TEST: Argon Audio Forte A55

Fullvuxen hifi utan sladdar

Argons aktiva högtalare har fördubblat effekten och antalet basar – och priset. Men de är fortfarande ett bra köp.
Karakter
Argon Audio Forte A55
Ljud & Bild tycker
En äkta aktiv tvåvägs golvhögtalare med 4 x 80-watts förstärkare och DSP-korrigering för de här pengarna! Ljudet är verkligen hifi – och nu kan de spela bas också.
Med högre pris följer hårdare konkurrens. Ljudet kan bli lite vasst och nyanseringen hade kunnat vara bättre. Fast det är lyxproblem som hör hemma i en annan prisklass.
Specifikationer
  • Element: 2 x 5-tums bas, 1-tums domediskant
  • Princip: Basreflex, 2-vägs aktiv
  • Frekvensomfång: 35–20 000 Hz (+/–3 dB)
  • Inbyggd förstärkare: 4 x 80 watt klass D
  • Ingångar: Analog line-in (RCA), skivspelare (RCA), 2 x optisk digital (Toslink), Bluetooth 4.2 (apt-X, AAC)
  • Utgångar: Subwoofer (RCA), högtalare, USB 5V
  • Mått: 16,5 x 85,0 x 25,0 cm
  • Vikt: 26 kg per par
  • Färg: Svart, vit
  • Webb: argonaudio.com
forfatter

Argon Audio försöker göra upp med sin image som HiFi Klubbens billighetsmärke men vill samtidigt behålla sina låga priser. Vi har tidigare testat bland annat de aktiva högtalarna Forte A4, som lät extremt övertygande trots lågt pris.

Med Forte A55 har Argon Audio höjt både ambitionerna och priset. Det handlar om en fullvuxen men smal golvhögtalare som, vilket siffrorna i namnet antyder, är utrustad med två femtums bas/mellanregister (Forte A4 hade ett fyrtumselement). Diskanten är samma 1-tums som i de mindre modellerna.

Allt ser snyggt och prydligt ut och lär inte orsaka hätska debatter vid matbordet. (Foto: Argon)

Extremt diskret

Konstruktionen liknar den mindre modellen, med kabinett i silkesmatt vit finish och rundade kanter. Men höjden har vuxit till 85 cm. Elementen omgärdas av en prydnadsring av aluminium. Högtalaren finns också i svart version med mässingsfärgade ringar. Tygfronten hålls fast av osynligt inbäddade magneter. En vit, rundad sockel ger ett stabilt fotfäste. På baksidan hittar man två basreflexportar som kan dämpas efter den personliga smaken med skumgummiproppar. Allt ser heltjusigt och extremt diskret ut på ett sätt som inte borde orsaka mycket debatt kring matbordet.

Den aktiva elektroniken befinner sig i vänster högtalare. Det är praktiskt och helt okej, eftersom det är ekonomiskt och tekniskt smart att ha allting samlat på en platta, där alla in- och utgångar också finns.

Den aktiva elektroniken sitter i den vänstra högtalaren, på en enda platta där även alla in- och utgångar finns. (Foto: Argon)

Det finns två optiska digitalingångar, samt analoga ingångar för skivspelare och linjesignal (AUX), båda med RCA-kontakter. Det finns också en subwoofer-utgång och en USB-kontakt för exempelvis Chromecast. Men de flesta kommer nog förmodligen använda den trådlösa Bluetooth-anslutningen, som stöder AptX vilket ger acceptabel ljudkvalitet via Bluetooth. Den bättre AptX HD-varianten stöds inte.

Annons

Dubbel effekt

Det finns två förstärkare till varje kanal: 80 watt till diskanten och 80 watt till de två bas-/mellanregistren. Detta är för övrigt dubbelt så mycket effekt som i Forte A4. Delningen är digital och DSP-styrd, och DSP:n ser också till att rätta till frekvensgången.

En speciell fyrpolig kontakt med skruvfattning används för signalen till den andra högtalaren utan inbyggd elektronik. Det är praktiskt och enkelt, och lyckligtvis är kabeln längre än mellan Forte A4 så att den passar i större vardagsrum (om fem meter inte räcker kan man beställa längre på Argon Audios hemsida). Det hade dock varit bra med en höger/vänster-omkopplare på den aktiva högtalaren så att man inte behövde möblera vardagsrummet efter att stereon måste stå i rummets vänstra hörn.

Det behövs två personer

Argon Audio Forte A55 levereras i par. Anledningen är att man vill undvika misstaget att kunden kommer hem med två höger- eller vänstermodeller. Även om dubbelförpackningen inte var något problem med den lilla Forte A4 så är det ett tvåmannajobb att baxa runt den stora och 26 kg tunga pappkartongen. Att få ut de två högtalarna ur lådan var också en av de svåraste uppackningsuppgifterna jag har varit med om i min mångåriga karriär som elektronik- och hifi-testare! Till och med svårare än att hantera än de mycket större och betydligt tyngre Q Acoustics Concept 500.

