I likhet med Klipsch saknar Denon ett teckenfönster som visar ingång och ljudläge. Allt visas med lysdioder. Men det finns inte många knappar och fjärrkontrollen är enkel och överskådlig, med lättfattliga symboler.

De enda ljudinställningarna man kan välja är surround på och av, samt nattläge som ger ett plattare ljud och mindre bas så att man inte väcker resten av huset när man tittar sent på kvällen. Vill man fintrimma basen uppåt eller nedåt så har subwoofern en steglös potentiometer på baksidan.

Musik i stereo har väsentligt stramare trumrytmer och en mer balanserad basgitarr än JVC, Panasonic och Philips. Subwoofern samarbetar helt enkelt bättre med högtalarna i limpan, vilket gör att ljudbilden är mer helgjuten, och påminner ur den synvinkeln mer om Klipsch. Denon är inte lika kraftig, men hänger med tillräckligt bra för att orka med en förfest eller två.

Det är med film i skivluckan som Denon drar ifrån. DHT-S514 ger ett bättre intryck av surround än Klipsch, tack vare en mer naturtrogen och faskorrekt ljudbild. Dialogen är klar och har luftiga och fina övertoner. Den har inte samma fyllighet som Klipsch, men totalt sett gillar vi Denon bättre när vi tittar på film.

Denon har ljudlimpan som ger mest för pengarna.