Den franske generalen, frimuraren och författaren Pierre Ambroise François Choderlos de Laclos levde ett rikt liv och verkade i Frankrike mellan 1740 och 1803.

I nådens år 1782 publicerade han romanen Les Liaisons dangereuses, som har filmatiserats flera gånger och blev odödlig 1988 av regissören Stephen Frears med en stjärnspäckad rollista med John Malkovich, Glenn Close och Michelle Pfeiffer i huvudrollerna i filmen Farliga förbindelser (Dangerous Liaisons).

Senast i vintras kunde vi streama en helt ny serie, Cruel Intentions, som också var baserad på 1700-talsromanen. Men även om begåvade Sarah C. Hook gjorde det bästa av det svaga manuset blev det en mycket oinspirerande serie utan antydan till erotisk gnista.

Nu kommer HBO Max in på banan och vi får äntligen en filmatisering av romanen som utspelar sig i dess hemland, med franska skådespelare i huvudrollerna. Miniserien utspelar sig dessutom under samma tidsperiod som romanen, 1740-talets pompösa Frankrike, med en överdådig aristokrati som lever i sin egen verklighet under tiden som landet befinner sig i krig med britterna i Nouvelle-France (”USA”).

 

Frigjorda kvinnor

I regissörsstolen hittar vi erfarna Jessica Palud (Revenir), som ger denna kraftfulla, frigörande kvinnliga berättelse en härlig feministisk vinkling. Originaltiteln är Merteuil, som hänvisar till huvudpersonen Isabelle de Merteuil, föredömligt gestaltad av den djävulskt förföriska Anamaria Vartolomei. Vi förutspår att hon får en stor karriär.

Scenen är satt när den unga Isabelle, som kommer från en enkel bakgrund, gifter sig med den hon tror är den charmige friaren M. Beaucaillou. Det visar sig dock att namnet, och äktenskapet, är påhittat.

Allt är iscensatt av adelsmannen Valmont (Vincent Lacoste) och hans driftiga och fåfänga faster Rosemonde (Diane Kruger, Troja). Helt enkelt som en liten utmaning för att bevisa hur lätt han kan förföra kvinnor och linda dem runt sitt lillfinger. Både faster och brorson drivs av en lekfull tävlingsinstinkt och betraktar sina medmänniskor som ingenting annat än pjäser på ett schackbräde.

Förtvivlad, försmådd och rasande konfronterar Isabelle Rosemonde – som faktiskt börjar respektera den unga kvinnan som är villig att slåss för sin tillvaro och stå upp för sina principer.

Hon tar henne under sina vingar (på sina villkor, förstås!) och duon reser till det glamorösa Paris för att njuta av alla frestelser, dekadens och mäktiga personer som den sjudande metropolen har att erbjuda. I huvudstaden blir den vackra, skälmska Isabelle snabbt en lydig och lättlärd lärjunge till Rosemonde och en ledande kurtisan. Spelet kan börja!

En förförisk duo – med brustna hjärtan i kölvattnet

I ett adelssamhälle som styrs av självförhärligande män, i en värld där kvinnor har lite spelrum, är förstapriset den mäktige greven de Gercourt (Lucas Bravo) själv. Den kvinnliga förförarduon satsar allt på Isabelle ska förföra honom – men har inte räknat med hans sadistiska tendenser, arrogans och förmåga att själv spela det smutsiga spelet.

I bakgrunden lurar en sårad Valmont, som nu har fått riktiga känslor för Isabelle och längtar efter hennes varma famn, mjuka kyssar och barmhärtiga nåd. Men Isabelle avvisar honom och är mer intresserad av sin egen lycka, maktposition och fullständiga sexuella frigörelse. Här ska det swingas!

Det slutar med att hon till sist gifter sig med en gammal gris till greve, Merteuil, och inser att det förargliga bekvämlighetsäktenskapet är priset hon får betala för att få sin frihet och en mäktig position i ett mansdominerat samhälle, känslomässigt avtrubbad eller inte.

Sprudlar av sensualitet

Palud har verkligen skapat en serie som sprudlar av sensualitet, spetsar, nakna bröst och ren erotisk lust. Allt är delikat filmat med respekt och perfekt ljussättning – det finns överhuvud taget inget spekulativt i den här serien.

Sättet som den smarta, djävulska kvinnliga duon spelar sitt eleganta maktspel på förmedlas på ett underbart sätt av en cynisk Kruger och en Vartolomei som växer med uppgiften och rollen. Till en början är hon bedårande naiv och osäker, men allteftersom spelet utvecklas lär hon sig reglerna och blir den skickligaste spelaren av dem alla – hon vet precis vad en förförisk kvinna kan få ”enkla” män att göra. Så som hon sätter den unge Chevalier (Samuel Kircher) på plats är en av höjdpunkterna i The Seduction.

Serien har en aning haltande dramaturgi, där det ibland görs ett par hastiga klipp mellan scenerna så att vi plötsligt känner oss avspisade och inkastade vid upplösningen, med lösa trådar hängande. Den omfattande berättelsen skulle förmodligen gynnas av att handlingen spreds ut över åtta (i stället för sex) avsnitt.

Dessutom är budgetbegränsningar förmodligen skälet till att serien har lite för lite ”luft” och känns instängd. Trots många karaktärer centreras allt kring de fyra huvudrollerna i något som nästan är ett intensivt kammarspel. Det är först i det sista avsnittet som vi äntligen får se Versailles och den utvidgade kungliga kretsen.

Trots sina begränsningar har The Seduction blivit en förförisk serie, med lekfulla, maktlystna kvinnor i centrum som utnyttjar mänskliga begär, lust och dekadens för att nå sina ambitiösa mål. Med två så begåvade skådespelerskor i huvudrollerna, en fascinerande historisk miljö och kulisser, kostymer och foto som genomgående utstrålar kvalitet, tvekar vi inte att dela ut fyra solida stjärnor.

The Seduction har premiär på HBO Max den 14 november, sedan släpps ett avsnitt varje vecka. Recensionen är baserad på alla sex avsnitt.