annons
annons
annons
annons

Hifi utan kablar

De här nätverksspelarna pensionerar CD-spelaren för alltid, men bevarar ljudkvaliteten.

Nu för tiden är det många som mer eller mindre har pensionerat CD-spelaren och ersatt den med strömning och filbaserade format via datorn. Det är mycket mer praktisk, men ger inte samma hifi-känsla som vi minns från den gamla goda tiden. Det finns sätt att få hifi-ljud från datorn, till exempel med en DAC, men låt oss inse fakta: en CD-spelare i stereomöbeln ger en helt annan känsla.

Säg hej till den trådlösa nätverksspelaren! Den är något för dig som redan har en stereo men som vill göra dig av med CD-spelaren. Nätverksspelaren ser ut som en CD-spelare utan skivlucka. I stället strömmar den musik digitalt direkt från internet, mobiltelefonen eller en hårddisk som är inkopplad till hemnätverket. Utan en endaste tråd mellan! Den siktar på att göra det bästa av två världar – ljudkvaliteten från CD och bekvämligheten från digitala ljudformat och strömningstjänster. Alla nätverksspelare går att styra med en app på smartmobilen och vissa av dem har också en fjärrkontroll för att ge ännu mer av den traditionella hifi-känslan.

 

Steget upp från Sonos

Den kanske mest populära nätverksspelaren på marknaden i dag är Sonos Connect. Den är liten men oöverträffat användarvänlig och kan dessutom byggas ut i system i flera rum. Multiroom är inget kriterium i det här testet men vi tar ändå med Sonos som referens. Den är billigast i det här sällskapet och vi hoppas att de övriga kandidaterna kan ge ett ännu bättre ljud. Inte minst eftersom Sonos saknar stöd för högupplösta format.

Vi har tagit med en ny spelare från Definitive Technology som heter W Adapt. Den är också liten och påminner om en mottagarbox till TV:n. Den går att bygga ut till multiroom och eftersom Definitive är ett välrenommerat hifi-märke hoppas vi att den överträffar Sonos när det gäller ljudkvalitet.

Sedan har vi fyra spelare som alla har en standardbredd på 43 cm. De kommer från Cambridge, Denon, Marantz och Pioneer och stöder högupplösta format, och har ganska så snarlika gränssnitt. De har inga multiroom-funktioner, det handlar enbart och hifi-strömning till vardagsrummet. Då förväntar vi oss också att ljudet är på topp, inte minst eftersom priset är högre än för Sonos Connect. Dyrast är Cambridge CXN, en spelare som för 8 000 kronor har ett par extrafunktioner som förförstärkarutgång och balanserade utgångar. Och förhoppningsvis ett jättebra ljud!

 

Så testade vi

Alla spelarna är testade med de analoga utgångarna kopplade till Parasound HINT, en integrerad förstärkare för lite drygt 30 000 kronor. Högtalarna är Vienna Acoustics Beethoven Concert Grand för 67 000 kronor. På så sätt hör vi allt som händer och det är enkelt att skilja på ljudkvaliteten.

Till musik har vi använt Tidals abonnemang med CD-kvalitet där det har varit möjligt, annars har vi kört med Spotify Connect. Vi har också dubbelkollat med högupplösta musikfiler.

Spelarna har styrts från den tillhörande iPhone-appen och i aktuella fall har vi också testat med fjärrkontrollen som ingår.

Produkter i testet
Billig entrébiljett
Denon-strömmaren kostar bara lite mer än Sonos Connect och har allt det flesta behöver.

Fullt stöd för högupplösta ljudfiler innebär att Denons smäckra streaming-spelare är ett prisvärt och lockande alternativ till Sonos. Den tillhör inte testets mest välutrustade och saknar en del som många efterfrågar, nämligen en USB-B-ingång till laptopen. I stället vänder sig Denon DNP-730 till dem som vill göra det så enkelt som möjligt för sig och bara strömma musiken trådlöst till spelaren. Det är enkelt att få till, men vi saknar en lite mer flexibel app-styrning. DNP-730 har precis som många andra i testet nätradio och Spotify Connect. Är du Spotify-användare kan du med andra ord räkna med bättre ljud om du spelar musiken trådlöst genom Denon-spelaren.

Det går att plugga in mobilen i USB-porten på fronten, men då är inte musiken trådlös längre.

