Acoustic Energy Reference 1

Akustik med energi

Metallmembran och ringradiator – det kan väl bara låta hårt och vasst? Acoustic Energy Reference 1 bevisar motsatsen

Den engelska högtalartillverkaren Acoustic Energy, i fortsättningen bara kallad AE, startade 1987 och slog snart fast sitt namn med den mycket uppskattade modellen AE1. Den modellen undergick flera transformationer under åren, men säljs faktiskt fortfarande, nu under namnet AE1 Classic.

Min egen erfarenhet av AE är högst begränsad, jag hörde i tidernas gryning några golvmodeller med metallmembran (AE var mycket tidiga med att använda sådana) men det enda jag egentligen kommer ihåg är att de inte var inspelade när jag hörde dem. Och högtalarelement med metallmembran, inte minst på den tiden, kräver en hel del gymnastik innan de blir riktigt lyssningsbara …

På Spotlight i Jönköping i år hade den svenske agenten Audioactive hotat med att ställa ett par av den nya modellen Reference 1 i min bagagelucka – du bör absolut lyssna till dem! Jag fick en kort provlyssning på mässan, och den bådade verkligt gott. Sagt och gjort, högtalarna åkte med hem.

Således var det inte utan viss förväntning som jag kopplade in AE Reference 1 – på sina skräddarsydda stativ (tillköp, rekommenderas). Någon dags löst spelande för att värma upp dem, så var det dags för lyssningssession.

Liten men tung
AE Reference 1 är en fysiskt rätt liten högtalare 310x190x280 mm (HxBxD), ändå väger den hela 10,5 kg. Basreflexkabinettet (port på baksidan) är konstruerat med en sandwich av 7 mm MDF/3 mm gummi av hög densitet/5 mm MDF. Inte konstigt att kabinettet känns dött när man knackar på det. Diskantelementet är en Vifa-ringradiator, ett element som många högtalartillverkare försökt domptera men inte alla lyckats lika bra med. När det fungerar – som här – är det ett synnerligen kvalificerat och välljudande element. En liten waveguide hjälper till att styra utstrålningen.

Baselementet är långslagigt, försett med aluminiummembran och har även en dubbellindad talspole av aluminium. Delningsfiltret är av andra ordningen och delningsfrekvensen är 2 kHz. Känsligheten anges till 87 dB, så en lite strömstark förstärkare skadar inte.

Allt verkar synnerligen välbyggt!

Kropp, tyngd och upplösning
Det här är en spännande högtalare, det hörs med en gång. Det första kriteriet sitter direkt – det är roligt att lyssna. Här finns både en fin kropp och tyngd parat med en upplösning av karat. Det riktigt lyser av kvalitet kring ljudet – eller låter kvalitet kanske man borde säga.

Det är inte svårt att hitta en placering som fungerar. AE Reference 1 klarar fint av att spela med pondus även stående en bra bit ut i rummet och luftigheten och utklingningen i diskanten skvallrar om en ringradiator som implementerats på ett alldeles utmärkt sätt.

Jag spelade en gammal favorit-cd, Body and Soul med Joe Jackson. Skivan är inspelad på en teater för att få mer livekänsla, och mycket av det är också inspelat ”som man gjorde förr”, vilket kan höras på bra högtalare.

Här hörs det i högsta grad, ambiens och rymd framgår på ett för prislappen mycket fint sätt och både anslag och utklingning av cymbalerna är av hög klass. Rummet är stort och väldefinierat, tredimensionaliteten alldeles utmärkt och tonaliteten är både homogen och trovärdig. Inga dåliga betyg…

Jovisst, kopplar jag in mina referenshögtalare öppnar jag dörren på vid gavel till nästa nivå i ljudåtergivningen, men AE Reference 1 gör ett verkligt förtjänstfullt jobb inom sin prismässiga division – och helt klart lite till.

Utmärkt högtalare
Det är ju de intressanta apparaterna vi ska leta upp åt er, eller hur? AE Reference 1 är en i sin prisklass mycket spännande högtalare. Den klarar sig förvånansvärt bra även i jämförelse med fullvuxna golvhögtalare i motsvarande liga där den kan dra växlar på en del av de fördelar konceptet tvåvägs stativhögtalare per definition har.

Och om du trodde att metallmembran och ringradiator automatiskt betydde ett hårt och lite okänsligt ljud så trodde du fel, vilket AE Reference 1 bevisar. En utmärkt högtalare.

Tvåvägare
En liten tvåvägshögtalare har en hel del fördelar. Dels sitter elementen ofta nära varandra och ger därigenom en illusion av att vara en punktkälla, dels kan ofta delningsfiltret göras relativt enkelt. Man undviker helt enkelt en mängd potentiella problem som lätt kommer med både tre- och fyrvägs högtalare.

Att dessa högtalare sedan ofta benämns som bokhyllehögtalare är dessvärre inte så bra. De allra flesta små tvåvägshögtalare – om de nu inte är speciellt konstruerade för det – mår absolut inte väl av att bli placerade på annat än stativ, och bör istället gärna placeras på samma sätt som en golvhögtalare. Så man vinner egentligen inte så mycket i hur mycket plats en högtalare ska ta i rummet, istället handlar det kanske mer om det visuella intrycket.

Om man nu vill att det ska låta bra, alltså…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

Sven Bilen


Senaste artiklar: