Jabra Rox Wireless

Lättanvända men klumpiga

Trots praktiska funktioner och godkänt ljud faller Rox på bekvämligheten.
Ljud & Bild tycker
Enkel hantering med NFC och röstguide. App för anpassningsmöjligheter. Tåliga.
Kort batteritid. Klumpiga och obekväma. Bara godkänd ljudkvalitet.
Specifikationer

Element: 6 mm
Bluetooth: 4,0, NFC
Batteritid: 5,5 timmar
Fjärrkontroll/mikrofon: Ja/ja
Tålighet: IP52 (damm- och droppskyddade)
Vikt: 19 gram
Webb: jabra.se

forfatter

Jabra har på senare år blivit kända för sina trådlösa sportproppar. Rox Wireless tillhör visserligen inte det segmentet, men är ändå så pass tåliga att de klarar en regnskur. De känns också välbyggda och har en design som inte sticker ut på något negativt sätt. Det följer med fyra öronkuddar med olika passform, samt vingar i tre storlekar för att hålla dem på plats. Det finns också en enklare tygpåse för att skydda dem på resan.

Propparna innehåller all elektronik och är de överlägset klumpigaste i testet. De ramlar visserligen inte ut om man använder vingarna, men man får trycka till dem då och då för att de ska sitta perfekt. Det blir obekvämt och irriterande i längden. De kan knäppas ihop magnetiskt och går då automatiskt i viloläge. Jabras app kan användas för att få Dolby Digital-ljud, men bara med ljudkällor som stöds av appen. Vilket inte inkluderar strömmande musik.

Magnetlås hindrar propparna att dingla (Foto: Jabra)

För ett par år sedan hade vi säkert varit nöjda med ljudkvaliteten, men utvecklingen har gått snabbt framåt. Basen går relativt djupt ned, men den är luddig. Med The Knifes ”Silent shout” uteblir den hårdslående pulsen, det blir mer ett bakgrundsdunk. Med akustiska stycken kommer instrumenten bra fram, men vi saknar närvarokänsla i sångröster. Däremot är ljudet balanserat och om man inte sitter hemma och verkligen finlyssnar duger det bra.
Slutsats

Rox Wireless är praktiska att använda med sin röstguide, har NFC för enkel uppkoppling och magneter som håller samman propparna. Däremot är appen lite bortkastad då den inte fungerar med strömmande musik, som de flesta trots allt lyssnar till. Ljudkvaliteten är på det hela taget okej, men når inte upp till de bästa konkurrenterna i testet. Den stora nackdelen är dock att propparna är klumpiga vilket gör dem obekväma att ha på sig längre stunder.

Också i detta test:

Beats By Dre BeatsX

Bekväma och balanserade

BeatsX är mycket praktiska, speciellt för iPhone, och har ett förvånansvärt balanserat ljud.

Extra lång räckvidd. Snabbladdning. Praktiska för iPhone. Bra ljudkvalitet.
Väl långa sladdar. Lightning-laddkontakt (om man har Android).

Beyerdynamic Byron BTA

Påkostade och kontrollerade

Byron BTA ser lyxiga ut och låter fantastiskt, men passformen är inte optimal.

Utmärkt ljudkontroll tack vare DSP. Sobra och välbyggda.
Kräver laddstation. Raka proppar kräver justering i örat.

JBL Reflect Response

Sportiga och innovativa

Tåliga träningslurar med engagerande ljud, men touchkontrollen krånglar.

Engagerande ljud för träningen. Reflekterande och extra tåliga.
Touchkontrollen reagerar opålitligt. Alla gillar inte krage runt halsen.

KEF Motion One

Lyxiga och flexibla

Motion One låter bäst i testet och kan användas med sladd för ännu bättre ljud.

Kan användas med sladd. Lyxig känsla och byggkvalitet. Utmärkt ljudkvalitet.
Kragen är väl stor och oväntat klumpig. Smakar det så kostar det.

Supra Nitro-X

Välljudande och prisvärda

Kvalitetsproppar med utmärkt ljud och en förvånansvärd liten prislapp.

Praktisk röstguide. Snabbladdning. Bekväm passform. Mycket bra ljudkvalitet.
Inget speciellt till det här priset.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Jonas Ekelund

(f. 1969): Frilansjournalist. Jonas har jobbat för Ljud & Bild sedan 2007 med det mesta som kan kallas bärbart. Det vill säga mobiler, trådlösa högtalare och hörlurar. Ibland klampar testandet in på kollegernas områden multirum-ljud, hemmabio och foto. Han startade sin bana som teknikjournalist på IDG och skrev bland annat för PC för Alla, Internetworld och det som senare blev M3.