 

Användning

Men det är med trådlös anslutning via AirPlay eller DLNA som de flesta kommer att lyssna. Då klarar den inbyggda digitalomvandlaren (24/192) högupplösta ljudfiler som FLAC och DSD, vilket är hela poängen med att lägga pengar på en nätverksspelare till anläggningen. Det går också att koppla in den till hemnätverket med hjälp av nätverkskontakten på baksidan.

En käck detalj är möjligheten att styra vissa CD-spelare och förstärkare från Denon med appen, utöver detta är inte mobil-appen särskilt välutrustad.

Denon dnp730ae-bak
Denon DNP-730AE har bara de allra mest nödvändiga inkopplingarna. Foto: Denon

 

Ljudkvalitet

Jämfört med Sonos Connect öppnar sig ljudbilden mer och det finns mer luft och djup i musiken. Klangen är välbalanserad och behaglig men kan uppfattas som en smula tunn. Den stora varma och fylliga klangen som Marantz har får man inte här. Exempelvis är den krävande klangen i Bob Dylans röst väldigt tunn. Den saknar kropp och klangfyllighet, men är väldigt fokuserad, klockren och nästan fulländat blankpolerad.

Byter man till Aurora Aksnes så låter musiken väldigt fint. Här finns det gott om klanger och en ljudbild som är luftig och behaglig. Men även här saknas det lite dynamisk kontrast och klangdjup. Trots det får man mycket glädje av Denon-strömmaren. Tommy Tokyos låt engagerar med dugligt drag i basen och ett levande stereoperspektiv. Det lever lite mer i ljudbilden än hos Sonos och Definitive, som låter plattare och mindre dynamiskt. Det räcker inte för att DNP-730 ska nå hela vägen upp till de allra bästa. Lite för få anslutningar och tamare dynamik lyckas inte övertyga oss om att Denon-strömmaren är rätt val för alla.

Klangmästaren
Marantz NA6500 låter helt enkelt sagolikt och lägger ribban högt för de andra i prisklassen.

Marantz NA6005Att Marantz kan det där med musikspelare är inget nytt. Vi har fina erfarenheter av toppmodellen NA-11SE som är rena rama drömspelaren i highend-klassen och en av våra absoluta favoritkällor. Jämfört med det närmast skottsäkra, trippelbepansrade flaggskeppet får NA6005 betraktas som en lättviktare, men det är uppenbart att de två spelarna har viss gemensam DNA. Utförandet och gränssnittet är snarlikt och detsamma gäller flera av de tekniska konstruktionerna. Inklusive HDAM-utgångssteg och ett förstärkt chassi där kretskorten sitter fast med kopparskruvar, som båda är lösningar som Marantz föredrar för att optimera ljudet.

 

Användning

NA6005 får lätt kontakt med nätverket och styrs enkelt från Marantz app till iPhone och iPad. Appen är helt OK men jämfört med Sonos är den mer omständlig.

Du kan välja att skicka musiken direkt från surfplattan via AirPlay eller Bluetooth, men det finns också inbyggt stöd för Spotify (Tidal är på gång) samt de flesta ljudformat som spelas via nätverk (DLNA). Marantz-spelaren är dessutom den enda i testet som har en särskild volymstyrd hörlursutgång, som till på köpet låter riktigt skapligt. De vanliga analoga utgångarna är dock inte volymstyrda.

 

Ljudkvalitet

Wow, det här var andra bullar! avslöjar testpanelens ansiktsuttryck när vi utbyter blickar och breda flin. Efter ett par lite avtrubbade presentationer känns Marantz som en frisk fläkt. Här finns mer av allt: Dylans röst vaknar till liv, det blir rejält djup och dynamik i ljudet, mer spänst i gitarrlådan och en öronbedövande tystnad mellan tonerna som dör ut innan munspelet klämmer till. Detta är hifi på hög nivå!

Marantz_NA6005_bak
Marantz-spilleren har ganska så sparsamt med in- och utgångar, men kan skryta med ett volymstyrt hörlursuttag på fronten. Foto: Marantz

 

Jämn kamp till slutet

Marantz seglade upp som en av de bästa spelarna i testet, med rivalerna från Pioneer och Cambridge hack i häl. NA6005 plockade dock fram ett extra äss ur rockärmen när vi bytte från streaming med CD-kvalitet till äkta högupplösta 24-bitars musikfiler. Då lyckades Marantz-spelaren trolla fram en kolossalt stor och klangrik ljudbild och en tyngd i basen som ingen av utmanarna – inte ens den dyrare Cambridge – helt lyckades kopiera. Till och med i en oerhört avslöjande anläggning för 100 000 kronor låter den mycket övertygande. För 6 000 kronor är Marantz NA6005 ett fynd!

