I decembernumret testade vi golvhögtalaren Klipsch RF-83 och den bjöd verkligen på ”rocking around the christmas tree”! Massiv musikåtergivning kombinerat med en riktigt bra upplösning flyttade in konsertupplevelserna i vardagsrummet.

Den billiga stativvarianten RB-61 kostar en sjättedel så mycket och är en betydligt mindre stativmodell. Man kan med andra ord inte förvänta sig lika massiva upplevelser från den här lilla krabaten, även om vi vet att Klipsch gillar att pressa ut all dynamik som finns i små kabinett. Tack vare horndiskanten ligger känsligheten på hela 95 dB, så RB-61 klarar sig med en ganska så liten förstärkare. Basreflexporten ser ut som ett brevinkast och sitter längst ned på fronten.

Ljudkvaliteten
Det kliade lite i fingrarna när vi kopplade upp Klipscharna. Efter att QLN hade gjort så bra ifrån sig med pigga rytmer så såg vi fram emot vad de tre gånger så dyra ”amerikanarna” skulle få till. Och det var bra drag i mellanregistret. Rytmerna på Justin Timberlake-skivan sprätte ut med fin attack. I basregistret var det däremot mindre väldefinierat. Basen är ganska så distinkt, men lite grov. Basgitarren på Sarah McLachlans låt är ett bra exempel, den är fysisk och stor, men har inte någon särskilt definierad tonstruktur. Den är lite monoton och alla strängarna låter nästan likadant. Samma sak händer med pianots mörka tangenter.

Gitarren på Valentourettes skiva är fin och fet i klangen och det är riktigt roligt att spela högt. Men på normal volym blir det lite tamt. Det finns också en liten kabinettfärgning i det lägre mellanregistret som hörs hela tiden och som förstör illusionen.

Ljudet är lite anonymt och tråkigt, och på en del områden är faktiskt de betydligt billigare QLN-högtalarna bättre – de är mer distinkta i basen och även om de inte är lika bra på röster i mellanregistret som Klipsch så får man råd med en tretusen kronor dyrare förstärkare om man satsar på QLN. Det är mycket pengar i den här prisklassen, vilket kan göra stort utslag.

Också i detta test:

sex stativhögtalare