TEST: NAD M33 V2

Masters-serien har alltid varit NAD:s satsning på elektronik i den absolut tyngsta klassen. Och medan de mer budgetvänliga förstärkarna byts ut oftare så brukar det gå längre mellan generationerna i highend-segmentet. Fem eller sex år är dock en hel livstid i den digitala världen, så det var oundvikligt att en uppdatering skulle behövas någon gång.

När jag (som först i världen) testade den ursprungliga M33-versionen 2020 var det med illa dold förtjusning. Den var ett av de första exemplen på att klass D inte behövde låta som en kliniskt steril operationssal, utan faktiskt kunde förmedla musik med själ, kropp och rock’n’roll. Men ändå med järnkoll och precis kontroll över högtalarna.

Nu står jag här med M33 V2 och känslan är total déjà-vu. Det solida, borstade aluminiumhöljet är återanvänt till 100 procent. Den sju tum stora pekskärmen dominerar fortfarande fronten och den rejäla volymkontrollen är fortfarande den enda fysiska ratten man kan leka med. Skärmen kan fortfarande visa två VU-mätare som vaggar i takt – en detalj som jag då mest tyckte var prålig, men som jag måste erkänna fortfarande utlöser en barnslig glädje när musiken spelas och lyssnings-ölen är öppnad (kan ersättas med en espresso eller ett årgångsvin, beroende på smak och tid på dygnet).

Men även om designteamet har haft ledigt så har ingenjörerna arbetat övertid under aluminiumskalet.

Andra generationens danska dynamit

Hjärtat i M33 var introduktionen av Eigentakt-modulerna från danska Purifi, där som bekant en av krafterna bakom är ljudpionjären Peter Lyngdorf. I V2-utgåvan har de gått vidare till generation två av denna teknik. Värt att notera är att NAD inte bara köper modulerna förmonterade på pallar, utan tillverkar dem själva på licens. Detta ger dem friheten att fintrimma dem och att integrera dem med millimeterprecision med sina egna, specialdesignade ingångssteg.

Om man läser i specifikationsbladet är effekten fortfarande välbekanta 200 watt per kanal i 8 ohm, vilket i praktiken nästan fördubblas till 380 watt om impedansen sjunker till 4 ohm. Att det inte har blivit någon ökning av effekten på papperet beror främst på att nätdelen i stort sett är oförändrad. Och naturlagarna dikterar som bekant att det är strömförsörjningen som i slutändan sätter gränsen för hur mycket fest man kan ha i vardagsrummet.

Men watt är – som läsare av Hifi-skolan vet – bara en del av sanningen. De nya Purifi-modulerna utlovar ännu bättre timing och ett brusgolv som har pressats ner ännu lägre. Det handlar om precision. De nya modulerna levererar vad de lovar. Men med det sagt handlar det om en finputsning av ett redan framgångsrikt recept. Så det finns förbättringar, men små förbättringar.

Tidsförvrängning

I den digitala domänen har NAD ersatt den åldrande ESS Sabre ES9028PRO med nya ES9039PRO. Intressant nog har den parats ihop med nya tekniker från MQA Labs som kallas FOQUS och QRONO.

Och här bör vi reda ut en vanlig missuppfattning: Även om algoritmerna kommer från MQA Labs är de inte enbart begränsade till att spela de alltmer sällsynta MQA-filerna. FOQUS och QRONO är hårdvarubaserade filterförbättringar som lägger sig ovanför själva Sabre-chippet och omfattar allt digitalt innehåll som passerar genom förstärkaren – oavsett om du streamar en vanlig 16-bitars FLAC-fil från din lokala nätverksenhet, lyssnar på Spotify eller hämtar en okomprimerad signal från din TV via eARC.

Rent tekniskt är algoritmerna specifikt utformade för att minimera tidsförvrängningen i de digitala standarfiltren – så kallad time smearing. Om de digitala kretsarna drar ut signalen ens en smula i tidsdomänen aå tappar man nämligen definition och luft i toppen.

M33 V2 kan byggas ut med senaste versionen av MDC-moduler. Men för de allra flesta är den komplett som den är. (Foto: NAD)

Framtidssäker på allvar

På anslutningssidan har den gamla HDMI ARC-porten bytts ut mot en fullfjädrad eARC-kontakt. Det betyder att du nu kan hämta ut okomprimerat, högupplöst ljud direkt ur TV:n och låta M33 V2 fungera som ett skoningslöst precist center i en 2.0- eller 2.2-hemmabio. Om du inte går hela vägen till full surround, vilket vi ska återkomma till.

M33 V2 är nämligen utrustad med expansionsportar för NAD:s nya MDC2-plattform. De gamla modulerna i den första versionen av M33 var bara fripassagerare som bara kunde skicka signaler in i förstärkaren, men MDC2 klarar numera tvåvägskommunikation mellan expansionsmodulen och förstärkarens huvudhjärna. Det innebär att framtida moduler kommer att kunna integreras mycket djupare i förstärkarens styrsystem och direkt utnyttja rumskorrektionen. Det är ett enormt steg framåt för produktens totala livslängd.

Med det sagt är NAD M33 V2 redan en fullfjädrad förstärkare och det är bara ett fåtal användare som kommer att vilja utöka med nya funktioner. Antalet relevanta MDC- eller MDC2-kort är starkt begränsat. BluOS är redan inbyggt, men om man vill använda M33 V2 som central för en highend-hemmabio finns det ett kort med fler HDMI-portar och ett annat som lägger till analoga RCA-utgångar för surroundljudkanaler.

Analog kärlek

Men det finns inte bara presenter för det digitala folket. Den här gången har NAD lyssnat på vinylfantasterna. Även om föregångaren definitivt hade ett anständigt phonosteg så har RIAA-sektionen för både MM- och MC-pickuper fått en grundlig genomgång i form av ett RIAA-steg som ska ha ännu högre noggrannhet i själva RIAA-efterbehandlingen. Men viktigast av allt är att brusgolvet har sänkts. Även om det inte ser ut så vid första anblicken. Den nya modellen har ett signal-brusförhållande för MC-pickuper på 73 dB, medan den gamla var klassad till 76 dB. Har NAD skjutit sig själva i foten?

Inte alls. De har helt enkelt ändrat mätreferensen. 2020 mätte de med en utsignal på 2 volt, den här gången mäter med 500 mV. Räknar man om siffrorna till samma referens har brusgolvet i den nya MC-ingången faktiskt sänkts med nästan 10 dB! Det är en ganska imponerande förbättring med tanke på att vi pratar om känsliga pickupsignaler.

Hörlursuttaget har också fått en uppgradering, som utlovar lägre förvrängning och bättre kontroll över tungdrivna, tyngre highend-hörlurar. Du behöver mad andra ord inte investera i en separat hörlursförstärkare. Vilket är bra, för M33 V2 inte är direkt billig.

En överlägsen och underhållande återhörande

För att testa hela härligheten kopplade jag in ett par DALI Rubikore 2. Även om de rent prismässigt ligger en eller två klass under M33 V2 så utmärker de sig med ett extremt nyanserat mellanregister och en förmåga att måla upp en tjusig och vidöppen akustisk scen. Ett område som den ursprungliga M33 också hade som styrka.

Att spela musik genom V2-versionen är uppskattat återhörande av de precisa dygder som imponerade på mig i det förra testet. Klass D-förstärkare har ofta ett – mer eller mindre välförtjänt – rykte om sig att låta kliniska och oengagerade. Men M33 är fortfarande det stora undantaget: den är helt enkelt rolig att lyssna på!

Det första man lägger märke till är det enorma och extremt väldefinierade rummet som förstärkaren målar upp. Många förstärkare som strävar efter ett analytiskt ljud har en tendens att zooma in och koncentrera sig på instrumenten som står längst fram på scenen.

M33 gör tvärtom, den drar in hela orkestern i vardagsrummet. Den lyckas skapa luft runt artisterna, oavsett om de står längst fram eller längst bak. Detta hörs förbluffande tydligt i en låt som Afenginns Luna Televisio, där märklig latinsk körsång och slagverk är placerade överallt i ett gigantiskt rum. Och med V2-förstärkarens uppgraderade digitaldel har detta fönster in till inspelningsrummet putsats och blivit ännu lite mer transparent.

En av M33:s styrkor är det lägre mellanregistret. Det ger sångare en fysisk kropp och en personlighet som gör ljudet otroligt engagerande och närvarande. Och engagemang är vad allt bör handla om. Om att vilja lyssna på musik, i stället för att jämföra målfoton mellan olika förstärkare som spelar Big Bad John och Banditen Galopp. Även om jag naturligtvis gjorde det också …

Och inte någon gång saknas kraft eller dynamik. Förstärkaren håller högtalarna i ett skoningslöst järngrepp och tvingar dem att delta i framförandet. Det finns ett fenomenalt tryck i basen, vilket ger rock och rytmisk musik en rejält skjuts. Det låter aldrig aggressivt bullrigt eller oprecist – NAD M33 V2 bara älskar när det är fest.

