Vi tittade nyligen närmare på DALI Sonik 1. En liten, charmig ”skokartong” som vann våra hjärtan, men som naturligtvis har sina fysiska begränsningar. Men Sonik-serien består dock av mer än bara billiga, ultrakompakta högtalare. I andra änden av skalan (men den är faktiskt bara den näst största) hittar vi Sonik 7 – en fullvuxen golvhögtalare som ska föra arvet vidare från den populära Oberon-serien, som nu har pensionerats.

Ett par Sonik 7 kostar tre gånger så mycket som ett par Sonik 1. Så frågan är: Vad får man egentligen för det högre priset? Svaret är: Ganska mycket.

Priset för utveckling

En annan intressant prisjämförelse är att ett par DALI Sonik 7 kostar exakt lika mycket som ett par DALI Oberon 9 kostade när vi testade dem 2021. Inflation är en hård verklighet, men som tur är följer tekniken priset uppåt. Man får visserligen en fysiskt mindre högtalare med mindre kraftfulla baselement än i den gamla bjässen, men i gengäld får man teknik som tidigare var reserverad för betydligt dyrare serier.

Hybrid-teknik åt folket

Hela den nya serien har de nya rödbruna ”Clarity Cone”-membranen i papper och träfiber och SMC-magneterna – teknik som ärvts från flaggskeppet Kore – men Sonik 7 (och den ännu större Sonik 9) är utrustade med det som Oberon-ägare letade förgäves efter: hybrid-diskanten.

Tidigare var man tvungen att gå upp till serier som Opticon eller Rubicon för att få DALIs signaturmodul, där en konventionell softdome paras ihop med en banddiskant. Men nu har alltså tekniken sipprat ner till ekonomiklassen.

Sonik 7 kombinerar den 29 mm stora lättvikts-domen vi känner igen från Sonik 1 med en 17 x 45 mm stor banddiskant. Domen tar hand om det lägre diskantregistret (och det övre mellanregistret), medan banddiskanten tar över vid de mycket höga frekvenserna (runt 14 000 Hz) och ger den luftighet som en vanlig dome har svårt att leverera.

Den lägsta änden av ljudspektrumet täcks av ett par 7-tums bas-/mellanregisterelement. Medan de flesta (dyrare) högtalare med dubbla baselement delar det ena elementet vid en lägre frekvens, täcker båda elementen i Sonik 7 samma frekvensregister.

Design och praktisk hantering

Rent visuellt är släktskapet tydligt. Kabinettet är solitt, och testexemplaret anlände i finishen ”Natural Oak”. Trots namnet är det inte tal om naturlig ekfaner, utan vinyl med ekmönster. Men det är snyggt gjort och i den här prisklassen är det helt acceptabelt.

Vikten på 16,2 kg per styck gör att Sonik 7 är hanterbar, en enda person kan få den på plats med lite envishet. Det enklaste sättet är att placera högtalaren med botten uppåt på en matta samtidigt som man skruvar fast de solida stödbenen i aluminium. Här kan man välja mellan medföljande spikes eller mjuka gummifötter.

När fötterna sitter på plats fungerar de som utmärkta handtag, vilket gör det enkelt att lyfta högtalaren på plats i vardagsrummet innan man vänder den.

På baksidan av kabinettet hittar man basreflexporten och ett enda par terminaler av rimlig kvalitet.

Högtalarna placerades med ett bra avstånd från hörn och en halvmeter från bakväggen. Men som alltid rekommenderas att man provar sig fram.

Ljudkvaliteten

När jag satte på musiken var min första tanke: ”Jag testar för få fullvuxna golvhögtalare!” De har en helt annan fysisk närvaro än små kompakta modeller. Här får musiken tryck och tyngd.

Precis som sin lillebror har Sonik 7 en spelstil som inbjuder till att spela ännu en låt. Och sedan en till. Och i det här fallet är det svårt att motstå frestelsen att vrida upp volymen ett extra varv.

Nyanseingen är helt godkänd med tanke på priset. Men högtalarna är inte gjorda för att man ska ägna tid åt att leta efter de sista nyanserna i komplexa låtar. Som den akustiska gitarren i Disturbeds tättpackade cover av The Sound of Silence. Låten återges utan att högtalarna tappar överblicken, det är den stora totalen som återges.

Men om syftet är att njuta av musiken kan en sådan prioritering faktiskt vara en fördel. Sonik 7 avslöjar inte studioknep och fusk med samma hänsynslöshet som betydligt dyrare highend-högtalare, som ofta dissekerar en medioker produktion och avslöjar enskilda tagningar som klippts ihop. I stället serverar DALI-högtalarna en tilltalande och sammanhängande ljudbild, där helheten är viktigare än de enskilda delarna.

Ett bad i ljud

Jag har garanterat hört både MTV:s liveversion av Hotel California och Afenginns Taktstok återges med mer klinisk precision av andra anläggningar. Men med Sonik 7 blir man ändå sugen på att lyssna en gång till, bara för att njuta av att bada i ljud. Och det är verkligen inte illa.

En del av nöjet kommer från förmågan att måla upp en scen. Precis som den mindre Sonik 1 levererar Sonik 7 en riktigt fin känsla av rymd och djup på den akustiska scenen. Det är just denna kombination av rymd och förlåtelse som gör lyssnandet roligt.

Det innebär dock att man måste jobba lite med placeringen för att få ut det bästa av den akustiska scenen. DALI påpekar att högtalarna har en stor spridning över hela frekvensområdet och rekommenderar att de placeras parallellt med bakväggen.

I mitt vardagsrum blev det ändå ett tydligt kvalitetslyft när jag vinklade in dem en smula mot lyssningsplatsen (”toe-in”). Det fick ljudbilden att falla på plats, rymden bakom högtalarna verkade helt enkelt större och perspektivet bredare.

Konkurrenter

I prisklassen där DALI Sonik 7 befinner sig finns det fler kompakta tvåvägshögtalare än fullt utrustade golvmodeller. Triangle Borea BR08 är ett undantag, som låter ännu mer energiskt, men med mindre finess. Elipson Heritage XLS11 levererar handfasta amerikanska toner. Men Sonik 7 överträffar dem båda genom sin förmåga att skapa ett rum för musik där det är skönt att vara.