Herregud! Det skakar i hela kroppen och jag kan inte se klart. Vad jag än gör så försvinner inte det öronbedövande ljudet av Thåström. En bugg gör nämligen att musiken inte dämpas när jag trycker på mute-knappen, först efter flera försök blir det tyst. Jag är alldeles yr i huvudet.
Men jag får skylla mig själv. Anläggningen i Volvo EX90 är nämligen sinnessjukt bra. Speciellt när man spelar högt. Klarheten, trycket och dynamiken överträffar enkelt den utsökta körkomforten i den stora SUVen. Som när jag körde den hade några små programvarubuggar, som Volvo säger att de fixar fortlöpande.
Men tillbaka till anläggningen. Den är föga förvånande nästan identisk med den som man kan få i en Polestar 3. Som delar plattform med Volvo EX90.
Volvo har flyttat lite på högtalarna, och lagt till ett par större 10 cm Continuum-element längst fram (de är 8 cm i Polestar 3), i övrigt är resten samma Bowers & Wilkins-system som vi känner igen från Polestar 3. Och det är redan ett fantastiskt ljudsystem.
Det finns en inte obetydlig skillnad som definitivt är värd att nämna. Medan B&W-systemet i Polestar 3 bara levereras som en del av Plus-paketet, kan man byta ut Bose-anläggningen mot B&W-systemet för halva priset i en Volvo EX90.
Precis som i en Polestar 3 har ljudsystemet i EX90 hela 1 610 watt effekt fördelat på 25 högtalare, inklusive fyra högtalare i nackstöden fram, 3D-högtalare i taket och högtalare vid bakersta sätesraden, samt en 25 cm subwoofer längst ned.
Anläggningen, som heter Bowers & Wilkins High Fidelity audio system i Volvos konfigurator, kostar inte mer än en 65-tums TV och en bra soundbar, eller ett par bra stereohögtalare från B&W och en Hegel-förstärkare. Men du milde tid, ljudet överträffar det mesta vi har hört i en bil.
Kort om Volvo EX90:
- Twin Performance med 517 hästkrafter upp till 580 km räckvidd
- Kan levereras med Lidar-radar
- Luftfjädring, panoramatak, massagestolar fram
- Acceleration 0–100 km/h Twin Performance: 4,9 sekunder
- Sex eller sju säten
- 503 cm lång
- Maximal laddeffekt: 250 kW. 10–80 % på ca 30 min, 10–100 % på cirka 55 min.
- Bagageutrymme: 655 liter bakom andra sätesraden, 310 liter bakom tredje sätesraden, ”frunk” 34 liter
Abbey Road Mode
Då räknar vi med både Naim till Bentley och Burmester till Porsche. Men B&W-systemet i EX90 (och Polestar 3) har ett litet äss i rockärmen: Abbey Road Studios-läget.
Det finns en särskild inställning i ljudmenyn på skärmen som ger dig fingertoppsåtkomst till mixerbordet på Abbey Road Studios. Inspelningsstudion är mest känd för att vara arbetsplatsen för The Beatles och producenten George Martin (och som man kan se insidan av i dokumentären Get Back på Apple TV+ och Disney+).
Tanken bakom Abbey Road Studios-läget är att man själva ska kunna återskapa ljudet från när Beatles spelade in Get Back, eller Pink Floyd gjorde Dark Side of the Moon.
Ljudteknikerna på Abbey Road Studios har varit involverade i utvecklingen och har skapat fyra förprogrammerade ljudinställningar som finns i ljudmenyn på skärmen. Det finns också ett Producer Mode som visar en bild av mixerbordet i Studio 2 på Abbey Road.
Med fingret på skärmen kan man själv förvandla ljudet, sömlöst lägga till mer klangfärger och djup och skapa en känsla av en konsertsal, eller dra ljudbilden närmare. Precis som om man var med mitt i inspelningen i studion.
Även om B&W-systemet nästan är helt identiskt med i Polestar 3 så är det skräddarsytt för EX90. Men man känner igen Nautilus-diskanten och det silverblanka Continuum-mellanregistret bakom stålgallren i dörrarna.
Balansen kan man ställa in själv med en equalizer och systemet stöder Dolby Atmos-surroundljud från både Apple Music och Tidal. Och precis som i Polestar 3 används Dirac Unison för att optimera ljudbilden.
Så bra att du inte vill lämna bilen
Innan jag körde en EX90 med B&W-anläggningen och Abbey Road-läge körde jag en EX90 med Premium Bose, vilket är standardsystemet i bilen. Det är inte alls dåligt. Bose har noggrant placerat 14 högtalarelement i kupén och Bose-teknik som Centerpoint 360 surround, SurroundStage, AudioPilot och BassSync. Man har med andra ord flera alternativ för att justera ljudbilden efter sin egen smak.
Med Tidal-appen från Google Store installerad på skärmen spelar Bose-systemet både högt och rent. Det finns mer än tillräckligt med bas, och även de som älskar att spela högt blir nog förtjusta i Bose-systemet i EX90.
Men det når inte B&W ens upp till knäna när det gäller dynamik och klarhet. Utan att röra en enda ljudinställning är ljudbilden enorm och basen svänger något våldsamt i Santanas och Steve Winwoods version av A Whiter Shade of Pale. Det är ett spår som kan sänka vilket system som helst när det försöker exaltera lyssnaren. Men här är ljudbilden pulserande energisk och det är inte en enda ton som skär i öronen när man spelar högt.
Efter lite försiktig justering av ljudbalansen med systemets 9-bands EQ höjde jag djupbasen en smula och drog samtidigt det övre mellanregistret lite längre fram i ljudbilden.
Det gav Steve Wilsons remix av A-HA:s Take On Me i Dolby Atmos mer närvaro och Morten Harkets sångröst och Magne Furuholmens synt kom fram bättre.
Jag var naturligtvis tvungen att spela både Beatles och Pink Floyd i Abbey Road Studios-läget, och det var en speciell upplevelse. Med fingret på skärmen kunde jag dra upp klangen så att den kanske liknade den improviserade konserten Beatles hade på taket till Apple Corps-byggnaden på Savile Row 3 1969, vilket var deras sista liveframträdande.
Omvänt kunde jag spela samma spår i studioläge och få känslan av att vara med på Abbey Road Studios under tiden som musiken spelades in. Lite märkligt och konstigt på samma gång, men väldigt coolt.
Pink Floyds Dark Side of the Moon fungerade bäst när jag lade på mer klang, alltså rörde fingret uppåt på skärmen i producentläge, och lite åt höger mot en modern klangbild. Då fick jag ett ljud i bilen som lät som om alla högtalare var placerade en bra bit bort, i en enorm ljudbild med extremt levande dynamik.
Ganska fantastiskt, faktiskt.
