Rotel RSP-1572 och RMB-1575

Extrem filmkänsla

Där satt jag. Klistrad vid duken, omringad av en explosiv ljudbild av en helt annan dimension. Kollegerna kom in för att be mig dämpa ljudet – men blev sittande och njöt av en gemensam adrenalinkick.

Transformers: Dark of the Moon fyllde filmduken. Scenen var en hemlig militärbas, strax innan Deception-ormen The Driller gör entré. Dialogen är lugn och sansad men man inser att någonting håller på att hända. Ett jordskalv av djupbas är på väg att bryta ut, och så exploderar plötsligt den gigantiska ormen upp ur marken.

Det är helt sjukt hur mycket ljud som fyller lyssningsrummet just där. Det är helt klart ormens härjningar och Optimus Primes rungande basröst som är i fokus, och volymen är så hög som jag kan minnas att vi någonsin har haft i vårt testrum. Ändå låter det inte vasst. I stället för att skära i öronen hamrar ljudet loss på kroppen och får upp pulsen på allvar. Detta är minsann allt annat än småsaker!

Våra nya referenshögtalare från Procella Audio förtjänar sin del av äran. Men det hjälper inte med tunga högtalare om inte elektroniken håller måttet.

Billiga receivrar – svagheter
Jag har tidigare hävdat att man kommer långt med en receiver för tiotusen kronor i hemmabion. Sedan blev jag påmind om hur tufft det faktiskt låter med en förstärkare för tjugotusen. Men sedan fick det räcka, hävdade jag. Ljudnivån var tillräckligt hög, med massor av tryck och ett rent och klart ljud. Skärningspunkten mellan pris och prestanda var nådd. Nu sitter jag och ångrar varenda ord bittert.

De integrerade förstärkarnas svaghet är framför allt att de har för lite kraft. I jämförelse med stereoförstärkare för samma pengar lyckas de inte skildra tystnad lika bra. Bakgrundsbruset är lite högre så att kontrasten mellan svaga och starka partier inte blir lika stor. Av samma anledning passar de inte lika bra till att spela musik i stereo. Då lägger man märke till sådant.

Men nu sitter vi alltså där, journalister sida vid sida med webbutvecklare, grafiker och självaste VD:n, och upplever ett så oförvrängt och potent filmljud att jag tvingas erkänna det: naturligtvis blir även hemmabio mycket mer underhållande, energirik och trovärdig när förvrängningen sjunker och kraftresurserna stiger lika mycket.

Tudelat alternativ
En av de tekniska nackdelarna med en integrerad hemmabioförstärkare är att allting sitter i samma låda. Även om viktiga kretsar är avgränsade från varandra och har egna komponenter sitter allting så tätt packat att det är dömt att finnas viss interferens. Den största akilleshälen är dock att den kraftfulla effektförstärkardelen delar ström och kabinett med den känsliga förförstärkardelen. Bra ljud i en förstärkare börjar i förförstärkaren. Om den sitter för nära effektförstärkaren kan störningar från transformatorerna smitta av sig, vilket påverkar ljudkvaliteten. En surroundprocessor har mer komplexa kretsar än ett stereoförsteg, vilket innebär att den tjänar mer på att flyttas långt bort från effektförstärkaren. Uppdelningen ger flexibilitet också, om ny teknik och nya format dyker upp kan processorn bytas ut och effektförstärkaren behållas. Eller så går det att byta ut effektförstärkaren mot en som har ännu mer muskler. Med en separat processor kan man ha monoslutsteg på alla håll och kanter om man vill, eller koppla in aktiva högtalare.

Processorn RSP-1572
Det är i processorn all surroundteknik sitter. Men medan alla andra märken har automatisk kalibrering och rumskorrektion och dessutom stoppar i elva kanaler med ljudbehandling som gör att man formligen kan fylla hela rummet med högtalare, är Rotel en mer konservativ tillverkare.

RSP-1572 har ingen autokalibrering, vilket är standard hos, tja, alla andra. Personligen föredrar jag sådan automatisk inställning i många fall, men det bryr sig inte Rotel om. Det innebär att du måste plocka fram måttbandet och mäta avstånden från soffan till varje högtalare. Värdena anger du sedan i meter eller fot, med 15 centimeters noggrannhet, i processorns menysystem.

