Panasonic TX-P50G20

Panasonic TX-P50G20

Det var nog många entusiaster som fällde en liten tår när Pioneer meddelade att de skulle sluta tillverka sina Kuro-plasmaskärmar, som utnämnts till världens bästa ett flertal gånger. Lyckligtvis fanns det hopp om att legenden skull leva vidare i Panasonics fortsatta satsning på plasmapaneler. Det är ingen hemlighet att Panasonic tog över mycket personal och know-how från Pioneers nedlagda plasmaavdelning. Och mycket riktigt: efter två års utveckling är japanerna tillbaka med sina nya ”Infinite Black”-paneler, som mer eller mindre bygger på erfarenheterna från Kuro-projektet. Då är frågan om den här kompetensen har medfört att man får en ännu bättre bild för pengarna.
 
Panasonic ”Kuro” G20
G20 är beteckningen på Panasonics nya mellanklasserie, som ersätter de populära G10- och G15-modellerna. Utöver en ny Infinite Black-plasmapanel kan den skryta med godsaker som 600 Hz-bildbehandling och Intelligent Frame Creation-bildutjämning. Panasonic har också inkluderat sin speciella THX-bildinställning, som var en av höjdpunkterna i den gamla V10-toppserien. Med det allra trevligaste är kanske priset. 50-tummaren TX-P50G20, som vi testar här, kostar ungefär 5 000 kronor mindre än V10-modellen som det ligger nära till hands att jämföra med.
 
 Mjukare rörelser med 600 Hz
Världen har inte stått stilla sedan Pioneer försvann, och Panasonic har lyckats förbättra sina NeoPDP-skärmar både vad gäller ljusstyrka och strömförbrukning. Ändå är det hur TV:n återger rörelser som är den största förbättringen mot den gamla referensen, allt tack vare Panasonics 600 Hz-bildutjämning med ”Intelligent Frame Creation Pro”-teknik.
100 Hz och 200 Hz har blivit välbekanta begrepp i TV-sammanhang, och anger om TV:n antingen dubblar (2 x 50 Hz) eller fyrdubblar (4 x 50 Hz) antalet bildramar som visas varje sekund för att skapa en mjukare och mer sömlös bild. Innebär det då att Panasonic är hela tre gånger mjukare än sådana skärmar eftersom den nya serien har 600 Hz?
Nja, riktigt så enkelt är det inte. I Panasonics fall anger 600 Hz själva plasmacellernas uppdateringshastighet, medan själva bildutjämningen sker på normalt sätt genom att lägga till extra bildramar. Så även om Panasonics bild känns mjukare och rent allmänt mer ”smooth” än LCD- och LED-skärmar i samma prisklass, har det lika mycket att göra med paneltekniken som med bildbehandlingen.
600 Hz eller inte, en sak är säker: TX-P50G20 har en av de mjukaste och mest behagliga bilderna vi någonsin har sett, oavsett skärmtyp och pris, den känns som fullt i klass med den dyrare V10-serien (som snart avlöses av V20 – och VT30 med 3D). Panasonics snabba bildbehandling arbetar perfekt tillsammans med plasmapanelen och målar upp en ytterst slät och sömlös bild utan tecken till flimmer. Till och med när vi jämför med Philips LED-toppmodell 46PFL9704H, som har 200 Hz, är det uppenbart att plasmaskärmen har en aning mer naturliga och sömlösa rörelser, och att den klarar av att behålla skärpan bättre när det går undan på skärmen. Det säger en hel del! I övrigt är det värt att påpeka att du också kan stänga av bildutjämningen vid behov, om du till exempel vill bevara ”24 Hz-flimret” som du är van vid från bio eller vill spela TV-spel med så liten fördröjning som möjligt.
 