Välutrustat råskinn
Med inbyggt försteg och gott om anslutningar är Cambridge CXN nästan perfekt.

Cambridges trådlösa nätverksspelare är testets mest välutrustade. Bland annat har den förförstärkarutgång så att man kan koppla in den rätt i en förstärkare eller ett par aktiva högtalare. Då kan man få ett väldigt välljudande trådlöst hifi-system som inte behöver ta mycket plats i vardagsrummet.

Alla anslutningar och möjligheter i Cambridge CXN gör att priset är långt ifrån avskräckande. Till exempel har den även balanserade förförstärkarutgångar som passar fint för dem som vill integrera CXN i en anläggning som har balanserade ingångar. Man kan ansluta till nätverket med ethernet-kablar, strömma via AirPlay och spela högupplösta ljudfiler. Den har även en USB-ingång för dem som vill koppla in laptopen till spelaren. Då kan man nämligen spela DSD-filer, men CXN stöder i stort sett alla andra filer också, antingen trådlöst eller via digitalingångarna.

Här får man också en möjlighet att koppla in hårddiskar till USB-ingångarna och spela musik direkt från disken.

 

Hi-Res

Cambridge-spelaren stöder högupplösta ljudfiler, upp till 24 bitar och 192 kHz, och har uppsampling som potentiellt ger ännu lite högre upplösning i ljudbilden.

Cambridge CXN ser stilig och har en stor färgskärm, men användarvänligheten är inte riktigt på topp, med en lite ofärdig app-styrning som av och till vägrar att ta emot kommandon.

cambridge_cxn_black_rear_0
På baksidan av Cambridge-spelaren finns en uppsjö av anslutningar. Lägg märke till balanserade XLR-utgångar med separat förförstärkare. Foto: Cambridge Audio

 

Ljudkvalitet

Det låter förbaskat bra. Med Tidal eller högupplösta filer är ljudbilden stor och öppen. Cambridges nätverksströmmare låter lite tunnare än Marantz, men är lika kristallklar och fokuserad som Pioneers – som kostar tvåtusen kronor mindre. Ljudbilden är proppfull med detaljer och har en stram, distinkt bas. Här får man både klarhet och neutral klang, snarare än djup och fyllighet. Plus i kanten också för ett lysande stereoperspektiv och så har den strålande bra nyanser och kontraster. Trots detta är den inte lika dynamisk och engagerande som Marantz NA6005.

Till exempel återges Aurora Aksnes röst tunnare, fast väldigt väldefinierad, på samma gång som ljudbilden är rik på detaljer som suger in lyssnaren närmare musiken. Vi saknar mer djup, och tycker inte heller att Bob Dylans klang får tillräckligt med värme. Djupet i basen kommer inte fram lika bra som med Marantz NA6005. Vacker stämsång i Tracy Bonhams låt vittnar om en produkt som är byggd för att låta neutral, nackdelen är att det kan låta oengagerande och trist.

Bäst på användarvänlighet
Amerikanska Sonos är fortfarande kungar när det gäller streaming och trådlösa multiroom-system, men de har en bit kvar när det gäller ljudet.

Sonos har länge betraktats som det mest användarvänliga och välgjorda multiroom-systemet på marknaden. De har allt från pyttesmå högtalare till större ljudlimpor och subwoofers, som dessutom kan kopplas ihop och spela musik i flera rum. Men systemet går också att använda med din befintliga anläggning, och då är den fristående musikspelaren Sonos Connect en bra byggsten att börja med.

 

Användning

Systemet är väldigt enkelt att koppla upp med mobil eller surfplatta. Sonos-appen är både läcker att titta på och att använda, gjord för att du ska kunna spela musik lätt som en plätt. Sonos stöder också de allra flesta musiktjänster, inklusive Spotify och Tidal. Nedladdad musik från iTunes och andra källor är också lätt att komma åt. En fiffig detalj är att man kan blanda spellistorna med musik från olika tjänster.

Sonos-systemet har i grund och botten bara en nackdel, fast den är å andra sidan ganska så stor: ljudkvaliteten är begränsad uppåt till CD-kvalitet (16 bit/44,1 kHz) och avspelning av högupplösta musikfiler i 24 bit/96 kHz FLAC-format stöds inte. Vilket är synd, för vid det här laget finns det ganska så många riktiga ”audiofila” inspelningar där ute som avnjuts bäst i studiokvalitet.