Enkla menyer
Vill du ha en färgglad skärmmeny med intuitiva ikoner som alltid visar var du befinner dig lär du bli besviken. Rotels menyer är av typen vit text mot svart bakgrund. Inga ikoner finns heller. Detta är snarare menyer som är välkända för yrkesmän och folk som hållit på med hemmabio i många år. Vet du vad du håller på med så är funktionerna enkla att hitta. Gör du inte det så är det lätt att gå vilse. Det är dock inte nödvändigtvis en nackdel, eftersom de flesta som köper separata komponenter har varit med förr.

Vad du får är en processor som stöder 7.1 kanaler med ljud. Den har en tämligen avancerad videoscaler från Faroudja (DCDi) som kan skala upp bildkällor med lägre upplösning till 1080p. Videoprocessorn är inte toppmodern längre, det finns bättre. Fast med 1080p-signalkällor som är inkopplade via HDMI (det är bara att inse att det är HD-material som gäller!) spelar det ingen roll. Processorns sex HDMI-ingångar stöder naturligtvis 3D-bild och en av de två HDMI-utgångarna har ljudretur (ARC) som gör att ljudet från TV:n kan överföras till hemmabion genom samma kabel.

Dessutom finns både analoga bild- och ljudingångar, samt koaxiala och optiska digitalingångar.

Effektförstärkaren RMB-1575
Slutsteget är minsann ingen klen historia. Tack vare klass D-förstärkning (switchad förstärkning) väger den inte så mycket men enligt Rotel öser den ändå på med 250 watt per kanal – när alla kanaler drivs samtidigt! RMB-1575 är en femkanalsversion av stereoförstärkaren RB-1572, som är självklar att komplettera med för den som vill utöka till 7.1-kanalig hemmabio.

RMB-1575 har fem analoga ingångar och lika många högtalarutgångar. Inga balanserade anslutningar, bara RCA.

Åter till underhållningen
Så tillbaka till det vi pratade om egentligen. Ljudet. Filmerna är vansinnigt underhållande och ljudet oerhört häftigt. Rotel-kombinationen jobbar snabbt med att återge transienter i ljudspåret. Dialogen är klockren, och när någonting händer plötsligt så finns det ingen tvekan. Våldsamma ljudeffekter som gevärsskott, explosioner och bilkrascher återges med största självklarhet, vilket ger en enorm adrenalinkick. På samma gång tas filmmusiken om hand med silkesvantar. Det vore fel att säga att förstärkarna föredrar action före drama eller musikaler, allt låter nämligen så in i helsicke bra. Klangkaraktären är neutral, här finns ingen tillgjord fyllighet eller värme.

Större och kraftigare
Jämfört med hemmabioförstärkare för runt 25 000 kronor låter Rotel-kombinationen både större, renare och kraftigare. Kan du leva utan rumskorrektion så kan du tjäna mycket på att lägga 46 000 kronor på Rotel-kraft. Själva ljudsignaturen är ganska så snarlik den i Pioneer SC-LX85, men Rotel har större kraftresurser och är dessutom ännu tystare när den ska. Pioneers värsting SC-LX90 Susano för 75 000 kronor har föråldrad teknik och låter inte heller lika bra som RSP-1572 och RMB-1575.

Musik
Stereomusik fungerar också utmärkt. Tillsammans med Dynaudios lysande små Focus 160 framträder Maria Solheims röst klart och tydligt i musiken på hennes debut-CD ”Barefoot”. Ljudbilden är prydlig, fast lite tunn. Den orättvisa jämförelsen med Musical Fidelitys klass A-förstärkare AMS35i (74 000 kronor) avslöjar att den engelska integrerade förstärkaren har mer kropp och tyngd och håller hela ljudbilden – även bakgrunden – i ett bättre fokus än Rotel-kombinationen. Något annat hade varit konstigt, men det är viktigt att få fram poängen att Rotel-förstärkarna inte låter helt perfekt.

