När Leica lanserade sin tredje generation av Q-modellen var det en teknisk uppgradering med en helt ny högupplöst bildsensor, och samma fantastiska 28 mm vidvinkel som föregångaren Q2.

Ljusstarka Summilux 28mm f1.7 debuterade på den första Q-modellen och fortsatte på efterföljaren Q2 och den nuvarande utgåvan Q3. En fast 28 mm vidvinkel är perfekt för till exempel resor, gatufoto och till viss del även natur, men det är och förblir en vid vidvinkel. Jo, man kan trycka på knappen och beskära utsnittet till exempelvis 50 mm, men då försvinner också upplösning.

Så när Leica lanserade Q3 43 var vi inte ensamma om att släppa ur oss ett litet Hurra!

Leica Q3 43

Som ni redan förstår pratar vi om en Q3 med 43 mm brännvidd. Summiluxen har alltså bytts ut mot en APO-Summicron 43 mm f2 Asph, och det är faktiskt ett fantastiskt objektiv. Jag vågar påstå att det är bättre än Summilux 28 mm på Q3 och det finns många skäl att välkomna ett ”normalobjektiv” till Leicas bästa kompaktkamera.

Marginellt svagare ljusstyrka kompenseras av optik som är skarpare från kant till kant, har mindre vinjettering och förvrängning och ger ett utsnitt som jag personligen föredrar den mesta tiden. Ett 43 mm-objektiv ger en brännvidd med ett perspektiv som är mycket mer likt det som ögonen ser.

Bortsett från optiken är Q3 43 praktiskt taget identisk med Q3 28:

• 43 mm f2 med optisk stabilisering
• 60 Mp BSI CMOS i fullformat
• 5,76 MP OLED EVF med 0,79x förstoring
• 3-tums utfällbar 1,8 Mp-pekskärm
• ISO 100–100 000 + ISO 50
• 15 bilder/s (7/s med AF-C)
• 8K/30p video UHD/DCI
• Apple ProRes 422HQ 1080/60p
• IP52-vädertätning
• Wi-Fi- och Bluetooth-anslutning med Leica Fotos-appen

Beskär utsnittet på bildsensorn

Detta innebär att man får en bakbelyst 60 megapixels bildsensor i fullformat, med hybrid-fasfokus, fokusspårning och en möjlighet att beskära utsnittet till 60, 75, 90, 120 eller 150 mm brännvidd. Med markeringar i den stora OLED-sökaren som ”krymper” precis som på en Leica M6 när man trycker på knappen för att beskära bilden.

Upplösningen sjunker naturligtvis när man beskär bilden på sensorn. Väljer man 60 mm i brännvidd sjunker upplösningen till fullt användbara 31 Mp. Vid 75 mm får man 20 Mp och så vidare tills man hamnar på låga 5 Mp vid 150 mm.

Det slutade med att jag använde objektivets normala utsnitt, och 75 mm beskärning, och insåg att det borde vara möjligt att välja vilka utsnitt man vill ha på funktionsknappen. Så att man kan växla mellan 43 och 75 mm och inte behöva trycka sig igenom alla utsnittsalternativen.

Leica APO-Summicron 43mm f2 Asph

Optiken är utvecklad exklusivt för kameran och inte bara hämtad från hyllan med befintlig M-optik och anpassad för Q3. Den optiska konstruktionen är kompakt, men innehåller ändå elva linselement i åtta grupper. Fyra av linserna är asfäriska och Leica säger att objektivet är konstruerat för att ge optimala prestanda från bländare 2.

Bländarringen går till f16 i tredjedels steg och har en A-markering för bländar- eller programautomatik. Fokusringen har ett lås för att växla mellan autofokus och manuell fokus och det finns ett makroläge som sänker närgränsen från 60 till 27 cm. Då ändras även avståndsskalan, som berömvärt nog har markeringar för skärpedjup.

Allt det andra

Eftersom så lite annat har ändrats förutom optiken är övriga specifikationer samma som för Q3. Konstlädret har fått en grå nyans, i övrigt har Q3 43 samma kamerahus i lättmetall, samma 5,76 Mp OLED-sökare, utfällbara pekskärm, IP52-certifiering, kortplats för SD-kort och HDMI- och USB-C-anslutningar med stöd för tethered-foto.

Kameran kan filma video, upp till 8K vid 30p, eller 4K med 60p, och upp till 10-bitars med 4:2:2-subsampling. Det går också att filma med L-Log-profilen, med en videoström på upp till 400 Mbps – och stöd för Apple ProRes 422 HQ i 1080 HD. Ganska häftigt alltså, men de flesta som köper en Q3 43 kommer förmodligen att använda den mest för stillbilder.

Bakom objektivet sitter en mekanisk slutare, men kameran har även en elektronisk som höjer bildhastigheten till 15 bilder/s i serie. Kortaste slutartiden är så kort som 1/16 000 s.

Leica har för övrigt ett handgrepp, HG-DC1, som stöder trådlös QI-laddning av kameran. Med detta sätter man bara kameran på laddningsplattan, så laddas batteriet på ungefär 90 minuter.

Det finns en rad andra tillbehör till kameran. Som remmar, fodral (half case), mjuk slutarknapp, tumgrepp, skärmskydd och mycket mer.

Felfri bildkvalitet

There’s an app! Självklart finns det en app. Leicas Fotos-app kommunicerar med kameran och har stöd för Leica Looks, alltså färg- och kontrastinställningar som påminner om analoga Leica-kameror och karaktäristiken i M-objektiv.

Bildfiler kan sparas i JPEG- eller DNG-kvalitet och man kan fotografera i antingen 60, 36 eller 18 Mp från hela bildytan för att spara filstorlekar.

Även om upplösningen och skärpan i 4K-video är fenomenal så finns det en del rolling shutter-effekt som ibland förstör bilder. Det fungerar fint när kameran står stilla och motivet rör sig, men hastiga panoreringar visar att Q3 43 kanske inte bör vara den primära kameran på en video shoot.

Men stillbilderna ser så felfria ut som man kan förvänta sig av en 60 Mp-bildsensor som sitter bakom Leica-optik. Optiska prestanda är nästan fläckfria. Det finns ingen förvrängning  att tala om och man behöver inte oroa sig för vinjettering – och skärpan är gnistrande bra ända ut i kanterna, även vid bländare 2.

Visst, det finns lite bildbrus inomhus i svagt ljus vid hög ISO – över 6400 – men det är inget att bry sig om.

Det är nämligen oerhört tillfredsställande att fotografera med en kamera som samarbetar så här väl med fotografen. Bortsett från det lite hopplösa låset till fokusringen är det uppenbart att kameran är utvecklad av fotografer snarare än ingenjörer. Knappar och rattar faller logiskt på plats när man lyfter upp kameran och sökaren är fenomenal. Under de veckor jag hade Q3 43 satt den i stort sett som fastklistrad i handen och den hängde med på allt från söndagspromenader till utställningar och konserter.

Den gjorde inte nödvändigtvis mina bilder bättre, men Leica-kameran var mer inspirerande att fotografera med än många andra kameror jag har testat. Med undantag för Fujifilm GFX 100 RF. Som förutom den inte fullt lika kompletta Sony RX1R III är den enda kameran som faktiskt konkurrerar med Leica-kamerans kvalitet.

Sony-kameran levererar lika hög bildkvalitet, men optiska prestanda är bättre på Q3 43. Fuji-kamerans 100 Mp-mellanformatsensor ger ännu högre detaljskärpa och dynamik, men har inte lika ljusstark optik.