Sonos_Connect_skrå
Sonos Connect kopplas till nätverket genom att man trycker på de två översta knapparna. Smidigt och bra! Foto: Sonos

 

Ljudkvalitet

Av erfarenhet vet vi att Sonos-boxen kan låta fint när den får hjälp av en extern DAC, men det blir dyrare och betyder fler boxar. Nu tänker vi ta reda på hur den låter i de analoga utgångarna.

Resultatet är inte särskilt upplyftande. Sonos-boxen låter ganska så luddigt och grått. Nu är visserligen inte Bob Dylan någon ung man längre, men han ska låta ganska så pigg på albumet ”Oh Mercy” från 1989. Men låten ”Mman in the long black coat” är tämligen platt och livlös, utan djupet och luftigheten vi är vana vid i den här inspelningen. Det låter helt enkelt instängt! Den i normala fall så engagerade Dylan har vaknat på fel sida, har inte tillräckligt raspig röst och låter väl försiktig.

Lite enklare popmusik från norska Aurora låter däremot fint, med klara röster och precisa trumrytmer. Men även här låter det väl hårt och vasst i refrängen i ”Running with Wolves”. Det skulle helst ha varit mer attack i syntbasen, bättre flyt och mer liv och värme än vad Sonos levererar.

Tyvärr inte hela vägen
Spelaren från Definitive Technology har dessvärre sina brister och låter bara medelmåttigt.

W Adapt har ett utseende som påminner om en kabel-TV-dekoder. Liten och piffig, riktigt läcker att titta på även om plastkänslan är påtaglig.

Spelaren är en del av en större familj trådlösa produkter från Definitive Technology, som alla kommunicerar trådlöst i ett multiroom-system.Det betyder att du kan spela musik samtidigt i vardagsrummet och i sovrummet och styra allting från mobilen. W Adapt är ett naturligt val om du vill skaffa den här möjligheten till din befintliga anläggning.

 

Användning

Styrningen görs med mobil-appen DTS Play-Fi till iOS och Android, och där hittar du också olika musiktjänster. Bland annat Spotify Connect, men även om stöd för Tidal är på gång så fanns det inte under testperioden. Och eftersom det varken finns AirPlay eller Bluetooth så är man låst till tjänsterna som finns inbyggda. I skrivande stund har ingen av dem förlustfri CD-kvalitet.

Definitive_Tech_WAdapt_bak
Bristen på Bluetooth och AirPlay hade delvis kunnat lösas med en USB-port för PC. I stället finns bara optisk digitalingång. Foto: Definitive Technology

Musikfiler kan spelas av från USB-minne eller via hemnätverket med DLNA. Även högupplösta filer stöds, men tänk på att de skalas ner till CD-kvalitet.

DTS Play-Fi är en ganska så enkel app som fungerar helt godkänt men som inte har Sonos alla möjligheter.

Definitive_Tech_WAdapt_skrå
W Adapt är liten och enkel att installera. Foto: Definitive Technology

 

Ljudkvalitet

Med Spotify Connect låter W Adapt helt okej. Aurora har en rundare, mer behaglig röst i den elektroniska ”Running With The Wolves” än med Sonos. Basrytmerna är tyngre och plockandet på elgitarrens strängar är också fylligare. Men det saknas ett par klanglager och Bob Dylans röst är lite platt i ”Man in the Long Black Coat” från 1989-albumet Oh Mercy. Samma sak med ljudlandskapet, som i normala fall är stort och svävande i den här låten.

Alla instrument återges mjukt och behagligt men Definitive Technology lyckas inte måla upp ett tillräckligt stort musikaliskt rum och det saknas upplösning. Med okomprimerade musikfiler öppnar det sig mer, men att det låter otvetydigt bättre än Sonos kan vi inte påstå.

Definitive Technology W Adapt är alltså en kompakt liten spelare som saknar en del anslutningar, och på grund av begränsad app-styrning kan vi inte rekommendera den mer än Sonos oöverträffade användarvänlighet. Det kommer att bli bättre med Tidal-funktionen, som i skrivande stund är på ingång, men W Adapt når ändå inte hela vägen fram.

Definitive_Tech_WAdapt_miljø
Foto: Definitive Technology

Frisk fläkt från Pioneer
Pioneer har länge varit kända för sina strålande CD-spelare, och nu bevisar de att de hänger med i tiden även när det gäller strömning.

