och sprungit hela 3 000-distansen på ungefär 15 minuter. Nu, nästan fyra år och 7 kilo senare, betraktar jag det som en bragd att avverka den första kilometern på under 5 minuter. Jag kände en inre glädje. Kunde det hålla hela vägen?

Nej, det kunde det inte. Redan efter den första kilometern stängde nämligen maskinen av assistansen. De små lysdioderna på högra höften lyste gult och jag trodde att batteriet var tomt. Jag traskade slokörat hem igen, med ben som kändes som om de hade blystövlar, och jag var nära att ”sova med fiskarna”.

När jag kom hem och sökte på internet och i bruksanvisningen visade det sig att batteriet inte alls var dött. Inte överhettat heller. I stället hade antagligen de vertikala rörelserna och stötarna under löpningen fått remmarna att glida och utlösa säkerhetssystemet. Och mig att stå med syrebrist, helt utan motoriserad assistans, tvingad att avbryta.

3 000 meter: Fortsättningen

En müslibar och en timmes vila senare drog jag åt alla remmarna extra hårt och startade benen igen. Den här gången höll Hypershell hela vägen. Första kilometern gick på 5:19, faktiskt

snabbare än min första kilometer i form i augusti 2022, trots att jag hade ungefär tio kilo mer på kroppen och redan hade brutit ett försök samma dag. Den andra kilometern gick på 5:49, den tredje på 6:30 (mycket nivåskillnader den sista biten). Totaltid: 17 minuter och 38 sekunder. Långt ifrån något att skryta om, men jag tar det.

Som jämförelse sprang jag samma runda på 15:19 i augusti 2022, medan mitt allra första försök samma vår tog 18:27. Så jag sprang snabbare än mitt första försök 2022, utan att ha tränat ett enda pass på tre år.

Vad jag lärde mig av löprundan

Jag är inte säker på om Hypershell faktiskt hjälpte mig särskilt mycket på det här varvet. Den sista kilometern var tung för knäna. Exoskelettet avlastar lår och höfter, men från knäet och ner är belastningen densamma – eller värre, eftersom du bär på mer än två kilo extra.

Under löpningen gick faktiskt en gammal knäskada upp, som jag trodde var läkt. Avlastningen runt höfterna maskerade varningssignalerna från mitt knä, så jag fortsatte utan att märka att något var fel.

När jag försökte hoppa över en vattenpöl blev dessutom algoritmen förvirrad och tolkade hoppet som början på ett nytt mönster, så den försökte trycka mitt ben framåt igen helt abrupt, som om den förväntade sig ett hopp till.

Lärdomen är att Hypershell X Ultra fungerar bäst i en jämn takt. Håll ett tempo som du är bekvämt med, så kan du gå längre och i brantare backar och bli mindre trött. Men att pressa personliga rekord är den nog inte byggd för.

En separat Descent Assist-funktion är tänkt att dämpa nedåtgående belastning, och även om jag inbillar mig att jag märker det så måste underbenet fortfarande hantera den extra vikten på egen hand.

Konstruktion och passform

Konstruktionen är gjord för att ge mesta möjliga stöd med lägsta möjliga vikt. Därav kombinationen av titan och kolfiber. Chassit utstrålar kvalitet, låter ingenting och har inga glapp i rörelserna. Hela enheten fälls ihop i ett lätt polystyrenhölje, perfekt för transport. Systemet är IP54-certifierat och kan alltså användas i regn och tål stänk från vattenpölar. Det är konstruerat för att fungera i temperaturer från −20 till +60 grader, alltså året runt.

Byglarna kan enkelt justeras i bredd runt höften och i längd vid låren. Remmarna har elastiska och stödjande nylonskydd för låren och bra vaddering vid höfterna. Fästremmarna är dock ganska smala och gjorda av icke-elastisk nylon, och med vanliga ryggsäcksspännen som ständigt behöver dras åt. För ett system som ska ha millimeterprecision för att synkronisera motorassistansen med kroppens rörelser är detta en svag punkt, och förmodligen anledningen till att jag var tvungen att avbryta mitt första 3 000-meterslopp. Dessutom är skavsår ett reellt problem när den bärs mot bar hud under längre perioder, så man bör ha på sig långbyxor eller använda sporttejp.

Det är obekvämt att sitta med Hypershell påmonterad och batteriets placering på baksidan gör det svårt att kombinera den med en stor ryggsäck som har höftbälte. Hypershell har extrautrustning som cykelbälte och axelremmar för att förbättra komforten, det senare särskilt för BMI mellan 25 och 30. Mitt BMI är 25,7, vilket kan förklara varför passformen inte var perfekt under första löprundan.

Batteri och laddning

Med ett 72 Wh-batteri får du upp till 30 km räckvidd i Eco-läge. I Hyper-läge krymper den till bara 5 km. Två batterier på 400 gram vardera ingår och laddningen tar cirka 90 minuter per batteri med en 65-watts USB-C-laddare. Det är kabeln som ingår, själva strömförsörjningen får du stå för själv.

Att batteriet måste sitta i Hypershell för att laddas är obekvämt. En inbyggd USB-C-port i varje batteri, som vissa kamerabatterier, hade varit mycket bättre. Som tur kan man köpa en laddnings-hubb med fyra portar som tillbehör. Om du tillhör typen som regelbundet åker vandringsturer utan tid för laddning mellan dem så är extra batterier värda att investera i.

Med Hypershell+-appen (iOS/Android/watchOS) kan du justera effekt, växla läge och visa statistik. Enkelt och smidigt.

En ny typ av friluftsutrustning

Man skulle kunna tro att ett exoskelett är en stödanordning för funktionsnedsatta, men Hypershell X Ultra är inte medicinskt certifierad. I stället befinner den sig i samma kategori som elcyklar och gåstavar. Alltså prestandautrustning som förenklar rörelse. Bergräddningsgruppen Weber County SAR i USA använder redan Hypershell X Pro i verkliga räddningsinsatser och SGS-certifierade tester visar att X Ultra sänker syreförbrukningen med över 20 procent och den genomsnittliga hjärtfrekvensen med 21 procent i uppförsbackar. Inte medicinsk utrustning, men tredjepartsverifierade siffror.

Slutsats

Hypershell X Ultra är ett välgjort stycke ingenjörskonst som fungerar förvånansvärt bra inom vissa gränser. Avlastningen i uppförsbackar är reell och påtaglig, AI-systemet anpassar sig sömlöst efter terrängen och konstruktionen av titan och kolfiber är av mycket hög standard.

För den som vill göra det enklare att ge sig ut, hålla jämna steg med mer vältränade vandringskamrater eller helt enkelt njuta av bergsvandringar med lite mer energi, håller Hypershell X vad den lovar. Remsystemet är dock en liten besvikelse för en produkt i den här prisklassen och man måste vara medveten om att det finns begränsningar för löpning och att bära ryggsäck. Om man accepterar att exoskelettet är en turbomaskin för kontrollerad gång – inte ett träningsverktyg för sprint – är detta det närmaste man kommer superkrafter i terrängen.