Saturnus ismåne Enceladus: Nya upptäckter stärker hoppet om liv i rymden

I årtionden har Mars stått i rampljuset i vår jakt på liv i rymden. Men medan vi blint har stirrat på den röda planeten, pekar allt fler bevis på en helt annan och mycket kallare del av solsystemet. Långt borta, i omloppsbana runt gasjätten Saturnus, solsystemets obestridda månkung. Med hela 274 månar har Saturnus mycket att hålla reda på.

En av dessa månar, en liten isboll vid namn Enceladus, har just klättrat upp till toppen av listan över platser där liv kan existera. Den är inte stor – med en diameter på endast 500 km är den ungefär lika stor som Storbritannien – och dess yta är bitande kall med en temperatur på -201 °C. Men under dess frusna skal kan det finnas en hemlighet.

Genom att analysera data på nytt har forskare hittat tidigare okända organiska föreningar i ispartiklar som slungats ut i rymden från månen. Dessa föreningar beskrivs som ”mellanprodukter” i syntesen av mer komplexa molekyler som potentiellt kan ha biologisk relevans.

En pensionerad sonds sista ess i rockärmen

Uppgifterna kommer från NASAs sond Cassini, som studerade Saturnus och dess månar tills den avslutade sin mission 2017 med en planerad krasch i planetens atmosfär. Under en nära förbiflygning 2008 hade sonden turen att flyga rakt igenom och samla in prover från en av de gejsrar av ispartiklar som slungas ut med stor kraft från sprickor i månens yta.

Dessa färska ispartiklar är nyckeln. Tidigare analyser har främst fokuserat på is som redan hade avsatt sig i Saturnus yttersta E-ring, som huvudsakligen består av material från Enceladus. Men genom att analysera partiklarna som bokstavligen fångades upp under flygningen kan forskarna med större säkerhet säga att de organiska molekylerna härstammar från processer inom månen själv – och inte bildades senare av influenser från rymden.

Ett kosmiskt kök under isen

Upptäckten stärker teorin om att spännande kemiska processer pågår djupt under Enceladus tjocka isskorpa. Man tror att det finns ett stort, salt hav i direkt kontakt med en bergskärna. Här, under högt tryck och höga temperaturer, kan hydrotermiska processer äga rum, där vatten och mineraler reagerar och skapar en miljö rik på organisk kemi.

Med dessa nya fynd har forskarna nu bekräftat förekomsten av fem av de sex grundämnen som är nödvändiga för liv som vi känner det: kol, väte, kväve, syre och fosfor.

Sammantaget uppfyller Enceladus de tre grundläggande förutsättningarna för att liv ska kunna uppstå:

• Flytande vatten (i form av ett underjordiskt hav).
• En energikälla (värme från månens kärna).
• Väsentliga grundämnen och organiska molekyler.

Inget bevis på liv – men en stark indikation

Men innan vi packar våra väskor och förväntar oss att träffa bläckfiskliknande saturnianer måste en viktig nyans klargöras. Upptäckten är varken en upptäckt av liv eller av så kallade biosignaturer – tecken på liv. Som studiens huvudforskare, Nozair Khawaja, påpekar, kan dessa molekyler också bildas genom abiotiska processer – det vill säga processer som inte involverar levande organismer.

Trots detta råder stor begeistring inom forskarvärlden. Varje ny upptäckt från Enceladus är ytterligare en pusselbit som pekar på månen som en av solsystemets mest lovande kandidater i sökandet efter liv. Cassini-sondens uppdrag är över, men de data den lämnade efter sig fortsätter att ge oss nya, spännande ledtrådar.

Källa: Wired