Pioneers nätverksspelare ser bra ut tillsammans med resten av stereon och har fullt stöd för de flesta högupplösta ljudfiler. Det inkluderar även det udda DSD-formatet, som en gång i tiden skulle ta över efter CD:n (men som nu främst lever bland japanska ljudpuritaner). Här finns gott om funktioner, inklusive digitala in- och utgångar samt en USB B-ingång för inkopplad dator. Det betyder att du inte behöver använda datorns bedrövliga ljudkort när du använder den som ljudkälla.

 

Musiktjänster

N-50A har Spotify Connect, men andra musiktjänster som Tidal och Deezer har inte direkt stöd. Apple-användare kan köra med AirPlay i stället.

Trådlös nätverksanslutning är extrautrustning (600 kronor) utan detta är du hänvisad till nätverkskabel.

Pioneers fjärrkontroll funkar bra men man måste sitta nära spelaren för att kunna se information och bilder på den lilla skärmen. I stället rekommenderas att ladda ner ControlApp till mobilen som har ganska så bra funktionalitet. Det är lite trassligt om du har flera tusen låtar lagrade i nätverket, så någon Sonos-dräpare är detta inte.

Pioneer_N-50A_bak
Digitala in- och utgångar samt en USB B-ingång till datorn innebär att N-50A är flexibel. Trådlös nätverksanslutning är tyvärr extrautrustning och här finns inte heller Bluetooth. AirPlay finns däremot på plats. Foto: Pioneer

 

Ljudkvalitet

Med Tidal via AirPlay låter Pioneer riktigt bra. Med uppsampling och hi-bit-funktionen aktiverad målar den upp en mer holografisk och luftig ljudbild än i Direct-läget, vilket hörs utmärkt i Bob Dylans dystra visa ”Man in the Long Black Coat”. Gitarren breder ut sig i rummet och Pioneer har mer detaljer i övertonerna än Denon.

Auroras ”Running With the Wolves” får mer liv i ljudbilden än med Denon och låter mer tredimensionellt. Auroras röst framträder bra i ljudbilden. Till och med den platta refrängen låter mer livlig. Och slide-gitarren på Tracy Bonhams senaste album ”Wax & Gold” klingar trivsamt i banden. Här finns dock inte Marantz värme och Pioneer har inte heller samma tyngd i basregistret. Det saknas lite värme och fyllighet och dynamiken kunde rent allmänt ha varit bättre.

I synnerhet när det blir dags för högupplöst musik drar Marantz ifrån, med en bättre klangbotten och fler tonstrukturer i ljudbilden. Men Pioneer utnyttjar också högupplösta ljudfiler väl och sopar mattan med Sonos rent ljudmässigt.

Pioneer N-50A är en mycket bra spelare som bara saknar Bluetooth för att ge fullt utbyte på den trådlösa inkopplingsfronten, och vi tycker gott att adaptern för trådlöst nätverk kunde ha ingått.

    Läs också

    Monsterförstärkare från Dan D'Agostino

    Monsterförstärkare från Dan D’Agostino

    Integrerade Progression Integrated Amplifier kan utrustas med DAC och phono-steg.Lägg till som favorit
    Geneva Touring S+

    Geneva Touring S+

    Geneva utmärker sig med en riktigt potent reseradio.

    Lägg till som favorit
    Yamaha M-5000 och C-5000

    Yamaha M-5000 och C-5000

    Trött på hifi? Yamahas highend-förstärkare kommer att få dig på andra tankar.

    Lägg till som favorit
    Gold Note IS-1000

    Gold Note IS-1000

    Gold Note charmar och imponerar.

    Lägg till som favorit
    Tivoli Audio PAL+ BT

    Tivoli Audio PAL+ BT

    Tivolis reseradio har just förbättrats, räcker det för att hålla undan för konkurrenterna?

    Lägg till som favorit
    Ruark Audio R1 Mk3

    Ruark Audio R1 Mk3

    Bättre ljud kan du inte få i den här klassen, men batteriet är skrattretande dyrt.

    Lägg till som favorit
    Pure Evoke H4

    Pure Evoke H4

    Pure är ett bra val för dig som vill ha ett handtag – men kom ihåg att köpa batterier.

    Lägg till som favorit
    Geneva Acustica Lounge Radio

    Geneva Acustica Lounge Radio

    Det Genevas lilla radio saknar i funktioner tar den igen med ljud.

    Lägg till som favorit
    annons
    Stäng meny