Bruce ”The Boss” Springsteen är mest känd för sina 21 bästsäljande studioalbum som spänner över en imponerande 60-årig karriär som aktiv musiker.
Sedan 1965 har han spelat nästan 3 000 livekonserter (många av dem 3-4 timmar långa) runt om i världen för miljontals entusiastiska fans. De flesta är mest bekanta med hans bombastiska rocksånger, såsom Born in the USA, Dancing in the Dark, Born to Run, Hungry Heart och The Rising.
Men hans mest gripande album, det akustiskt avskalade, dystra och nästan dystopiska Nebraska (1982), var kanske det viktigaste för honom personligen – och ledde honom slutligen in på vägen mot legendstatus.
Förra hösten kom den överraskande nyheten att den amerikanske regissören Scott Cooper (Crazy Heart) arbetade på ett filmmanus till Deliver Me From Nowhere, baserat på Warren Zanes bok Deliver Me From Nowhere: The Making of Bruce Springsteen’s Nebraska (2023).
Fans av The Boss kommer omedelbart att känna igen raden ”Deliver Me From Nowhere” från hans låt Open All Night, från Nebraska.
I samband med filmen har Zane uttalat:
….it will be different from most biopics as it doesn’t start before success – it starts in the middle.
Filmen djupdyker in i den svåra tillkomsten av Nebraska, och Springsteens sinnesstämning i början av 1980-talet.
Efter kort tid bekräftades det att Jeremy Allen White från The Bear lyckligtvis fått huvudrollen som Springsteen.
Den 31 oktober har filmen äntligen premiär på biograferna här i Norden.
Vi har redan sett filmen och kan garantera att musikfans, dramaälskare och cineaster (och audiofiler!) har något att se fram emot.
I veckan släppte 20th Century Studios den sista trailern:
Handlingen kretsar kring ett av de mest mytomspunna albumen i musikhistorien, ett album som Springsteen spelade in i sitt sovrum i Colts Neck, New Jersey, på en knarrande stol med sin 4-spårs kassettspelare, och som han planerade att spela in i studion med ett helt band.
Han lyckades dock aldrig få det att ”fungera” i studion med bandet, och Columbia Records släppte till slut (något motvilligt) det råa materialet.
Cooper regisserar själv och har tagit in en stjärnspäckad ensemble bestående av Jeremy Strong (Succession) som Springsteens legendariska manager Jon Landau, Marc Maron som producenten Chuck Plotkin, Johnny Cannizzaro som Little Steven, Gaby Hoffmann som Springsteens mamma Adele och Stephen Graham (Adolescence) som Springsteens beryktade far Doug Springsteen.
Efter den enorma succén med Born to Run (1975), som etablerade Springsteen som en världsberömd artist, och det råa rockalbumet Darkness on the Edge of Town (1978), kom rockfesten The River (1980).
Världsberömd, nyrik och enormt framgångsrik satte The Boss ner foten och började titta i backspegeln.
Något desillusionerad, alienerad, tillbakadragen och deprimerad stängde Springsteen in sig i sitt sovrum i Colts Neck och skrev en rad (mycket) dystra låtar.
Låtar som handlade om den amerikanska underklassen, desillusionerade och desperata människor, denna gång ofta utan hopp eller framtidsutsikter, och med texter som sökte en djupare mening i livet.
Ett avskalat akustiskt album, rått, autentiskt, naket och sökande.
The Boss började med att fördjupa sig i fallet med seriemördaren Charles Starkweather, som mördade 11 slumpmässiga personer 1958, samt hämtade inspiration från sin egen fattiga barndom, med en helt frånvarande, alkoholiserad far.
They declared me unfit to live said into that great void my soul’d be hurled
They wanted to know why I did what I did
Well sir I guess there’s just a meanness in this world
Ett musikaliskt mästerverk var fött!
Springsteen själv har varit delvis involverad i filmprojektet och kommenterade i en podcast från Variety:
They pitched the idea, and I said, ‘It sounds like fun. It’s an interesting concept, because it’s only a couple of years out of my life. It’s ’81, ’82, and centred around the creation of that particular record while I was simultaneously recording ‘Born in the USA’ and also going through some personal difficulties that I’ve been living with my whole life. But it’s fantastic.
