Luxman förstärkare och CD-spelare

En klassiker korsar sitt spår

En av de klassiska hifi-tillverkarna bjuder på elektronik där modern teknik paras med klassiska dygder.
Ljud & Bild tycker
Klassisk spelglädje Transparent mellanregister Homogent ljud Dac-möjlighet
Tämligen dyr
Specifikationer

Luxman 505uX
• Integrerad förstärkare
• 2x100 W 8 ohm
• 44 000 kr

Luxman D-05
• Cd-spelare och dac
• 47 000 kr

forfatter

En gång i tiden var Luxman en av de stora japanska tillverkarna, man sålde massor med apparater i Europa och hade ett verkligt gott rykte. I synnerhet i Sverige och Danmark var det kanske lite märkligt, för här kostade apparaterna en del mer än i övriga Europa. Men så var det ibland med skickliga distributörer på den tiden, och det goda ryktet som produkterna snabbt fick led absolut inte av prissättningen.

Luxman har under åren kommit med några verkligt klassiska apparater som skrivit in sitt namn i hifi-historien. Den välkände konstruktören Tim de Pavaricini, som sedan länge har sin egen firma EAR Yoshino, shanghajades i relativt unga år till Japan och konstruerade de maffiga rörmonostegen 3045 för Luxman, firman tog fram den nytänkande PD375-skivspelaren där själva skivan sögs fast till skivtallriken med vakuum, för att bara nämna ett par.

Från början var det främst rätt tunga produkter som Luxman kom med, men så gled man mer och mer ned i mainstream för att så småningom i princip försvinna från i varje fall den skandinaviska marknaden. Firman köptes upp flera gånger av olika intressenter och relanserades då och då utan större framgångar på våra breddgrader, men de senaste par åren verkar det vara andra tongångar och Luxman kan numera presentera ett riktigt spännande utbud i sann Luxman-anda.

Jag har haft besök av den senaste förstärkaren från Luxman, integrerade 505uX, och cd-spelaren D-05.

Till forna tider återgår min tanke än så gärna…
Det är inte utan att man känner sig återförd till sina tidiga hifi-dagar när man sitter med den integrerade förstärkaren Luxman 505uX. uX är den senaste inkarnationen av en modell som Luxman haft på programmet så länge man nästan kan minnas – den kom 1996 och hade retrolook redan då. Den ser ut precis som en japansk förstärkare från 80 talet skulle göra. Ja frånsett då från att vu-metrarna och på-indikatorn har blått ljus.

505_inside
Var det någon som sade symmetri? Alla olika sektioner är förnuftigt separerade från varandra.

Men förstärkaren har allt vi känner igen från den tiden. Hörlursuttag, tonkontroller, monitor för bandspelare, val av högtalarpar, monoknapp, skivspelaringång och till och med loudness. Det är så nostalgin nästan ger en tårar i ögonen.

För många lite äldre hifi-vänner är det just så här hifi ska se ut och fungera. Och underligt nog verkar konceptet även appellera till ungdomen, i varje fall den del av ungdomen som tagit vinyl till sig. Och, det är fler än man skulle kunna tro…

På baksidan hittar vi fyra linjeingångar, en skivspelaringång, en balanserad ingång, tape in/out och in-/utgångar så att förstärkaren kan användas som rent försteg eller rent slutsteg. Högtalarterminalerna, av till synes god kvalitet, passade av någon anledning inte ihop med de WBT-spadar som sitter på Bertram Audios kablar.

I övrigt är förstärkaren specificerad till 2×100 watt och har en diskret volymkontroll hämtad från förförstärkaren C-1000f. Skivspelaringången är omställbar mellan MM- och MC-pickup och man skryter med att det är en uppdaterad klassisk Luxman-phonoförstärkare som sitter i.

Fjärrkontrollen är faktiskt riktigt trevlig och kan också erbjuda den grundläggande styrningen av firmans cd-spelare.

Cd med DAC
Cd-spelaren D-05 är designad till att passa ihop med firmans förstärkare, men har en lite modernare look rent generellt. Men när man nu har likadana av/på-knappar i likadana små nedsänkningar, varför i hela världen sätter man på-indikatorn till vänster om knappen på cd-spelaren och ovanför knappen på förstärkaren? Sådant begriper jag bara inte. I övrigt verkar hela spelaren byggd som en stridsvagn – den känns enormt välkonstruerad.

Cd-spelaren är inte bara en cd-spelare, den har även en koaxial- och en toslink-ingång så att den kan användas som dac för externa digitala källor. Att sätta en dac i förstärkaren som väldigt många tillverkare gör idag vore närmast en anakronism med Luxmans förstärkare, men i cd-spelaren sitter ju redan en dac och då är det ju logiskt att ge möjligheten att utnyttja den till mer. Dac:en i spelaren bygger på Burr-Brown PCM1792sA.

De digitala ingångarna ska klara upp till 24 bit/96 kHz, och vill du koppla till en dator finns faktiskt både billiga och utmärkta USB till

S/PDIF-omvandlare på marknaden. Det sista var en liten generell konsumentinformation för dem som har en dac utan USB-ingång men vill kunna spela från datorn med kvalitet på ljudet.

L-505uX_rear
En rent klassisk hifi-baksida. På bilden har förstärkarens nätbrunn jord, vilket inte testexemplaret hade. Specialsladd utan jord medföljde.

