annons
annons
annons
annons

Test av Dynaudio Contour 20

(Foto: Tillverkare)
SE_LB_SarskiltRekommend_6
Januari 2017
Dynaudio Contour 20

Himmelsk referens

Någon gång emellanåt funkar allt så bra att det är dags att plocka fram superlativen. Som Dynaudios nya Contour-högtalare.

Lyd & Bilde Mener

  • Raffinerat och välbalanserat ljud med utsträckt bas och silkeslen diskant. Så fulländad att det är svårt att finna rätt ord.

  • Inte gratis.

SE_LB_SarskiltRekommend_6
Januari 2017
Dynaudio Contour 20
annons

De passar inte direkt i bokhyllan, du behöver ett par bra stativ och en ordentlig förstärkare. Men då har du ett av de bästa högtalarparen vi har testat för under 75 000 kronor.
De är så bra att man kan börja fundera på varför man ska köpa en golvstående högtalare när en stativare kan låta så här?
Dynaudios nya Contour-serie är nämligen så välljudande och komplett att den är snudd på helt perfekt i ett medelstort vardagsrum. Även om den är 44 cm hög så dominerar den inte i rummet. Åtminstone inte om man väljer vit ek, som var färgen våra testexemplar hade. Den varma, vita faneren passar utmärkt till ljusa väggar i skandinaviska hem – och ljudet är det inget fel på heller.
Detta är den minsta och billigaste modellen i Dynaudios nyutvecklade Contour-serie hittills. En serie som debuterade så tidigt som 1989 och som nu har fått nytt utseende, nya element, nya delningsfilter och ett betydligt bättre ljud.
C20 ställer upp i samma klass som de varmklingande Sonus faber Olympica I, de kristallklara Audiovector SR1 Avantgarde Arreté och de nästan lika nya Bowers & Wilkins 805 D3 (test är på gång). Egentligen är de också en utmanare till Dynaudios egen Confidence C1, som befinner sig en klass ovanför när det gäller pris och utförande.
Enligt min åsikt är Contour 20 faktiskt bättre än de dyrare Confidence C1. Det är inte så konstigt.

Insidan av C20, med dämpmaterial, basreflexport och element. Foto: Dynaudio

Insidan av C20, med dämpmaterial, basreflexport och element. Foto: Dynaudio

Började från scratch
Dynaudio har nämligen hämtat den enastående Esotar2-diskanten från Confidence och utvecklat ett nytt baselement, delningsfilter och kabinett till C20 och resten av modellerna i den nya serien.

Till och med de nya kabelterminalerna är de bästa vi har provat. Foto: Dynaudio

Till och med de nya kabelterminalerna är de bästa vi har provat. Foto: Dynaudio

Elementen sitter på en massiv aluminiumplatta, som är urfräst av en CNC-maskin och monterad på framsidan av alla Contour-modeller. Tillsammans med avrundade sidoplattor, invändig förstärkning och dämpning har ingenjörerna lyckats flytta bort alla resonanser från det hörbara registret.
Det nya baselementet med 18 cm i diameter har fortfarande membran av ett enda stycke magnesiumpolymer (MSP) men membranet varierar i tjocklek. Det är tjockare där det behöver vara det och så tunt som möjligt där det inte är lika kritiskt. Formen har gett en lägre massa, men också en styvare yta och mer enhetliga rörelser.

Kabinettet i C20 har en basreflexport på baksidan som kan dämpas med skumproppar som ingår för att basen inte ska bli svulstig om högtalarna måste parkeras nära bakväggen.
I mitt rum fungerade högtalarna utmärkt 20 cm från väggen, men jag rekommenderar en halvmeter för ännu bättre balans i ljudbilden.

Foto: Dynaudio

Foto: Dynaudio

Elegant, raffinerat, potent
Contour 20 behöver rejäla stativ. Gärna Dynaudios egna. Testa också med att vinkla dem lite inåt, det lyfter mellanregistret och framför allt diskanten. Använd en så bra förstärkare som du har råd med. Du behöver inte många watt, en 75-watts McIntosh MC275 fungerar utmärkt men du kan också använda Denon PMA-2500 för hälften så mycket. Eller som jag körde med under merparten av testet: en McIntosh MA8000 på 300 watt.
Högtalarna känns som om de saknar lådor, kabinettet försvinner i tomma intet framför dig och allt som finns kvar är musiken. Som svävar som en pulserande AR-ljudbild (Augmented Reality) i 3D och klangen är så befriad från betoningar och färgningar att det känns skrämmande.
En enkel inspelning med sång och gitarr kan låta helt sublimt. James Vincent McMurrows ”Raising Water” kan knappast kallas för en highend-inspelning. Ändå låter den så levande och dynamisk genom Dynaudiorna att man inte kan sluta lyssna på musiken. Bättre inspelningar som Radka Toneffs remastrade ”Fairy Tales” lyfter upplevelsen från sublim till himmelsk. Ett fåtal elektrostater, de större Sonus faber-högtalarna och Piegas aluminiumhögtalare med svindyra koaxiala bandelement är exempel på de få högtalare som låter bättre. Lite bättre.

Men jag kan inte komma på någon så liten högtalare som får Steve Dobrogosz piano att låta både lika kraftfullt och svagt med lika mycket klang. Dynaudiorna är definitivt de mest klangneutrala av alla stativhögtalare jag har hört. Röster klingar varmt och viktlöst, utan några betoningar. Pianotonerna i ”The Moon’s a Harsh Mistress” hänger kvar länge i luften efter att fingrarna har lämnat tangenterna. Ljuden i bakgrunden, eller avsaknaden av dem, i inspelningen ger rösten och pianot en kolsvart bakgrund.
Gillar du ännu varmare ljud är Sonus faber Olympica I ett bra alternativ. Men den har inte C20:s djup i basen och är mer dämpad i det allra översta diskantregistret. De mindre Audiovector SR1 AA är lite luftigare i diskanten, men saknar fysiken i basen för att matcha Dynaudio.
Leonard Cohens ”Tower of Song” återges rörande vackert. ”Hank Williams hasn’t answered yet”, sjunger den djupa rösten och två kvinnoröster i kören längre bak i ljudbilden ger upplevelsen djup. Finns det något att sätta fingret på? Inte som jag kan höra.
Med mer utmanande rytmer, som David Bowies ”Lazarus”, förväntar sig ingen att en så pass kompakt högtalare ska orka gå så djupt i basen. Men det gör den. Trots ett 18 cm element i ett 44 cm högt kabinett sparkar den ifrån sig med en mäktig djupbas som vida överträffar dess storlek. Det är nästan onaturligt. På samma gång är basen stenhård när den ska, och mjuk när den måste vara det. Vilket vittnar om en lyckad kompromiss mellan kontroll och djupbas.
Ska man gräva djupare i ljudbildens många lager så är klassiskt musik mitt i prick. Då hör man också varför Esotar-diskanten anses som en av de bästa som finns. Stråkar och röster – i till exempel opera – låter gudomligt. Bryn Terfel, Cecilia Bartoli eller Renee Fleming? Spelar ingen roll, de här högtalarna klarar allt som behövs. Baryton, mezzo eller sopran, allt låter kristallklart och fokuserat, men aldrig hårt eller vasst. Det gör inte stråkar eller mässingsblås heller.
Och inte ens när man spelar högt, vilket är lockande att göra eftersom C20 mycket väl kan spännas framför en muskulös och pigg förstärkare.
Avslutningsvis kan jag bara nämna att Dvořáks ”Ave Maria”, med Magdalena Kozená, har etsat sig in i ryggmärgen på mig efter det här testet. Maken till gåshud har jag aldrig varit med om!

Foto: Dynaudio

Foto: Dynaudio

Referens
Om du längtar efter bra högtalare som inte dominerar vardagsrummet utan ser snygga ut bland möblerna så är Dynaudio Contour 20 perfekta. De öppnar dörren till äkta highend utan att vare sig storleken eller prislappen framkallar hjärtinfarkt. De appellerar lika mycket till hjärtat som till hjärnan och levererar musiken på silverfat. Det är därför ingen överdrift att säga att det här är referensen för stativhögtalare som kostar under 75 000 kronor.
Japp, så bra är de. Prova själv.

Fakta

Typ: Stativhögtalare
Bas: 18 cm MSP
Diskant: 28 mm Esotar2
Känslighet/impedans: 86 dB/8 ohm
Frekvensomfång: 39– 23 000 Hz (–3 dB)
Mått/vikt: 21,5 x 44 x 36 cm/15,5 kg
Färg: Svart, vit, rosenträ, vit rosenträ eller grå högglans, matt valnöt, vit ek
Pris: 45 000 kr
Webb: dynaudio.com

Tillverkare:
Dynaudio
Pris:
45.000,-
Importör:
annons
annons
annons
annons