Detta är en kommentar. Kommentaren ger uttryck för skribentens åsikter
Som konsumenter har vi anledning att sympatisera med EU-kommissionen. Som en outtröttlig förvaltare av digital egendom försöker de se till att ingen av de stora hyresvärdarna blockerar nödutgångarna eller patenterar hissen.
Denna vecka tryckte EU på knappen och inledde en process för att tvinga Google att öppna upp Android-systemet. Hävstången är Digital Markets Act (DMA). Målet är att tredjepartsleverantörer av AI ska ha exakt samma intima tillgång till hårdvara och mjukvara som Googles egna Gemini har idag. Om Google inte följer reglerna (och de har fått sex månader på sig att göra det) kan de potentiellt drabbas av en enorm ekonomisk smäll – DMA tillåter böter på upp till 10 % av den globala omsättningen. För en jätte som Alphabet kan detta i värsta fall uppgå till astronomiska 300 miljarder kronor.
Historien upprepar sig (i molnet)
Att bygga in funktioner direkt i operativsystemet för att kväva konkurrenter är en disciplin som är lika gammal som modern IT. I årtionden var Microsoft den obestridda mästaren inom denna disciplin. De krossade Netscape genom att klistra Internet Explorer till Windows. Hade Internet Explorer – och senare Edge – inte varit så usla webbläsare, hade de flesta av oss förmodligen aldrig brytt oss om att ladda ner Chrome och tala om för Windows att det ska ta över.
Webbläsarkriget som en lärdom
Det är inte första gången EU försöker skilja agnarna från vetet i ett operativsystem. 2009 lyckades Europeiska kommissionen tvinga Microsoft att införa ”webbläsarvalskärmen” i Windows, som vi fortfarande har idag. Men segern hade en bitter eftersmak. Även om användarna fick fritt val, var de tvungna att acceptera att Internet Explorer fortfarande fanns kvar under ytan. Microsoft hävdade då att webbläsaren var en så integrerad del av systemets kod att den inte kunde tas bort utan att förstöra hela Windows operativsystem.
Man behöver inte vara profet för att se vart detta är på väg. När EU har avslutat nedmonteringen av Googles ekosystem kommer iPhone att stå på tur.
Det är exakt samma argument som vi hör idag: Att AI inte bara är en app som kan raderas, utan själva nervsystemet som får hårdvara och mjukvara att kommunicera med varandra.
AI är nervsystemet
För oss konsumenter är den höga graden av AI-integration en lyxfälla. När din smartphone känns ”smart” idag är det för att den fungerar som ett sammanhängande nervsystem. Den vet vad som finns i din kalender, den förstår dina vanor och den integrerar dina foton med dina meddelanden. Och allt fungerar eftersom tillverkaren har haft total kontroll över både hårdvaran och mjukvaran.
När EU, via DMA, kräver att detta system ska göras ”modulärt” så att tredjeparts AI kan ta över kontrollen, riskerar vi att offra den sömlösa upplevelsen på konkurrensens altare. Vi riskerar en framtid där integrationen blir ojämn eftersom externa aktörer inte har samma direkta tillgång till telefonens specifika hårdvaruoptimeringar. Tunga AI-processer som inte är inbyggda i operativsystemet kan också påverka batteritiden, och användarupplevelsen kan bli ett lapptäcke där man aldrig riktigt vet vilket ”hjärna” som svarar på ens frågor.
Den stora ironin: Googles ”inbyggda” iPhone-besök
Man behöver inte vara profet för att se vart detta är på väg. När EU har avslutat nedmonteringen av Googles ekosystem står iPhone på tur. Apple har alltid varit den ultimata förespråkaren för den slutna trädgården, där allt fungerar tillsammans, just för att de äger varje enskild tegelsten i muren runt den.
När din smartphone känns ”smart” idag är det för att den fungerar som ett sammanhängande nervsystem. Och allt fungerar eftersom tillverkaren har haft total kontroll över både hårdvara och mjukvara.
Men här kommer ironin in i bilden. Medan Apple kämpar mot EU för att behålla kontrollen har de ingått partnerskap som i praktiken gör Googles Gemini till motorn bakom viktiga delar av den ”inbyggda” AI-upplevelsen på iPhone. Det innebär att den intelligens som EU troligen snart kommer att kräva att vi ska kunna välja på våra iPhones paradoxalt nog är just den Google-motor som de för närvarande försöker tygla på Android-plattformen.
Priset för reglering
Jag är en stark förespråkare för reglering av stora företag. Ingen bör tillåtas äga infrastrukturen för våra digitala liv utan tillsyn. Men det är en hårfin gräns mellan att säkerställa rättvis konkurrens och att lagstifta om medelmåttighet för slutanvändaren.
Om vi i slutändan får smartphones som fungerar sämre, bara för att säkerställa att en alternativ AI-leverantör får mixtra i maskinrummet, då har konsumenten i praktiken förlorat. Valfrihet är fantastiskt, men bara om det du väljer mellan fortfarande har en själ.
