TEST: ELAC Debut 3.0 B6.3

Små och billiga högtalare behöver inte betyda samma sak som klent ljud och slapp bas. De går visserligen inte djupt i basen och ljudtrycket har klara begränsningar, men man kan få riktigt bra ljud för pengarna från små högtalare.

Det har vi varit med om många gånger. Låt mig bara som hastigast nämna de små Rogers LS3/5A, KEF LS50 Meta och Sonus faber Minima Amator II. Det finns naturligtvis många fler bra stativhögtalare än vi har plats att nämna här. Som inte kostar riktigt lika mycket heller.

I andra änden av prisskalan finns det också fantastiska stativhögtalare, till exempel färgrika DALI Kupid, som helt enkelt är ett fynd i den absoluta budgetklassen.

Få högtalare levererar lika bra ljud som de små Kupid, som dock har samma begränsning som många små högtalare: begränsat ljudtryck och lite djupbas.

De är också ganska tungdrivna, så en förstärkare med ett rejält vridmoment är absolut nödvändigt om man ska få högtalarna att öppna upp sig helt.

Den låga känsligheten beror bland annat på ett mycket litet kabinett, bara 24 cm högt, och ett 11 cm litet basmembran som är avstämt för att nå ner till 63 Hz (-3 dB). En kompromiss alltså. Men det fungerar över förväntan.

Det finns förstås större kompakta högtalare med högre känslighet och mer effektiv djupbas. DALI Oberon 1 och Oberon 3, till exempel.

Och så de här: ELAC Debut 3.0 B6.3.

Som namnet kanske antyder ställer de upp i budgetklassen, men de är större än Kupid. De har också högre känslighet och går djupare i basen: 87 dB och 42 Hz (-6 dB). Det beror bland annat på ett större basreflexkabinett och ett mycket större basmembran. Mer volym i kombination med en större membranyta ger bättre effektivitet i låga frekvenser och högtalaren kan också spela högre.

Tredje generationen

Debut 3.0 B6.3 – förkortat till Debut DB63 – ingår i Elacs Debut Bookshelf-serie, som nu har lanserats i sin tredje generation. Den är den största av två modeller och har en uppfräschad design i antingen svart eller valnötsfärgad vinyl, plus nya element.

Längst upp på den svarta fronten sitter ett 25 mm diskantmembran i aluminium med en liten spridningslins framför. Som både fungerar som skydd och jämnar ut frekvensresponsen så att den blir mer linjär.

Högtalaren har en 16,5 cm bas med membran av aramidfiber och en basreflexport på baksidan. Delningsfrekvensen anges till 2 000 Hz.

Det kompakta kabinettet i 16 mm tjock MDF har horisontell stagning på insidan och verkar tillräckligt dött för att det inte ska generera särskilt mycket resonanser när man höjer volymen.

Högtalarna levereras med tygfronter som sitter fast med dolda magneter.

Kompakt och kompetent

Små högtalare som de här går fint att ställa på en hylla. Om den är mer än 30 cm djup, vill säga. ELAC har också golvstativ till högtalarna, men det ingick inte till det testade paret. I stället använde vi Atacamas bergfasta golvstativ, samt ett par trebenta stativ från Solidsteel, och det fungerade perfekt.

Eftersom basporten sitter på baksidan får man en överdriven bas om högtalarna placeras nära bakväggen. Om det är praktiskt möjligt rekommenderar jag att man drar ut högtalarna minst 10–20 cm från bakväggen. Då balanseras basen bättre med resten av ljudbilden.

Som är ordentligt fyllig, med ett varmt och tilltalande mellanregister och rikligt med bas. Man får också en relativt stor ljudbild. I Out of Body från Khalids senaste album sitter basen som gjuten i rummet och det svänger skönt av rytmen. Ljudbilden är stor och det går att spela mer än tillräckligt högt utan att ljudet blir luddigt eller skär i öronen.

Även om diskanten definitivt hörs så är den fint fokuserad och distinkt. Det blir aldrig plågsamt att spela högt.

I Keith Jarrett trios Butch And Butch, från livealbumet Up For It, återges trummorna med övertygande kraft och djup. Pianot klingar fint, om än lite torrt och återhållsamt, och det finns ett rytmiskt driv som engagerar lyssnaren. Instrumenten återges också med en mycket trovärdig skala.

Om man skulle jämföra Debut DB63 med en dyrare högtalare, som KEF LS50 Meta, så märker man att ELAC-högtalaren inte återger musiken med lika mycket insikt, upplösning och finess. KEF-högtalarna är öppnare, och ännu bättre fokuserade, vilket man märker med exempelvis klassisk musik.

Vivaldis cellokonsert i C-dur (RV 398) med Mstislav Rostropovitj flödar fint ut ur högtalarna och cellon klingar vackert i rummet. Jämfört med LS 50 Meta saknar ELAC-högtalaren en del av de klangnyanser som dyrare högtalare har, men det berövar inte musiken någon väsentlig information. Det bara berättar för oss att dyrare kan vara ännu bättre.

Slutsats

De små ELAC-högtalarna är egentligen inte så små. Inte lika små som de charmiga DALI Kupid, till exempel, mer som ett par Bowers & Wilkins 607 S3, lillebror till testvinnaren 606 S3. Som kostar dubbelt så mycket som ett par Debut DB63. Och som berättar för oss vilket bra köp ELAC-högtalarna egentligen är. De är små, men inte för små och inte för stora heller, en bra kompromiss bland stativhögtalarna i budgetklassen. Utan klara svagheter och med fina egenskaper – enligt vår mening får man mycket bra ljud för pengarna med ett par Debut DB63.