: Spegelreflexkamera: Nikon D3X

De flesta kan väl tänka sig ännu fler megapixlar, men på små bildsensorer finns det lite att vinna och mycket att förlora på att klämma in ännu fler fotosensorer. En 8 x 6 millimeter stor yta är helt enkelt för liten för 20 megapixlar. Därför får man problem med brus och andra artefakter som man inte vill ha med i bilderna. Har man en stor bildsensor är det en helt annan femma. När ytan är lika stor som 35-mm-film finns potentialen för många fler megapixlar. Utan att det påverkar bildkvaliteten. Som här.

Nikon D3x tillhör en växande skara spegelreflexer. Kameror med bildsensorer i fullformat – 24 x 36 mm – som har ett högt pixelantal. Med dito upplösning. Kameran bygger på den välkända D3 och är helt identisk vad gäller funktioner, mått och bildformat. Men medan D3:s bildsensor klarade sig fint med 12 megapixlar, har D3x hela 24,5 megapixlar på samma yta. Nikon D3x är den tredje spegelreflexkameran som har mer än 20 megapixlars upplösning på en fullformatsensor, de andra två är Canon EOS 5D mkII och Sony Alpha 900.

Precis som D3 är D3x en proffsmodell med blixtsnabb autofokus och fler inställningar än de flesta kameror. Men medan D3 är ett idealiskt verktyg för pressfotografer passar D3x bättre för landskap, studiobilder och andra uppgifter som kräver extrem upplösning. Och inte maximal hastighet. D3x är nämligen inte lika snabb som D3 på seriefoto, den har 5 (och inte 9) bilder som maximal avfyrningshastighet och lägre buffertkapacitet. Väljer man 14-bitars bildfiler i stället för 12-bitars så mer än halveras hastigheten och D3x klarar inte längre att ta 5 bilder per sekund.

Användning
Precis som kameran den bygger på har D3x ett stort och tungt kamerahus på 1,2 kilo, plus optik. Det betyder ett gediget kamerahus av magnesiumförstärkt aluminium och många gummipackningar för att hålla ute damm, smuts och fukt, precis som en proffskamera för utomhusbruk ska ha. Slutaren är likadan som på D3 och har testats för att hålla för 300 000 exponeringar. Merparten av kamerahuset är gummerat och har stora handgrepp både horisontellt och vertikalt, vilket gör det möjligt att hålla fullformatkameran i ett säkert grepp.

Viktiga inställningar som bildkvalitet, ljuskänslighet och vitbalans är placerade på en aning för små knappar under teckenfönstret på baksidan. Man kan lagra ljudinspelningar till väl valda bildfiler och flera av knapparna kan prog­rammeras om. Man kan till exempel programmera avbländningsknappen så att den också låser fokusen om man så vill.

Funktionsratten till vänster om prismahuset ger fotografen snabb tillgång till seriefoto, själv­utlösare och inställningar för live-view och spegellås. Sökaren med marknadens bästa diopterjustering är lyckligtvis densamma, med 100 procent täckning av bildytan och visning av alla fokuspunkter, all vital exponeringsinformation samt ljuskänslighet.

Laddaren som ingår har plats för två batterier samtidigt och batteriet som ingår räcker till drygt 4 300 exponeringar innan det måste laddas igen. Precis som D3 har D3x intervallometer, elektriskt vattenpass på skärmen, stöd för trådlösa blixtar, trådlös överföring av bilder med WT-4-sändaren samt HDMI-bildutgång. Kameran har även två kortplatser för minneskort där man själv kan bestämma om bildfilerna automatiskt ska säkerhetskopieras till det andra minneskortet eller om de ska lagras på det andra så fort det första blivit fullt. Det går också att lagra RAW-filer på ett kort och JPEG-filer på det andra.

Kamerans RGB-ljusmätning – 3D Color Matrix II – är fortfarande ett av de mest precisa ljusmätningsredskapen vi har sett i någon kamera. Motiv med hög kontrast eller stora kontrastvariationer är knappt något problem för D3x och kamerans Active D-Lighting, som kompenserar för risken för utbränd högdager, lyckas också få fram detaljer i skuggor. Och bevarar samtidigt motivets kontrast.

I jämförbara bildfiler är det enkelt att se hur många små och skarpare detaljer som D3x får fram jämfört med D3 och D700 som har 12 megapixlar. I A3-utskrifter är skillnaden inte mer än marginell, men yrkesfotografer som skriver ut i storformat kommer att uppskatta skillnaderna. Tillsammans med Sony Alpha 900 är detta den avgjort högsta upplösning vi någonsin har uppmätt. Till och med på ISO 1600 behåller bildfilerna upplösningen, och först vid ISO 6400 märks det synliga förluster.

Då finns det också avvikelser i färgbalansen, och synligt brus. Men de flesta bildfiler går utmärkt att skriva ut i A3-format med både ISO 1600 och 3200. Från ISO 800 och under är skillnaderna marginella, med noll avvikelser och så korrekt färgbalans man kan önska sig oavsett ljuskänslighet. Skillnaden mot D3:s 12-megapixelsensor är liten, väldigt liten, men D3 har mer finmaskiga kornstörningar över ISO 1600 och marginellt färre färgstörningar på ISO 6400. Det betyder att man kan ställa in ljuskänsligheten till exempelvis ISO 1000 och få fenomenala resultat oavsett ljusförhållanden och motiv. Skillnaden mellan ISO 50 och 100 är i princip noll. Om man tycker om att studera pixlar på nära håll och tycker det är väsentligt med marginellt mätbara skillnader kan man hävda att ISO 50 ger finare detaljteckning än ISO 100, men i realiteten är det inte mätbart.

Färgprecisionen är bäst i klassen hittills och fullt i klass med Olympus E-3. Som länge har haft den mest korrekta färgbalansen av alla spegelreflexer vi har testat. Bildfilernas dynamikomfång är solklart i klass med referensen, Sony Alpha 900. Den extrema upplösningen ger bildfiler med knivskarp detaljering redan i JPEG-format, och med lite uppskärpning i efterbehandlingen (Nikon Capture NX och Adobe Photoshop Camera Raw 5.3) blir råfilerna så bra att man kan få fram detaljer som man tidigare har varit tvungen att fota i mellanformat för att få fram. Råfilerna i 14 bitar ger fotografen ett stort spelrum under efterbehandlingen och de tunga bildfilerna tål mycket kreativ postprocessning innan man ser att det går överstyr på skärmen.

Slutsats
Nikon-kamerans prestanda, konstruktion och användning är obestridd. Den är bäst i klassen på nästan alla områden, men den saknar inte rivaler helt och hållet. För många är det största minuset det höga priset. Bara huset kostar över 70 000 kronor, 25 000 mer än D3 som den påminner om – bortsett från bildsensorn, naturligtvis. Och den kostar mer än dubbelt så mycket som Canon EOS 5D mkII och Sony Alpha 900 – de enda två andra spegelreflexerna som har motsvarande upplösning i fullformat. Nikon D3x är den bästa kameran vi har testat hittills på flera områden, frågan är bara om den är värd alla pengarna.