Det saknas inte direkt kraft, det är bara att rocka loss. Även med stora högtalare håller Rotel fin kontroll. Men det saknas lite upplösning, så att ljudbildens bakgrund och utklingning inte är lika excellent som hos High End-förstärkare. Jag vågar också påstå att vår tvåkanaliga referensförstärkare Hegel H200 för 25 000 kronor har en smula bättre upplösning och kontroll än Rotel.

Men ingen integrerad stereoförstärkare kan återge surroundljud, och när Trondheimssolisternas ”In Folk Style” åker in i Blu-ray-luckan på Electrocompaniet EMP 2 befinner sig Rotel i en egen klass när det gäller att breda ut ljudbilden runt oss, med en helt vansinnig explosivitet i stråkarna. Kontrabasen dånar utan att bli överdrivet ilsken och överlag är allt vackert och fängslande att lyssna på.

Gotan Projects live-Blu-ray ”Tango 3.0” innehåller livliga elektroniska rytmer och ljudet fyller rummet så utomordentligt att jag nog måste ta en funderare om min egen stereo där hemma. Kanske är tiden kommen för att äntligen bygga ut i flera kanaler!

Slutsats
Lägger du 46 000 kronor på en flerkanalig förstärkarkombination så har du all rätt att förvänta dig kvalitet. Och kvantitet! Rotel ger både och med processorn RSP-1572 och den femkanaliga effektförstärkaren RMB-1575. Med 250 watt per kanal smäller den till från första tonen och filmupplevelserna blir galet mycket mer massiva i vardagsrummet än på bio! Förstärkarkombinationen håller dialogen befriad från brus, samtidigt som den har fullständig kontroll på alla explosioner och extrema effekter.

Aldrig har vi haft ett sådant öronbedövande surroundljud i vårt testrum! Alla som var med och lyssnade var tvungna att ta en paus för att hämta andan efteråt. Det här är nämligen en riktig adrenalinkick!

En hemmabioförstärkare för 20 000 eller 25 000 kronor har ingen chans att mäta sig med det här. Jämför vi med de bästa integrerade stereoförstärkarna finns det däremot en del att hämta. Rotel-kombinationen kan uppfattas ha en lite tunn karaktär jämfört med de bästa. Men när det gäller surroundljud – det må vara film eller musik – så sitter Rotel säkert på tronen.

Tänk bara på att processorn varken har automatisk högtalarkalibrering eller rumskorrektion, och att menysystemet är enkelt men funktionellt.

Så ställer du in subbasen
Avståndet till högtalarna fixar du med måttband. Subbasen är lite värre. Du kan börja med att mäta med måttband där också, men signalen kommer ut en aning fördröjd ur DSP-kretsen. Därför måste du antagligen tala om för surroundprocessorn att subbasen står längre bort än vad den gör egentligen. Här är det viktigt att lyssna på en låt i stereo som du kan utantill, och att ha hög delningsfrekvens till subbasen. Gärna 150 Hz. Öka sedan avståndet till subbasen i menysystemet. När det känns som om basljuden låter högst, och kommer från mitten av ljudbilden i stället för där subbasen faktiskt står, är inställningen riktig.

Glöm inte bra HDMI-kablar
I synnerhet om du ska dra långa kablar är det viktigt att de är av en viss kvalitet. Vi kan till exempel rekommendera Monster Cables M-serie, eller vad sägs om Perfect Path, som till och med har låsbara kontakter? Då lossnar den inte från kontakten, vilket annars lätt HDMI-kablar gör. HD700 kostar 1 000 kronor för

Läs alla artiklar i 1 månad för 49 kr

Få tillgång till alla plus-artiklar samt hela testarkivet.
Ingen bindningstid
Vill du beställa tidningen? Klicka här Redan prenumerant?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Geir Gråbein Nordby

(f. 1978): Journalist. Gråbein har aldrig haft något annat heltidsjobb än på Ljud & Bild. Å andra sidan har han varit här nästan halva sitt liv, ända sedan 2001 när han skickade en jobbansökan till fel adress (han ville egentligen till en inspelningsstudio med samma namn). Gråbeins expertis är främst inom hifi, hörlurar och hemmabio, men det händer att han glimtar till med andra kvaliteter också.