Den spelar både cd och sacd och du kan till och med välja vilket lager på cd/sacd-hybridskivor du vill spela. Verkligt bra. Skivlådans gång är en ren dröm och i stark kontrast till de flesta andra cd-spelares slamrande skivlådor. Transporten är också supertyst under spelning. Som många andra cd-spelare som också kan spela sacd är den rätt långsam på att läsa in skivan. Undantag finns dock, min egen Bladelius Gondul som kan detsamma är radikalt mycket snabbare, faktiskt.

Att man kan välja mellan stor och liten text i teckenfönstret är riktigt bra, då kan man se tidsangivningarna även från soffan. Det finns både balanserade och obalanserade analoga utgångar och även toslink- och koax-digitalutgångar.

Varmt och gott
På många sätt kan man säga att Luxman 505uX har ett modernt klassiskt ljud. Det passar inte lika bra till allt i högtalarväg, men när det fungerar går det desto bättre. Förstärkaren var till exempel ingen utpräglad succé tillsammans med mina Wilson Sophia 3 och Nordost Valhalla-kablar, det kändes lite som om högtalarna väldigt gärna hade velat arbeta ihop med en större modell av förstärkaren och det skapade inte den kropp och pondus i återgivningen som jag fått fram med andra högtalare.

Till exempel då med Quad 2912, där 505uX var precis rätt medicin och jag fick helt enkelt en härlig återgivning. Men ännu mer intressant: tillsammans med den alldeles nya lilla ministativaren Aniara från finska Aurelia lät det helt enkelt häpnadsväckande bra. Här var det som om alla de goda sidorna hos förstärkaren och högtalaren arbetade tillsammans, det var bara att stornjuta.

Själva återgivningen ger visioner av rör. Värme, transparent mellanregister och det där härliga flowet i spelsättet som gör att dynamiken kanske avrundas en aning men att du i gengäld får spelglädje och lyssningsglädje. Strikt neutralt? Nej, men vad gör det egentligen om det innebär att du gärna sitter och lyssnar på dina favoritskivor?

505uX har inte den där rasande svarta bakgrunden i återgivningen, den har inte den rappa snärten som mitt eget referenssteg, den har inte den obegränsade storleken på ljudbilden i alla dimensioner. I gengäld spelar den musik på ett sätt som man inte kan undgå att begeistras av. Att den dessutom var ett rent nöje att använda gör det inte sämre, precis.

Jag tror att det här är en antingen-eller-förstärkare. Antingen tycker man den är kanon eller också upplever man den som en moderniserad relik. Den har också vissa små fördelar som inte är riktigt hifi-comme-il-faut. Tonkontroller, till exempel. Jo, kör man signalen förbi tonkontrollerna ökar svärtan i bakgrunden och ljudbilden upplevs rymligare, men parat med en del högtalare är det kanske tonkontrollerna som gör susen. Loudness är ett av de mest utskällda begreppen inom hifi, men sitter du en kväll och ska spela tyst kan det vara rätt bra att ta till för dem som inte alltid känner sig tvungen att sträva efter det rena och oförstörda ljudet. Det handlar ju trots allt bara om att gilla musik.

Cd med samma filosofi
Cd-spelaren D-05 har liksom förstärkaren ett ljud som drar åt det lite röraktiga hållet, men det är också samme konstruktör som ligger bakom den soniska fintrimningen. Kraft, värme och känsla är nyckelorden. Ändå tar den gemensamma ljudfilosofin inte över och blir påfrestande, de båda förstärker inte varandras respektive egenskaper.

Helt strikt neutral i återgivningen kan man således heller inte säga att denna är, men den är klart närmare det än förstärkaren. Det något varma och engagerande ljudet fungerar också väldigt fint när man till exempel strömmar radio eller Spotify – det är mer spännande att lyssna även på det komprimerade, helt enkelt.

D-05_rear
Balanserat och obalanserat analogt och digitalt både in och ut via Toslink och coax.

Allt har fungerat absolut oklanderligt och det har varit ett nöje att leva med D-05. Ljudmässigt klarar den sig riktigt bra i den tuffa konkurrensen i sin prisklass, här finns både gott om detaljer och tredimensionalitet i ljudbilden som gör att musikåtergivningen får det liv som krävs för att det ska vara roligt att lyssna. Det är helt enkelt en väldigt bra cd-spelare.

Slutsats
Luxman 505uX är en moderniserad klassiker på gott och ont, men absolut mest gott. Den sätter ett musikbefrämjande fingeravtryck på ljudet och tillsammans med många högtalare kan du få en återgivning som känns som det man kommer ihåg från sin ungdom, men transformerat till högklassig nutid.

Cd-spelaren D-05 kompletterar 505uX på bästa sätt med en likartad ljudfilosofi. Att den dessutom kan agera som dac gör inte saken sämre. Det är en synnerligen kompetent spelare även i sin relativt pepprade prisklass. Båda dessa Luxman-produkter överraskar positivt och sätter märket på kartan igen för denne recensent.

Läs alla artiklar i 1 månad för 49 kr

Få tillgång till alla plus-artiklar samt hela testarkivet.
Ingen bindningstid
Vill du beställa tidningen? Klicka här Redan prenumerant?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

Sven Bilen


Senaste artiklar: