Det är en av de stora, existentiella frågorna i livet som nörd:
Blir täckningen bättre om min router har stora, synliga antenner som jag kan rikta åt olika håll i rummet? Eller är de diskreta design-modellerna med inbyggda antenner lika bra eftersom ingenjörerna för länge sedan har fått koll på fysiken?
För att avgöra saken har vi anordnat en duell mellan två tvillingar.
I ena ringhörnan har vi D-Link Aquila Pro AI M95. En vit skulptural historia utan synliga antenner och med en design som ska passa in i obemärkt i ett modernt vardagsrum utan att orsaka skilsmässa.
I det andra hörnet står D-Link Aquila Pro AI R95. Exakt samma innanmäte, samma pris och samma ”djävulsrocka”-form – men utrustad med stolta master som tornar upp sig i luften.
Varför ens betala så mycket?
De två routrarna kostar 3 000 kronor. Innan vi utser en vinnare är det en god idé att titta närmare på vad man får för pengarna. För det är ju enkelt att hitta billigare routrar, till exempel TP-Link Archer BE230 som kostar en tredjedel mindre.
Svaret är 6 gigahertz.
Båda D-Link-routrarna är ”Tri-band” (BE9500), vilket innebär att de stöder det helt nya 6 GHz-frekvensbandet, där det både finns bandbredd och är fritt från all trafik som kännetecknar de gammaldags 2,4 GHz- och 5 GHz-banden. Detta har inte de billigare konkurrenterna. Inte ens om det står Wi-Fi 7 på förpackningen. De får klara sig med de gamla, överfulla frekvenserna.
När du betalar extra här så betalar du för att få köra i snabbfilen.
För samma pengar som D-Link M95 eller R95 kan man som alternativ också köpa ett mesh-system som Asus ZenWiFi BD4 med tre noder. Det har bättre täckning, men mycket lägre topphastighet (BE3600).
De två D-Link-routrarna är alltså rätt val för dig som vill ha en enda supersnabb router. För enheter som också stöder 6 GHz-bandet, vill säga. Och det är datorer och mobiler i den bättre klassen som inte är äldre än ett par år.
De flesta Smart Home-enheter, som glödlampor, övervakningskameror och dammsugningsrobotar, ligger alla och krälar runt på 2,4 GHz-bandet.
Rond 1: Design
Här är det ingen tvekan om saken. M95 är gjord för att synas – eller rättare sagt: för att ignoreras på ett bra sätt. Den ser ut som ett prydnadsföremål.
R95 ser däremot ut som en router. De fyra antennerna signalerar ”här bor det en gamer”, och även om de kan lutas och vridas så gör de att enheten är betydligt svårare att gömma undan på en hylla.
Om din bättre hälft har vetorätt över inredningen så är R95 diskad redan innan matchen börjar.
Vinnare: M95
Rond 2: Hastighet på kort håll
Vi testade båda routrarna i en 110 m2 stor lägenhet full av solida väggar av tegel eller (hjälp!) betong.
I vardagsrummet, precis bredvid routrarna, var det i princip dött lopp. Där kom båda nära den maximala teoretiska hastigheten. På kort räckvidd spelar antennernas placering ingen roll, då är det chippets muskelstyrka som räknas.
Det är också värt att notera att vi med hastigheter på 650–700 Mbit/s närmar oss gränsen för vad som är praktiskt möjligt med en vanlig internetanslutning. Även om routrarna teoretiskt sett kan leverera 9,5 Gbit/s totalt så kommer nätverket till vardags alltid att begränsas av kabeln som går in i huset.
Vinnare: Oavgjort
Rond 3: Långdistans
Men fysiken förnekar sig inte helt. När vi gick bort till kontoret – testets ”långdistans-disciplin” genom en lång korridor – vaknade R95 till liv.
I andra änden av lägenheten levererade den 236 Mbit/s, vilket är nästan dubbelt så snabbt som M95 som fick nöja sig med 137 Mbit/s. Här fungerar de externa antennerna som de är tänkta: De lyckas ”kasta” signalen längre åt ett visst håll.
Om du har ett avlångt hus, eller om signalen behöver nå ända till bortre änden av trädgården, fyller de ”fula” antennerna en funktion.
Vinnare: R95
Jokern: Den artificiella intelligensen måste vakna
Under testet upplevde vi något intressant med båda routrarna, det som D-Link kallar för ”AI-optimering” men som i dagligt tal förmodligen mer liknar avancerad beamforming.
Resultaten i de yttre områdena, långt bort från vardagsrummet, varierade våldsamt. Den första mätningen kunde vara låg, men efter att ha kört testet ett par gånger ökade hastigheten ofta avsevärt.
Det verkar som om routern bara behöver tid för att ”lära sig” omgivningen och rikta strålen mot den krävande enheten.