Kontroll över basen

För alla oss som utkämpar en ojämn kamp mot vardagsrummets naturliga och ofta ganska olämpliga akustik, är rumskorrektionen med Dirac Live fortfarande förstärkarens absolut största äss i rockärmen.

Precis som sin föregångare levereras M33 V2 dock ”bara” med en begränsad version av Dirac-licensen, som bara korrigerar frekvenser upp till 500 Hz. Man kan med rätta gnälla lite över att man efter att ha spenderat 70 000 kronor måste plocka fram betalkortet en gång till för att låsa upp rumskorrektion i hela frekvensregistret.

Men handen på hjärtat: 90 procent av alla akustiska trassligheter och mullrande rumsresonanser ligger under 500 Hz i ett genomsnittligt vardagsrum. Och där gör den medföljande versionen ett fenomenalt jobb. Jag har dock upplevt situationer där den begränsade versionen av Dirac rättade till basregistret helt perfekt, men hade problem med att justera nivån i förhållande till en ojämn frekvensrespons i resten av registret. Detta löstes av fullversionen av Dirac.

Där M33 V2 verkligen drar ifrån sin föregångare är med den avancerade hanteringen av de lägsta oktaverna. Den är nämligen utrustad med två helt oberoende subwooferutgångar och är nu född ”Ready” för Dirac Live Bass Control (som – ja, du gissade rätt – också kräver köp av en separat licens).

För den som vill komplettera stereoperspektivet med en eller två subwoofers för att få det fysiska, magpumpande ljudet är Bass Control ett argument för en förstärkare som M33 V2. Att försöka integrera två separata subwoofers med ett par fronthögtalare i ett vanligt vardagsrum utan datorhjälp är något vi avråder från.

Med Dirac Live Bass Control analyserar programvaran i stället samspelet mellan alla högtalare i tidsdomänen. Den beräknar helt enkelt det akustiska kaoset i ditt rum och justerar exakt när varje element ska leverera sin basfrekvens för att balansera ut rummets stående vågor.

Konkurrenter

Om man är villig att hosta upp 70 000 kronor för en integrerad streamingförstärkare så befinner man sig på en nivå där konkurrenterna är få, men å andra sidan ytterst relevanta.

Den mest uppenbara rivalen är den danska ärkerivalen Lyngdorf TDAI-3400. I skrivande stund kostar den ungefär lika mycket och bjuder också på sagolik digital förstärkarteknik. Dess absoluta trumfkort är det överlägsna RoomPerfect-systemet. Å andra sidan får man klara sig utan NAD:s vackra färgskärm (fram till nästa modellgeneration, som säkerligen kommer att ha samma användargränssnitt som TDAI-2210) och Lyngdorf har dessutom en aningen mer sober och kirurgisk klang.

Om du är av den gamla skolan och fnyser åt klass D och digitala rumsalgoritmer är norska Hegel H400 ett givet alternativ. Den är en massiv klass AB-konstruktion som levererar rå kraft och håller ett fast grepp om baselementen. Men utan inbyggd rumskorrektion.

TEASER: Räcker det verkligen inte med 200 watt?

Om du har ett par extremt tungdrivna högtalare, eller om du helt enkelt har ett omättligt behov av kontroll och tycker att 2 x 200 watt låter som en lite för lugn söndagseftermiddag, så håll ut. Vi har nämligen lånat hem slutsteget NAD M23 V2 också.

I en kommande artikel ska vi titta på vad som händer när vi bryggkopplar de två apparaterna och släpper lös massiva 700 watt per kanal i 8 ohm. Det är ett test som garanterat kommer att märkas på långt håll!

Slutsats

NAD M33 V2 är inte bara en ytlig polering, utan en reell teknisk evolution av en redan utmärkt produkt. Och det finns något för alla: förbättrat phonosteg för analoga fans, bättre DAC i digitaldelen och eARC för TV-underhållning. Priset har tyvärr tagit ett kliv uppåt och man kan absolut hitta förstärkare som levererar lika många eller ännu fler watt för mindre pengar. Men med tanke på den allmänna prisutvecklingen och de förbättringar som har gjorts är den nya förstärkaren minst lika intressant som sin föregångare. Om du redan har en första generationens M33 och lyssnar digitalt via streaming så kan du fortsätta njuta av den. För så stora är inte de ljudmässiga skillnaderna.