För tre år sedan testade vi Audio-Technica AT-LP2022 och drog slutsatsen att den förtjänade en större publik. Den tillverkades nämligen bara i ett begränsat antal, för att fira Audio-Technicas 60-årsjubileum, och var praktiskt taget slutsåld när vi testade den.

Då tyckte vi att den förtjänade att få leva vidare i en obegränsad upplaga, så att fler skulle få möjlighet att skaffa en genomskinlig skivspelare som inte bara ser cool ut utan låter fenomenalt bra.

Efter det hände det inte så mycket och vi hade nästan glömt bort LP2022 när en liknande modell dök upp på highend-mässan i München 2025. Jag säger liknande, för även om båda är gjorda av polerad, transparent akryl, finns det ett par väsentliga skillnader mellan dem.

De fysiska måtten är desamma, men nya AT-LPA2 har en tjockare 20 mm skivtallrik av akryl och en uppgraderad tonarm, och den levereras med en extern nätadapter som har elektronisk hastighetsomkoppling med två knappar. LP2002 hade en strömförsörjning av enklare sort – en vanlig väggkontakt – och sedan ändrade man hastigheten med en omkopplare på spelaren.

Med en separat nätdel eliminerar man en potentiell bruskälla från pickupen och det är möjligt att skapa en bättre och mer stabil strömförsörjning när det finns plats för alla komponenter i en separat låda.

En svart silikonrem träs runt den tjocka skivtallriken och den raka kolfiber-tonarmen med löstagbart pickuphus i aluminium vilar på en bas med höjdjustering. Här finns också den klassiska lösningen med en vikt i en tråd som kompenserar för gravitationen (antiskating), löst på ett snäppet mer elegant sätt än på många andra skivspelare som har liknande typ av antiskating.

Audio-Technica AT-LPA2

Precis som till LP2022 ingår ingen skivmatta, men man kan naturligtvis prova sig fram med filt-, gummi-, kork- eller silikonmattor. Kom bara ihåg att justera tonarmshöjden därefter.

LP2022 levererades med en enkel men bra Audio-Technica AT-VM95E BK MM-pickup, medan LPA2 är försedd med en betydligt bättre MC-pickup som heter AT-OC9XEN. Den enda nackdelen (förutom att målen inte går att byta ut) är att den behöver ett seriöst phonosteg för att göra sitt bästa.

Pickupen som levereras monterad på pickuphuset matchar spelaren väl och har en spårningsvinkel på 20 grader, 0,35 mV utspänning och en elliptisk slipning som sitter på en nålarm i aluminium. Det är naturligtvis fullt möjligt att förbättra ljudet med en ännu bättre pickup, den nya AT-33x-serien från Audio-Technica kan till exempel vara en naturlig uppgradering. Annars har vi väldigt goda erfarenheter av den dyrare ART-serien från Audio-Technica.

Mätningar

De flesta remdrivna spelare har inte särskilt stora avvikelser i rotationshastighet. Som regel finns det wow & flutter som varierar en aning, men sällan för mycket. Våra mätningar visar att LPA2 har en mycket exakt rotationshastighet. Avvikelsen är superlåga 0,12 %, alltså lägre än den direktdrivna AT-LP8X – och lägre än den många gånger dyrare Cyrus TTP, som också är direktdriven.

Wow & flutter är föga oväntat lite mer. LPA2 klockar in på 0,36 % svaj. Bättre än den remdrivna Pro-Ject The Classic Reference och MoFi MasterDeck. Som båda är betydligt dyrare än LPA2.

Transparent och fokuserad ljudbild

Man kan få mer bas, med mer tyngd och dynamik, från exempelvis Technics SL-1200GR2, och motsvarande blixtsnabba transientrespons och transparens från Rega Planar 8, men de kostar betydligt mer än LPA2 med OC9XEN-pickupen.

LPA2:s styrka är främst en lättflytande återgivning och en transparent ljudbild. Här får man ut alla nyanser ur skivspåren, med blixtsnabb precision och suveränt fokus. Den dynamiska kontrasten är kanske inte som i Planar 8, men Audio-Technica öppnar upp ljudbilden på ett sätt som Planar 3 RS eller Pro-Ject XA B med de medföljande pickuperna inte kan.

I början av Keith Jarretts legendariska Kölnkonsert från 1975 klingar pianot organiskt och obehindrat ur högtalarna. Det är järnkoll på de små nyanserna i Jarretts spel och man kan inte undgå att lägga märke till hur blixtsnabbt skivspelaren reagerar när slutet av den energiska Part 1 rusar iväg, med en improvisation i ett så högt tempo att man bara väntar på att något ska gå fel. Full kontroll, och den öppna ljudbilden gör att man tydligt kan höra akustiken runt mikrofonerna som är placerade bredvid pianot.

Technics SL-1200GR2 får fram pianots djupare toner med mer energi och kraft, och man känner i större utsträckning att det är en – om än liten – flygel man hör.

Technics-spelaren levererar också basen i Sades Turn My Back On You, med större auktoritet och rytmisk kontrast. LPA2:s styrka är rytmisk kontroll och fokus, som är oöverträffad, men med en 600 grams skivpuck från Audio-Technica (extrautrustning), höjs den dynamiska kontrasten i basen. Som genast känns mer levande och engagerande. Ett litet tips på en enkel och billig uppgradering, alltså.

Radioheads välkända Creep från albumet Pablo Honey har ett gitarrsolo som (kan) sticka ut på ett negativt sätt. Då tänker jag inte på gitarrspelet, utan ljudet. Billiga skivspelare återger gitarrljudet med förvrängning i form av ett vasst, endimensionellt brus, men LPA2 får fram mer av djupet i klangen och det gör att gitarren låter mer intressant.