Bose QuietComfort Earbuds är lillebror till Ultra-modellen och kostar en dryg tusenlapp mindre. Frågan är hur mycket man egentligen förlorar på att gå ner i pris. Svaret överraskar.

Passform och brusreducering

Bose har lagt med sammanlagt nio kombinationer av örontoppar och stabilitetsbyglar. Det betyder att de allra flesta kommer att kunna få en bra passform. Hörlurarnas höljen är betydligt större än konkurrenternas, men sitter stadigt när du väl har hittat rätt passform. Och du kan använda hörlurarna utomhus i regnet, eftersom de är IPX4-klassade.

Brusreduceringen gör jobbet. Den blockerar effektivt konstant bakgrundsljud som i flygplan och på tåg, men släpper igenom mänskliga röster. Omgivningsljud (Aware) fungerar bra när du behöver hålla kontakten med din omgivning.

En lite kul gimmick är att du kan använda rösten för att ta selfies, så att du kan lägga ifrån dig telefonen för att få ett bättre utsnitt i bilden.

Så låter QuietComfort Earbuds

Bose har länge varit kända för en fyllig ljudsignatur och den trenden följer QuietComfort Earbuds. Basen är energisk och kontrollerad, mellanregistret är klarare än jag trodde att det skulle vara, och hörlurarna kan spela högt. En del konkurrenter kan inte ge tillräckligt med volym när du vill ha tryck i din rock eller hiphop. Här levererar Bose.

I Harry Styles ”Aperture” kommer den pumpande orgelsyntbasen fram med tyngd och kontroll. Den enkla basgången som växlar mellan grundtonen och oktaven ovanför sitter som den ska och öronpropparna håller ljudbilden stabil även när basen jobbar hårt. Det finns en liten skärpa i den lägre diskanten, men den är inte lika tydlig som i Beyerdynamic Amiron 100. Boses ljudsignatur fungerar bra för den mesta musiken.

”Little Plastic Castle” med Ani DiFranco avslöjar att Bose hanterar komplexa arrangemang bättre än förväntat. Hornblåsarna har energi utan att bli vassa och rytmsektionen driver låten framåt med kontroll. Det finns inte lika mycket luft här som med Nothing Ear (3) eller OnePlus Buds Pro 3, men det är absolut godkänt.

App och begränsningar

Appen är ett kapitel för sig. Den har en 5-bands grafisk equalizer, men utan att tala om vilka frekvenser man justerar. Bara bas, övre bas, mellanregister, lägre diskant och så vidare. Man får inte heller några nordiska språk, allt är på engelska.

Kodek-stödet är sparsamt. Bara AAC som bästa alternativ, ingen LDAC eller aptX. För de flesta spelar detta mindre roll, men det är ändå värt att nämna för de som streamar musik i hög upplösning.

Röstassistenten är jag inte heller imponerad av. Man kan använda Google Assistant och Bose har intressant nog integrerat Perplexity. Men jag blev gång på gång överraskad av att när jag bad om att spela musik på Tidal så öppnades Spotify. Trots att jag inte har något Spotify-konto.