Elaka tungor påstår att när apokalypsen inträffar så är det bara kackerlackorna och Keith Richards som överlever.

Det är frestande att lägga till Linn LP12, skivspelaren som har funnits med oss så länge att den verkar odödlig.

Den har på ett skickligt sätt lyckats hålla sig relevant sedan 1972, och även om det finns de som bara rycker på axlarna åt den gamla konstruktionen så måste man respektera att Linn har lyckats hålla skivspelaren på marknaden i över 50 år.

LP12 är lika klassisk som en Porsche 911, som precis som skivspelaren har förblivit relevant genom att ständigt uppgraderas, förbättras och förfinas.

Linn Klimax LP12

Och precis som en 911 kan en LP12 levereras i flera varianter. Den här, en Klimax LP12 med Linns senaste uppgradering – Bedrok-plinten – är en 911 GT3 med ett Weissach-paket. Bildligt talat. Skivspelaren är byggd precis som en Klimax-version. Med Linns dyraste subchassi, passande nog kallat Keel, en extern Radikal-strömförsörjning och motorstyrning, och ett Ulrika II moving coil-phonosteg på insidan.

På utsidan är den utrustad med en EKOS SE-tonarm (Super Evolution) som har Linns finaste MC-pickup, Ekstatik.

Klimax LP12 är radikalt annorlunda än den billigare Selekt LP12 och instegsmodellen Majik LP12. Inte ens plinten är likadan.

Designen och funktionsprincipen är ungefär det enda som är likadant. En svart silikonrem driver en innertallrik och alla versioner använder Linns senaste lager som heter Karousel. Där axeln roterar i ett lager med en Diamond-Like Carbon-beläggning på insidan, vilket ska eliminera friktion.

Radikal uppgradering

Den externa Radikal-strömförsörjningen – till både spelaren och phonosteget – kontrollerar och styr skivtallrikens rotation med en digital motorstyrenhet (och en sensor under skivtallriken). Detta håller hastigheten konstant när vald hastighet har nåtts.

Linn hävdar att Radikal är upp till fem gånger exaktare än den förra versionen av strömförsörjningen, och en ny krets med kortare signalvägar sänker brusgolvet så mycket att MC-steget (Ulrika II) inte påverkas av strömförsörjningen.

 

Till Radikal ingår också en ny motor, som är gjord för att dämpa elektromagnetiskt brus, vilket är en källa till förvrängning, och motorn, som är vibrationsfri, är helt ljudlös.

I änden på den raka EKOS SE-armen sitter Ekstatik. En MC-pickup som är anpassad för just EKOS SE och som har en vikt på bara 7 gram vilket tillför minimal rörlig massa.

Bedrok

Det finns inte heller mycket rörlig massa i plinten heller. Eller chassiet, som många säger. Linn har traditionellt hållit sig till sådana som är gjorda av trä. Antingen räfflade (räfflade) eller släta. På senare tid har man även kunnat beställa den färg man vill, alltså inte bara svart, valnöt, ek eller körsbärsträ.

Man har kunnat – och kan fortfarande – köpa plintar i andra material, från andra leverantörer, men nu kan Linn själva leverera en uppgradering i form av något som de kallar för Bedrok.

Bedrok finns – för närvarande – bara i en enda färg. Den är inte gjord på traditionellt sätt med MDF eller träskivor som formas, utan av flera tunna lager av bok. Som pressas ihop under högt tryck till en styv, resonansfri och död massa.

Tanken är, som alltid, att eliminera resonanser som kan påverka ljudet. Bedrok finns som en uppgradering till LP12 och kan beställas tillsammans med en ny spelare hos utvalda återförsäljare.

Ekstatik MC. Foto: Lasse Svendsen

Bergfast

Så vad vi har här alltså är en Klimax LP12, uppgraderad med Bedrok-plint. Kort sagt: den allra bästa versionen av LP12 från Linn.

Och jag kan – trots att jag inte har någon Klimax LP12 utan Bedrok att jämföra med – lugnt säga att detta är något alldeles speciellt.

Jag har hört ett stort antal varianter av LP12 genom åren, och testat flera versioner, men ingen av dem kommer i närheten av tystnaden, lugnet, timingen och dynamiken hos en LP12 med Bedrok.

Med liveinspelningen från Kongsberg jazzfestival 1970 får Bill Evans pianoklang extra djup. Inspelningen, gjord på en Revox A77-bandspelare, har inte den upplösning och dynamik som moderna inspelningar har, men här hittar Klimax-spelaren nyanser i ljudet som jag inte hört förut. Det finns en dynamisk kontrast i Eddie Gomez bas och Marty Morells trummor som höjer upplevelsen flera snäpp. Den rytmiska timingen är exceptionellt bra.

Det är den även på Ezra Collectives senaste album, Dance, No One’s Watching. En betydligt senare studioinspelning från Abbey Road Studios. Albumet är en musikalisk mix av afrobeat och svängig jazz, kryddad med karibisk topping. Det låter nära, intimt och svettigt, och kvintetten bubblar ut ur högtalarna med en energi och närvaro som påminner mig om liveupplevelsen med samma band, just i Abbey Road studios, från 2024.

Hur gammal eller ny inspelningen än är så gräver Linn-spelaren djupt ner i spåren och får ut mer av den än någon skivspelare jag har testat gjort före den. Kanske med undantag för Rega Planar 10 och Technics SL-1000R. Men Linn levererar musiken med större djup, särskilt i basen. Inte så att den gräver djupare, men den ger till exempel kontrabasar mer fyllighet, och inte minst klang.