Den franska tjänsten har alltid varit uppskattad av hifi-entusiaster. Qobuz var tidigt ute med högupplöst streaming och är fortfarande den enda stora streamingtjänsten som låter dig köpa musik – inte bara hyra den. Vill du äga dina favoritalbum i upp till DSD- och DXD-kvalitet? Då är Qobuz det enda alternativet. Streamingtjänster kan försvinna, kataloger kan ändras och plötsligt är din favoritlåt borta. Med nedladdade filer kan du ha din musik för alltid.

Mer än bara streaming

Qobuz marknadsför sig med ”Studio Master”-kvalitet och streamar FLAC-filer upp till 24 bit/192 kHz. Det är på samma nivå som Tidal och Apple Music. Katalogen har fler än 100 miljoner låtar och är särskilt stark när det gäller klassisk musik och jazz.

Det redaktionella innehållet sticker också ut. Där konkurrenterna, och då särskilt Spotify, fokuserar på algoritmer och automatiskt genererade spellistor, har Qobuz djuplodande albumrecensioner, artistintervjuer och kurerade samlingar med ett mer ”magasin-aktigt” tillvägagångssätt. För de som saknar känslan av att bläddra i ett skivomslag medan musiken spelar så ger Qobuz lite av den känslan.

Priset är 160 kr per månad, men om man betalar för ett år i taget blir det 133,33 i månaden.

Ljudkvalitet i praktiken

När det gäller ljudupplevelsen har Qobuz alla tekniska förutsättningar: samma upplösningar som Tidal och Apple, samma FLAC-format som Tidal och tillgång till samma masterfiler. Man skulle kunna tro att ljudet skulle vara identiskt.

Därför blev vi lite förvånade när vi hörde Qobuz musik streamas från HiFi Rose-streamern i testrummet.

Med Fleetwood Macs Dreams och Porcupine Trees Blackest Eyes låter det helt klart bättre än Spotify. Där finns ingen konkurrens. Ändå måste vi konstatera, låt efter låt, att Qobuz känns lite plattare än både Tidal och Apple Music. Nyanserna finns där, känslan av rymd likaså, och det låter både luftigt och fint. Men trummorna har inte samma tyngd som hos Tidal och Apple.

”Det är lite livlöst”, sammanfattar Lasse Svendsen efter att ha växlat fram och tillbaka mellan tjänsterna.

Espen Eriksen Trios jazzinspelningar avslöjar samma mönster: Piano och saxofon låter väldigt fint, men bas och trummor får inte samma tyngd. Qobuz blir lite ”andfådd” till slut, som om musiken inte riktigt orkar mobilisera de sista reserverna.

Men plötsligt vänder det. I Frank Oceans Pink+White lyfter Qobuz plötsligt på slöjan och levererar en dynamik och en nivå av nyanser som ligger mycket närmare Apple och Tidal än på de andra spåren. Här är slagverket imponerande distinkt, och det är underhållande att lyssna på.

”Äntligen lyfter Qobuz på slöjan från musiken”, konstaterar Lasse.

Detta visar att alltså att rangordningen inte alltid är densamma. Men tendensen genom hela testet är tydlig: Qobuz hamnar oftare på tredjeplats än på förstaplats.

Varför låter det annorlunda?

Detta är den stora frågan. Samma master-inspelning, samma upplösning, samma format – ändå hör vi skillnader. Förklaringen kan ligga i hur de olika tjänsterna hanterar kodning, intersample-toppar och avspelningskedjan. Apple, Tidal och Qobuz har olika rutiner för att bearbeta filerna innan de når dina öron.

Men tro inte att Qobuz låter dåligt. Isolerat sett är ljudkvaliteten utmärkt, och de flesta kommer att vara väldigt nöjda. Men när vi gör direkta jämförelser – och växlar fram och tillbaka i realtid – blir skillnaderna hörbara. Och då är det Tidal och Apple som oftast drar det längsta strået.

Tillgänglighet och gränssnitt

Qobuz Connect finns på allt fler enheter, men är inte lika utbrett som Tidal och Spotify.

Själva gränssnittet är snyggt och prydligt, med fokus på album snarare än enskilda låtar. Det passar bra för de som gillar att lyssna på hela utgåvor, inte bara spellistor. Sökfunktionen fungerar fint och det redaktionella innehållet ger mervärde för de som uppskattar kontext kring musiken.

Algoritmerna för musikupptäckt är dock inte Qobuz starkaste egenskap. Rekommendationerna känns mindre träffsäkra än de från Spotify och Apple. Tjänsten förlitar sig mer på redaktionellt kurerade listor än på personanpassning.

Vem ska välja Qobuz?

Qobuz har sin nisch och den är tydligt: ​​samlare som vill äga sin musik. Möjligheten att köpa och ladda ner album i upp till DSD-kvalitet är unik. Ingen annan större tjänst erbjuder detta.

Om du är en klassisk-entusiast kommer du också att uppskatta Qobuz starka katalog och redaktionella fokus på genren. Detsamma gäller jazz och annan akustisk musik där inspelningskvaliteten verkligen spelar roll.

Men om streaming är din högsta prioritet, och du vill ha bästa möjliga ljud direkt ur lådan? Då är Qobuz fortfarande bra, men saknar ofta det där lilla extra jämfört med sina större konkurrenter Tidal och Apple Music. Om du väljer Qobuz beror det på att du gillar gränssnittet bättre, eller för att du vill köpa och äga musiken.

Slutsats

Qobuz är ett utmärkt val för dig som uppskattar ett kurerat bibliotek och möjligheten att köpa högupplösta musikfiler.

Streamingen har bra ljudkvalitet, mycket bättre än Spotifys. Men i direkt jämförelse med Tidal och Apple Music saknar det ofta lite ”tryck” och engagemang. Vi blev förvånade över hur konsekvent detta mönster återkom genom hela testet.

Qobuz har dock något som de andra inte har: möjligheten att faktiskt äga musiken. Om du en entusiast som gillar klassisk musik eller jazz kommer du också att uppskatta det redaktionella innehållet och den starka katalogen inom dessa genrer. För somliga väger det tyngre än subtila skillnader i ljudkvalitet.

Också i detta test: