Det finns recept som är så självklara att man undrar varför inte alla följer dem. Ta en passiv högtalare. Lägg till en lämplig förstärkare, en digitalomvandlare och en handfull av de mest nödvändiga ingångarna. Voila, så har du en komplett stereo som tar minimalt med plats.
Precis det här receptet har franska Elipson anammat. Utgångspunkten är Horus 6B, en snygg och prydlig stativhögtalare som vi testade i januari 2024. Då var slutsatsen att den var en smula … diskret. Både i utseendet och i ljudet. Nu är den här i en aktiv version med efternamnet BT och frågan är om en dos ström kan ge den lite mer personlighet.
En studie i diskretion
Det yttre är helt oförändrat. Vi har fortfarande att göra med ett prydligt och dämpat kabinett, där sidorna är täckta med en snygg, träliknande folie i antingen valnöt eller ljus ek, medan fronten har en neutral antracitgrå eller beige färg.
På framsidan hittar man en femtums bas och en entums domediskant, samt en praktisk, framåtriktad basreflexport som möjliggör placering nära väggen. Det här är en högtalare som är designad för att försvinna in inredningen och sannolikt inte kommer att orsaka hetsiga diskussioner om estetik över middagsbordet.
Fullutrustad förstärkare
Det är på baksidan av den högra högtalaren som magin händer. Där sitter all elektronik. Medan den passiva modellen bara hade en uppsättning enkla högtalarterminaler så hittar man här en kontrollpanel som kan göra de flesta klassiska stereoförstärkare avundsjuka.
Här finns digitala ingångar i både optisk och koaxial form, en USB-C-port till datorn, en traditionell analog RCA-ingång och – håll i dig nu – en dedikerad skivspelaringång för MM-pickuper.
Kronan på verket är en HDMI ARC-ingång, så TV-ljud kan skickas in direkt i anläggningen. Och ja, det finns naturligtvis även trådlös avspelning via Bluetooth 5.0 med det ljudmässigt respektabla aptX HD-protokollet.
Den passiva vänstra högtalaren kopplas till den högra med en medföljande högtalarkabel, vilket är fint – men med en längd på bara två meter är den tyvärr alldeles för kort för en förnuftig stereoplacering.
Rent tekniskt är detta inte en ”äkta” aktiv högtalare, det skulle kräva en separat förstärkarkanal till varje element (bas/mellanregister och diskant). I stället har Elipson valt en enklare lösning med en 50-watts klass D-förstärkare till varje kanal, varefter signalen skickas genom ett traditionellt passivt delningsfilter i varje högtalare – precis som i den passiva modellen.
Ljudet från en väluppfostrad musiker
Just valet av ett passivt delningsfilter är förmodligen förklaringen till att det inte är någon märkbar ljudskillnad jämfört med den passiva föregångaren. Ingen DSP-magi har använts för att forma ljudet. Ljudsignaturen är densamma: en jämn och ganska rimlig täckning av alla frekvensregister, men utan tyngd i basen.
Som vi skrev om den passiva Horus 6B passar Elipson-högtalaren bäst för bakgrundsmusik. Den slutsatsen gäller fortfarande. Så länge man inte spelar för högt och musiken inte blir för komplex går det fint. Men man får leta länge efter den sprudlande spelglädjen och det fängslande engagemanget som man hittar hos vissa konkurrenter. Dynamiken är fortfarande dämpad och basen saknar den tyngd och kropp som annars får musiken att kännas levande. Allt är väldigt snyggt, väldigt kontrollerat och, tyvärr, en smula intetsägande.
Konkurrenter
I rimlighetens namn finns det en hel del som de billiga Elipson Horus 6B BT inte kan. Men i rättvisans namn ska det sägas att de befinner sig i en prisklass där de flesta konkurrenterna är bärbara Bluetooth-högtalare eller multiroom-högtalare – i mono och i plast. Och dem spelar Elipson skjortan av. En mer direkt konkurrent är Argon Audio Fenris A5, som har samma anslutningar till ett något högre pris. Argon går aningen djupare i basen, men är inte riktigt lika tjusig att titta på.