Efter många år med små och stora Bluetooth-högtalare är det äntligen dags för Marshalls första partyhögtalare. Och vilken högtalare det har blivit! Det är inte många partyhögtalare som kombinerar ett sådant potent ljudtryck med ett så rent ljud. Det finns åtminstone inga högtalare som ser så mycket rock’n’roll ut som Marshall Bromley 750.
Högtalaren liknar verkligen en av Marshalls gitarrförstärkare – och du kan naturligtvis koppla in en gitarr här också. Eller en mikrofon. Eller både och på samma gång. Jack- och XLR-kontakterna sitter under ett gummilock på baksidan.
Där finns också en stereo-RCA-kontakt för ett keyboard, USB-C för trådbunden streaming och laddning av mobilen, samt en minijack-utgång och -ingång för trådbunden anslutning till en extra högtalare.
Det löstagbara batteriet spelar i upp till 40 timmar på en laddning och Bromley 750 kan också kopplas till ett vägguttag om batteriet är tomt. Bara 20 minuters laddning ska ge 5 timmars speltid, och laddning från tomt till fullt tar ungefär 3,5 timmar.
Ett praktiskt utfällbart handtag och stora hjul gör det enkelt att flytta högtalaren, som väger närmare 24 kilo. Den höga vikten beror förmodligen på alla högtalarelement som Marshall har stoppat in.
Två 25 cm stora baselement, ett fram och ett bak, ger det massiva trycket i basen. Det sitter mellanregister och diskanter på sidorna, på toppen, samt fram och bak, och alltihop spelar stereoljud i 360 grader.
Marshall Bluetooth-app
Det finns så klart en app med grundläggande styrning av högtalaren, där kan man välja vilken funktion den lilla M-märkta knappen på framsidan ska ha. Men det finns inga EQ-inställningar i appen, och man kan inte ansluta två högtalare trådlöst i stereo. Däremot stöds Auracast så att man kan streama musik till flera högtalare samtidigt.
På framsidan har Bromley 750 rattar för volym, bas och diskant, samt volym för anslutna instrument och en effektpotentiometer i mitten. Längst till höger finns en ratt som ändrar ljudkaraktären. Vrid den hela vägen åt vänster för ett torrt studioljud – Dynamic – och åt höger för stadionljud med mer tryck och klang – LOUD. Man kan tända och släcka alla LED-lamporna med en knapp, och till exempel använda M-knappen för att tända stroboskopljus om man vill det.
Massivt tryck
Med två 100-watts klass D-förstärkarmoduler till basarna, 2 x 50 watt till mellanregistren på sidorna och 4 x 50 watt till diskanterna på framsidan, baksidan och toppen, är det inte konstigt att högtalaren spelar så enormt högt.
Men det är desto märkligare att den lyckas låta så rent, med så lite förvrängning, när man spelar högt. Det är inte särskilt vanligt för partyhögtalare.
Marshall hävdar att Bromley 750 kan nå ett ljudtryck på 127 dB – och det låter inte bara så, det känns så också.
Med Khalids Out of Body strömmande ur högtalaren blir man lockad att vrida upp volymen. Ljudet man får är varmt och behagligt, det sticker inte i öronen och det finns inget behov av att justera bas eller diskant. Men med Kungs och PNAUs Light Me Up måste jag sänka diskanten lite, och när jag samtidigt vrider upp effektratten åt höger förvandlas vardagsrummet till en nattklubb. Basen dundrar fram i rummet, men är tight och kontrollerad trots det massiva trycket. Sudan Archives medryckande Come And Find You masserar de inre regionerna i kroppen på samma gång som ljudbilden är tydligt fokuserad.
I There Must Be A Better World Somewhere låter Joe Bonamassas gitarr lite skarpt om jag lägger på för mycket effekt (läs: klang), men det kan man bara kompensera för genom att vrida ratten åt andra hållet.
Bromley 750 fixar långsam jazz också. Pianoklangen återges tydligt, och inte lika tunt och vasst som med Sony ULT Tower 9, men inte heller lika varmt och fylligt som med JBL Ultimate. Två av partyhögtalarna som befinner sig i samma klass som Bromley 750. Det närmaste man kommer Marshall-högtalarens ljudkvalitet är Soundboks 4, men den har varken hjul eller belysning – och inte heller Bromley 750:s ikoniska design.