Läs också
Nej, Bluetooth ger inte CD-kvalitet Oavsett vad reklamen hävdar.

Ljudkvalitet

Att följa upp en succé är alltid svårt och jag var lite nyfiken på om Forte A4 skulle visa sig vara en enstaka lyckträff. Men Forte A55 håller. Och när det gäller bas ligger den flera snäpp över A4. I ett måttligt stort vardagsrum (35 kvadratmeter) är det full nivå ner till gränsfrekvensen 35 Hz. Och vad de små femtummarna säger är vettigt. Djupa synth-dån eller orgelstämmor fyller rummet och trummor låter härligt dynamiskt. Jag var tvungen att vrida upp volymen extra högt på ”The Rythm of the Heat” från Peter Gabriel 4 och uppslukas av trummornas mullrande innan arbetet kunde fortsätta.

Mellanregistret är riktigt fint. Sångröster låter naturligt, och inte minst är rumskänslan ett nöje att uppleva. För en högtalare under 10 000 kronor med fyra förstärkare inkluderade i priset har Argon Forte A55 en riktigt fin förmåga att återskapa skillnaden mellan en intim klubbinspelning och en konsert i en stor hall. Detta gäller naturligtvis även när akustiken är något som lagts till elektroniskt under produktionen.

Annons

 

På baksidan sitter två basreflexportar som kan dämpas med skumgummiproppar tills ljudet passar den personliga smaken. (Foto: Argon)

Ska jag nämna något som visar på skillnaden mellan Forte A55 och dyr hifi så är det nyanseringen. Det låter aldrig fult eller grovt, men skillnaderna mellan enskilda röster framträder inte lika tydligt. Det kan också hänga ihop med att de två bas/mellanregisterelementen täcker samma tonområde hela vägen upp till diskanten. Och det blir oundvikligen mindre exakt än om bara ett element skulle ta hand om uppgiften. Det är mycket vanligt att högtalare med två baselement utformas som ”2,5-vägs”, där bara det ena elementet återger själva basregistret.

Diskanten är både upplöst och pigg och målar upp en ljus och skön ljudbild, där man fascineras av mängden detaljer. Faktiskt nästan väl ljust och fascinerande. Det låter inte direkt vasst, men om vardagsrummet är sparsamt inrett med tomma ytor (vilket mitt inte är) så kan resultatet mycket väl bli en smula kallt. Fast det här blir bara hårklyverier när man kommer ihåg prislappen.

Forte A4 hade praktiskt taget inga konkurrenter i sin prisklass, men när det gäller dubbelt så dyra aktiva golvhögtalare finns det lite fler. DALI Zensor 5 AX och Tangent Spectrum X6 BT Phono är de närmaste. Båda är trådlösa, och när det gäller bestyckning och design är de gjorda efter samma recept som Argon Forte A55. Till skillnad från A55 är de däremot inte äkta aktiva högtalare rent tekniskt, utan passiva högtalare med en enda inbyggd förstärkare och passivt delningsfilter mellan elementen.

 

Annons
Argon Audio Forte A55 ör en fullvuxen men smal golvhögtalare. (Foto: Argon)

 Slutsats

Argon Audio Forte A55 är en högtalare som ger riktigt mycket valuta för pengarna. Man får i princip samma fina ljud som kännetecknade lillebror Forte A4 – fast för större rum och kan spela djupare bas och högre ljudtryck. Priset har fördubblats på vägen, vilket innebär att det finns flera snarlika rivaler. Men i slutändan vinner Forte A55 på att vara helt digital och att den är enda äkta aktiva högtalaren i prisklassen.

Har du den här produkten?
Sätt ditt betyg.
0 / 6

Your page rank:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

  1. Tycker ni inte att Audio Pro A36 är en direkt konkurrent?
    Den är aktiv, likvärdig storlek, likvärdiga ingångar mm,
    Och prislappen ligger strax under högtalaren i testet.

  2. A36:an har ju dessutom wifi samt HDMI med ARC så man kan koppla den till TV:n. Då får man även virtuellt ljud via appen.

forfatter

John Hvidlykke

(f. 1964): Journalist. John har arbetat för Ljud & Bild sedan 2013. Han skriver om hifi, högtalare, datorer, spel och teknikhistoria. John har ägnat sig åt teknikjournalistik sedan 1982(!) och har arbetat för många olika tidskrifter i olika roller, bland annat GEAR, High Fidelity, Computer för alla, Illustrerad vetenskap, Ny elektronik, PC World och Privat Computer. Han har också skrivit många böcker och utbildningsprogram om IT.
Annons
Annons

Läs också