Bildkvalitet
Plasma är en TV-teknik som är känd för att trivas bäst i mörka omgivningar. Men det första som slår oss med den nya G20-modlellen är faktiskt hur fina prestanda den har i ljusa rum. Ljusstyrkan är inte bara förbättrad på den här modellen, Panasonic har också använt sig av ett mörkare frontfilter som förhindrar att ljus från rummet släpps in, och de har samtidig eliminerat ett av glaslagren framför skärmen. Det innebär att inte bara problemet med ”dubbelbild” har försvunnit från den här generationen utan också att reflexer motverkas och man undviker problem med att skärmen blir grå i upplysta rum. TX-P50G20 är dock fortfarande lite gråare och släpper in mer ljus än vår Kuro-referensskärm från Pioneer. Men den extra ljusstyrkan bidrar till att ge en bättre känsla av kontrast i ljusa rum, om än inte helt på LED-nivå.
Ännu mer spännande var det att se hur skärmen skulle klara sig i mörka omgivningar, som ju länge varit Pioneers ”hemmabana”. För närvarande är det bara Philips LED-toppmodell som har kunnat slå den gamla Kuron när det gäller svärta. Den stora frågan var alltså om den nya Panasonic-TV:n skulle kunna slå Pioneer på svärta! Inte helt och hållet, tyvärr. Trots ”Infinite Black”-panel har Panasonic-skärmen en märkbart gråare svärta än vad Pioneer presterar. Det verkar alltså som om Panasonic har sparat ”Kuro-dödaren” till de dyrare V- och VT-serierna, som båda kommer att vara utrustade med ännu grymmare ”Infinite Black Pro”-paneler.
När det gäller skärpa på standardupplöst (SD) material är TX-P50G20 inte heller fullt i klass med de bästa plasmamodellerna vi har sett. Både Samsungs nuvarande/utgående generation och Pioneer PDP-5090LX har en ännu skarpare och mer konturrik bild med vanliga TV-program och DVD, utan att det medför mer störningar. Med HD-material drar emellertid Panasonic det längsta strået, mest eftersom den är bättre på att behålla en hög detaljnivå när bilden rör sig. Under snabba kamerarörelser och panoreringar har till exempel Pioneer en tendens att bryta upp en smula så att bilden hackar lite. Panasonic-skärmen är att föredra om du tittar mycket på sport i HD.
Färgåtergivningen är som på de flesta plasmaskärmar: stark och nyanserad, utan att vara alltför överdriven. Panasonic-skärmen brer dock på lite väl tjockt i standard-läget och det dynamiska läget, som passar bäst för TV-program i upplysta rum. Det mer dämpade Cinema-läget ser mycket mer naturligt ut och är bättre i de flesta fall.
 
THX och proffskalibrering
Utöver vanlig bioinställning har Panasonic-skärmen ett så kallat THX-läge. Förut var detta reserverat för Panasonics toppmodeller, men är alltså nu tillgängligt i en lägre prisklass. Rent praktiskt går THX-läget ut på att TV:n redan från fabriken är kalibrerad efter en standard som THX har satt. När du sätter TV:n i THX-läge ändras färger, kontrast och skärpa, och dessutom stängs all bildbehandling som kan påverka bilden av. Detta kan jämföras med Source Direct-knappen som finns på många stereoförstärkare och som kopplar ur tonkontrollerna – men här handlar det alltså om bilden.
Skulle du inte bli nöjd med THX-inställningarna så kan du göra dina egna. Panasonic har gjort det enklare att kalibrera genom att ha en särskild ”proffsmeny” (ISF ccc) med avancerade inställningar som gamma och vitbalans. ISF-kalibrering är inget för nybörjare, men om du har tillgång till den rätta mätutrustningen är detta en gyllene möjlighet att fintrimma skärmen så att den blir ännu bättre än fabriksnormen. En annan nyhet, som många har saknat sedan de gamla Pioneer-skärmarna, är möjligheten att lagra individuella bildinställningar för var och en av HDMI-ingångarna, så att bilden kan optimeras efter varje källa. Tummen upp för det!
 
Ljudkvalitet
Ljudet har inte prioriterats särskilt högt om man jämför med bilden, men Panasonic har ändå lyckats få det klart godkänt. TX-P50G20 har en fyllig röståtergivning med fin pondus, samtidigt som ljudet rent allmänt är klart och tydligt. Det duger utmärkt till nyheter och dialoginriktade program, men till film och spel råder det ingen som helst tvekan om att TV:n behöver en ljudanläggning av samma höga klass.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

Marius


Senaste artiklar: