Yamaha RX-V1700

Rå kraft och stort

Den här 1080p - och iPod-kompatibla receivern bjuder på ordentligt med kraft och en naturlig ljudbild som verkligen gör väsen av sig!

Allt fler tillverkare har börjat trixa med billigare komponenter för att kunna konkurrera med låga priser, men Yamaha har bestämt sig för att ladda sina receivrar med komponenter av hög kvalitet. Där sitter analoga och digitala kretsar på separata kort, medan andra tillverkare ofta använder IC-kretsar till det mesta.

RX-V1700 har kvar den gedigna byggkvaliteten som präglade föregångaren RX-V1600, men rymmer ännu mer godsaker under pansaret. Till exempel 1080p-kompatibel HDMI-krets, förbättrad rumskorrektion och fler DSP-lägen (nu sammanlagt 23 stycken). Det senare bryr vi oss inte så mycket om, men att receivern har 24 bit/192 kHz D/A-omvandlare är däremot desto intressantare. För den som dessutom vill ha en anläggning i ett annat rum har RX-V1700 en Zon 2-funktion, vilket innebär att den kan fungera som stereoförstärkare där. En särskild fjärrkontroll ingår också så att anläggningen i det andra rummet kan fjärrstyras.

Receivern har 7.1 kanaler, så att man kan koppla in ytterligare ett par bakhögtalare. Behöver man inte det så kan man i stället utnyttja de extra kanalerna till ett par så kallade ”närvarohögtalare”, som ska sitta i takhöjd längst fram för att skapa höjd i ljudbilden. Dessa behöver inte vara stora eller speciellt påkostade eftersom de bara återger en diffus rumsklang som öppnar upp ljudbilden. Mot ett tillägg kan man få en iPod-docka, så att en iPod kan kopplas in digitalt till anläggningen och styras med receiverns fjärrkontroll. RX-V1700 är 1080p-kompatibel, vilket innebär att man kan koppla in en högupplöst bildkälla som PlayStation 3, X-box 360 eller en Blu-ray- eller HD-DVD-spelare via HDMI.

Ljud i stereo
Yamaha har givit sina receivrar en naturlig och aningen mjuk klangkaraktär. Det gör att RX-V1700 är behaglig att lyssna på med alla musikstilar. Den är samtidigt tillräckligt kraftig för att kunna spela ordentligt högt med bra kontroll i basregistret.

Med Eminem i NAD:s multispelare M55 och med receivern i Pure Direct-läge, som ger en så ren signal som möjligt, är det uppenbart att RX-V1700 uppskattar att vara festens centrum. Tillsammans med Focal Profile 918 slår den hårt i basen, och synten har ett stabilt fundament i djupbasen. Eminems röst strömmar ut tydligt ur högtalarna, om än kanske inte riktigt lika klockrent som med Exempelvis Pioneer VSX-2016AV. Yamaha rundar av mellanregistret en aning, men dess styrka är kanske just att dess populistiska framtoning gör att nästan all musik låter underhållande, utan att receivern överdriver någonting. Basen är stram och bestämd och det finns ordentligt med luft i diskanten. Dessutom är RX-V170 kraftigare än Pioneers VSX-2016AV och mer engagerande på sådan här musik.

”My Funny Valentine, best of Chet Baker” är en samlingsskiva med det bästa från den legendariska jazztrumpetaren. Och Yamaha trivs med uppgiften. Ljudbilden är inte lika tredimensionell som med Pioneer-receivern och det finns inte lika mycket plats mellan instrumenten. Men trumpetens mässingsklang kommer fram imponerande väl. Precis som en bra rörförstärkare lyckas RX-V1700 förmedla det viktiga mellanregistret på ett stort och mjukt sätt, och ljudbilden har en ganska så varm och fyllig klang. Pianot i bakgrunden har en fin attack, utan att låta hårt. ”Natural Sound”, som det brukar stå på nästan alla Yamahas produkter, är åtminstone ingen lögn i det här fallet. Men ”naturligt” är inte synonymt med ”sant”, för receivern är inte helt ärlig. Den saknar den extra snärten i det övre mellanregistret som gör att pianosträngarna låter som om de är nystämda. Fast å andra sidan är RX-V1700 förlåtande om pianot inte är helt rätt stämt.

Film i surround
Med vårt referenshögtalarsystem, Miller & Kreisel S-150 THX Ultra för 80 000 kronor, är det dags att kontrollera den automatiska inställningen. Många receivrar har nämligen lite svårigheter att hitta rätt inställningar för system med små högtalare och subbas.

Mikrofonen kopplas in och placeras på lyssningsplatsen, och sedan aktiverar vi autokalibreringen. Yamaha gör allting i en enda operation: kontrollerar om fasen är riktig, mäter avståndet till varje högtalare, delningsfrekvens och – om man vill – justerar klangkaraktären till varje högtalare med hjälp av en 10-bands parametrisk equaliser. Och RX-V1700 gör ett bättre jobb än sin föregångare. Där RX-V1600 lät lite vass i mellanregistret är RX-V1700 mycket bättre på att hitta en jämn och fin frekvenskurva när man väljer ”Natural”-inställningen. Men det är ändå aningen tunt i nedre mellanregistret och jag tycker att det låter bättre när man använder ”Front”-läget, som analyserar fronthögtalarnas tonstruktur och sedan justerar högtalarna därefter.

Det finns tillräckligt med kraft för att dundra loss ordentligt i testrummet, och ljudupplevelsen blir starkare än på bio. För tolvtusen kronor lyfts filmupplevelserna en bra bit jämfört med de billigare receivrarna. Kvaliteten märks tydligt på den lysande kontrollen över lågmälda och högljudda effekter, placeringen av ljudbildens olika element och på hur man liksom sitter och andas ut lättat. Billigare och svagare förstärkare är en hel del stressigare att lyssna på.

De olika kanalerna samarbetar väl. Till och med när det kommer extrema ljudeffekter har receivern bra kontroll. ”Ice Age 2” hanteras inte på samma delikata och detaljerade sätt som av Naim n-Vi och dialogen är inte fullt lika klockren i mellanregistret. Surroundeffekterna är inte heller lika luftiga och välnyanserade. Yamaha är lite mindre bra på att skildra de lugnaste vindilarna, även om den är desto kraftigare och kan spela högre. Men så länge n-Vi orkar så genererar den mer dynamik än RX-V1700. Lågmälda ljudeffekter som är viktiga för realismen hoppas liksom över av Yamaha. Men så tillhör den ju en helt annan prisklass också.

Närvarohögtalare
Vad händer egentligen när man kopplar in ett par så kallade ”närvarohögtalare” längst fram? Ett par små högtalare hängs upp i taket på varje sida av filmduken. Autokalibreringen sätts sedan igång igen.

Och plötsligt öppnar sig ljudbilden på höjden! Ljudbilden växer sig större än rummet, större än jag någonsin hört i testrummet. Detta är inget nytt koncept från Yamaha, men det är första gången jag testat det ordentligt. Och det fungerar!

Första scenen i ”Ice Age2”, när ekorren Scrat jagar upp för berget i vild jakt på sitt ekollon, ger ett mycket större intryck än tidigare. Vinden som blåser stilla och som man inte lägger speciellt mycket märke till, blir nu en viktig del av scenen och skapar en stark känsla av tomhet runt berget. Världen blir helt enkelt större. Personligen skulle jag inte ha kört utan de här extrahögtalarna om jag hade haft en Yamaha-receiver i min hemmabio!

Slutsats
RX-V1700 är utan tvekan en välkonstruerad förstärkare. Den är robust och har bra anslutningsmöjligheter, och är förberedd för framtidens videoformat. Ljudkvaliteten i stereo är bra, med baskontrollen som det största pluset. Den låter genomgående fint, men kunde med fördel ha haft ännu lite mer snärt i mellanregistret.

På film kommer kraftresurserna verkligen till sin rätt! Den automatiska inställningen har förbättrats sedan sist, och med de extra ”närvarohögtalarna” på höjden verkar rummet enormt.

I den här prisklassen är kvaliteterna så pass bra att de kan användas med avsevärt dyrare högtalare. Väsentligt för de som vill ha en smak av High End men som har en begränsad budget. Man kan dra till ordentligt när man köper högtalare, utan att receivern gör bort sig.

RX-V1700 är en tämligen komplett produkt som absolut bör undersökas om du letar efter någonting i den här prisklassen.

Läs alla artiklar i 1 månad för 49 kr

Få tillgång till alla plus-artiklar samt hela testarkivet.
Ingen bindningstid
Vill du beställa tidningen? Klicka här Redan prenumerant?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Geir Gråbein Nordby

(f. 1978): Journalist. Gråbein har aldrig haft något annat heltidsjobb än på Ljud & Bild. Å andra sidan har han varit här nästan halva sitt liv, ända sedan 2001 när han skickade en jobbansökan till fel adress (han ville egentligen till en inspelningsstudio med samma namn). Gråbeins expertis är främst inom hifi, hörlurar och hemmabio, men det händer att han glimtar till med andra kvaliteter också.