Philips Series 7000 pastamaskin har en gedigen konstruktion som känns som om den är gjord för att tåla en del stryk. Behållaren för mjöl och vatten är av vanlig plast, men skyddas av en påskruvad metallplatta som också håller metallskruven på plats som knådar och pressar ut pastan.

Användargränssnittet är enkelt: Du väljer om du vill göra pasta med ägg eller med vatten. Därefter fyller du på önskad mängd mjöl, varefter maskinen talar om för dig hur mycket vatten du ska tillsätta. Sedan knådar den degen i 3 minuter och börjar automatiskt pressa ut pastan.

Maskinen kan också användas mer manuellt, men det kräver att man startar och stoppar den lite strategiskt.

Det medföljer åtta plastmunstycken som kan göra lasagne, penne, fettuccine, spaghetti, tunn spaghetti, tjock spaghetti, tagliatelle och pappardelle.

Lättanvänd

Maskinen är lätt att använda, men lite kräsen när det gäller degens fuktighet. Mjöl är ju ett naturprodukt, så den exakta konsistensen och finmalningen varierar från märke till märke. Det har inneburit att pastadegen ibland har varit för torr eller för våt för att maskinen ska kunna pressa ut den ordentligt genom formen. Man får bäst resultat när man experimenterar lite, och särskilt om man låter degen vila i 10–20 minuter efter att den har knådats. Det kräver att man stänger av maskinen snabbt när den är klar med knådningen, så att den inte hinner börja pressa ut pastan.

När man väl har fått en känsla för vilken degkonsistens Series 7000 föredrar blir det lättare att få perfekt pasta varje gång och minimera frustrationen.

Pastakvalitet

Pastan var generellt god och hade en bra elastisk konsistens, som blev bättre när man körde knådningsprogrammet några gånger i rad. Även om det finns gott om munstycken var de inte alltid de bästa. Spaghettin var mycket tunn och saknade därför alltid tuggmotstånd, och bandpastan var alldeles för tjock och tog därför mycket lång tid att koka. De bästa formerna var den fyrkantiga spaghettin och penne. Här levererade den ett mycket tillfredsställande, välsmakande och enhetligt resultat.  Särskilt den färska durumvetepastan blev utsökt i Philips Series 7000.

Efter pastamåltiden upptäcker man dock att det finns en del deg kvar i maskinen som inte går att pressa ut och som därför går till spillo.

Inte de bästa munstyckena

Jämfört med Witt Premium Pasta Maker är Series 7000 mer robust och i början mer användarvänlig. Den har ingen automatisk vattendosering, men det är ingen stor nackdel, och det tvingar en att själv lära sig det rätta förhållandet mellan vatten och mjöl, som ändå varierar mycket beroende på mjöltyp. Series 7000 har heller inga problem med att mjöl fastnar på olämpliga ställen, vilket minimerar frustrationer.

Pastakvaliteten är dock något lägre i Series 7000 än hos Witt. Det beror bland annat på att vissa munstycken inte ger de bästa resultaten och att den är ganska svår att arbeta med när vatten och mjöl inte beter sig som maskinen förväntar sig.

Slutsats

Philips Series 7000 är en robust pastamaskin som gör det enkelt att komma igång med hemlagad pasta. Om man använder de bra munstyckena blir resultatet också mycket delikat och med bra konsistens. Det lönar sig att experimentera, men det krävs inte mycket för att man ska komma utanför maskinens komfortzon, där den får svårt att pressa ut pastan ordentligt. Witt Premium Pasta Maker har inte det problemet, och pastasmaken var också lite bättre, varför den vinner testet över Philips Series 7000.

Också i detta test: