Sony VPL-VW90ES

The Good, the Bad and the Ugly

Film i 3D har en enorm potential. För det är när bilden är väldigt stor som upplevelsen blir bäst. Det finns bara en hake.
Ljud & Bild tycker
Väldigt bra kontrastomfång. Strålande färger. Motorstyrd fokus och zoom.
Markant ljusförlust i 3D. Synlig crosstalk. Dålig svärta i 3D.
Specifikationer
  • Digital HD-projektor
  • 3 x 0,61-tums SRXD-bildpaneler
  • 1920 x 1080-upplösning
  • Max 150 000:1 kontrast
forfatter

D e flesta har väl hört talas om 3D på bio. Tiotusentals biobesökare har sett
åtminstone en film i 3D, vilket Avatars enorma biljettförsäljning vittnar om. Det är en film vars effekter – särskilt i 3D – vida övergår manu- sets förträfflighet. 3D-effekterna är kanske den största anledningen till att så många har sett filmen, och då är det kanske inte så konstigt att man vill ha samma upplevelser hemma också.

Visst finns det flatskärmar som är tillräckligt stora för att de ska kunna ge film i 3D den nödvän- diga yta som behövs för att få rätt biokänsla, men på en 100-tums filmduk förstärks känslan avse- värt. 3D i projektorn har dock sina avigsidor. Vilket förra numrets test av JVC:s 3D-projektor DLA-X7 illustrerade. Men Sonys VPL-VW90 har andra problem med 3D som inte ens går att lösa med kalibrering.

VW90 bygger på föregångaren VW85 och har motorstyrt objektiv. Det är en grym HD-pro- jektor som har tre av Sonys SXRD-paneler ombord. I VW90 är processorn utbytt mot en som klarar 3D-behandling och som är så snabb att den ger en slutartid på 240 Hz i de två paren 3D-glasögon som ingår.

En bonus med den nya processorn är jämnare rörelser i actionscener, även när man kör Motion Flow som ska göra rörelser mer sömlösa. VW90 har dessutom fått nya SXRD-paneler med högre pixeltäthet, vilket gör att det är omöjligt att se något rutnät mellan pixlarna, inte ens när man står med näsan mot duken. Det betyder större ljus- styrka och jämnare färger.

Färgmästare
Färgåtergivningen är något av det bästa vi har sett, till och med innan projektorn är kalibrerad. De små avvikelser som finns kan nog de flesta leva med. Möjligtvis bortsett från de allra mest ihärdiga entusiasterna. Och de lär ändå kalibrera projek- torn. Avvikelserna i rött, blått och grönt är margi- nella och påverkar inte nämnvärt filmupplevelserna. Film i 2D ser helt enkelt fantastiskt bra ut, bilden är knivskarp och har utmärkt kontrast och jämna färger.

Jämfört med DLA-X7, som kostar ungefär lika mycket, är kontrasten lika bra i praktiken, fast JVC-projektorn har bättre – och djupare – svärta. Sony-projektorn har däremot snudd på perfekt konvergensjustering. Man kan förskjuta pixlarna både lodrätt och vågrätt för att rätta till konvergensfel (förhållandet mellan pixelprecisio- nen för R, G och B) och välja zoner på duken som kan behöva ytterligare fintrimnning. På så sätt går det också att mildra kromatisk aberration, som kan uppstå om man använder anamorfa lins- satser för att få full bredd med det superbreda 2,35:1-formatet.

Sony-objektivet har 1,8x zoom och en ny auto- matisk bländare (iris). Man kan styra fokus, lins- förskjutning och zoom från fjärrkontrollen. Sony har smart nog satt IR-sändare runt objektivet som styr 3D-glasögonen, så man behöver ingen separat IR-sändare om man sitter närmare än fem meter från duken, som reflekterar tillbaka ljuset från sän- darna till glasögonen. Det finns en extra sändare som man kopplar in om man sitter långt bort från duken, men den är extratillbehör.

Glasögonens uppdateringshastighet och ljus- mängd kan justeras och det ingår extra polarisa- tionsfilter som sätts på glasögonen för att förstärka 3D-effekten ytterligare. Dessvärre stryps ljuset till slut så mycket att bilden blir för mörk till och med på en duk med 1,2 i gain (reflektionsfaktor). Gråa dukar är bara att glömma med den här projektorn. Även med maximal ljusstyrka, och utan filter, blir bilden för mörk. Ljusförlusten är påtagligt större i 3D än med JVC:s X7, som vi faktiskt föredrar om 3D är viktigast.

Anledningen till att Sony har valt att göra på detta sätt är att de velat reducera risken för crosstalk när man tittar på 3D. Alltså att de två bilderna – en till varje öga – som skapar 3D-effekten inte passar helt på varandra och orsakar en tunn liten extra kant runt konturer. Crosstalk är inget stort problem och ska också gå att justera bort om det skulle uppstå (bland annat genom 3D Depth Adjustment-funktionen och med mängden ljus till glasögonen), men det har en stor bieffekt för 3D-effekten eftersom ljusförlusten är enorm.

Film i 2D är fullt i klass med det bästa vi har sett, om inte det allra bästa. Hittills. Med eller utan Motion Flow är bilden knivskarp och har en silkeslen textur och nästan helt perfekt mjukhet i rörelser som panoreringar och actionscener. Svärtan kan förbättras genom att ställa in lamp- kontrollen till låg och justera bländaren för hand, fast då stryps även ljuset. Mörk kontrast är fak- tiskt bättre i JVC X7, men Sony-projektorns konvergens är enklare att justera exakt och tycks ha mindre färgavvikelser i gråskalan från 20 till 100 procent ljust. Problemen är obefintliga tills man aktiverar 3D.

Avatar och Resident Evil (Afterlife) är spekta- kulära i 3D. Och två bra exempel på vilken poten- tial 3D-film har. Men på Sony-projektorn ger grundinställningarna, som nämnts ovan, en allde- les för mörk bild. Till och med på en duk med 1,2 i gain (ljusreflektion +20). Det betyder att man måste vrida upp ljuset. Vilket orsakar crosstalk, som man återigen försöker kompensera för genom att dämpa ljuset i 3D-glasögonen. Resultatet är en lite ljusare bild, men med dämpad kontrast och sämre skärpa. 3D-effekterna är fortfarande tuffa som bara den, men jämfört med JVC X7 syns fort- farande mycket crosstalk, särskilt i 3D-bildens för- grund och bakgrund.

Slutsats
Efter att ha testat Sony VPL-VW90 är våra bestående intryck att ingenjörerna har en bit kvar till 3D får samma bildkvalitet som 2D. Projektorn är nämligen fantastiskt bra och fullt i klass med JVC DLA-X7 när man tittar på film i 2D. Färgåtergiv- ningen och kontrasten är förträfflig.

Dessvärre är ljusstyrkan i 3D-läge så dålig att projektorn känns nästan oanvändbar i 3D. Glöm filter på glasögon, glöm grå filmduk. 3D MÅSTE ha vit duk, annars försvinner allt ljus och färgåtergivningen blir livlös. Och nackdelen med att till- föra mer ljus är mer synlig crosstalk.

Ska man främst köpa en projektor för 3D-effektens skull är JVC:s DLA-X7 ett bättre alternativ. Men är 2D viktigast bör man absolut titta på Sony-projektorn innan man bestämmer sig. För som 2D-filmprojektor tillhör den toppklassen.

KALIBRERING
När man packar upp och sätter på Sony-projektorn kan det verka som om den inte behöver kalibreras.Men även VW90ES tjänar lite grand på att kali- brera åtminstone gråskalan, för att få en mer enhetlig spridning av färger i hela kontrastom- fånget. Vårt testexemplar ställdes in med normal färgrymd, färgtemperaturen ”Low 1” och av- stängd gammainställning. Sedan påbörjades en omfattande kalibrering av gråskalan. Vår samarbetspartner AVforum bistod med professionell kalibrering av VW90ES.
Som illustrationerna visar blev färgrymden snudd på perfekt efter kalibrering och gråskalans av- vikelser påtagligt mindre. Och det syns inte bara på diagrammen utan även i verkligheten.

Den röda linjen visar hur små avvikelser Sony- projektorns färgtemperatur hade efter kalibrering. Idealet är den heldragna vita linjen.
Den streckade linjen visar på marginella av- vikelser jämfört med idealvärdet (den heldragna linjen i trekanten).
Här finns det utrymme för förbättring! Den röda, gröna och blå linjen visar att gråskalan är långt ifrån optimal utan kalibrering.

Efter kalibrering syns bara små avvikelser, bortsett från i de mörkaste partierna (till vänster på linjen) där avvikelserna är större, även om de är obetydliga för blotta ögat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Lasse Svendsen

Chefredaktör. Lasse har jobbat på Ljud & Bild sedan 1999. Han har också skrivit om fotografi i tidningen Fotografi och om hifi i tidningen Audio Video samt har jobbat som biljournalist på tidningen Drive. Allt började 1980 med en Garrard-skivspelare, en Tandberg-förstärkare och ett par Jamo-högtalare. Han har också lång erfarenhet av hifi-industrin och skriver i dag mycket om hifi, foto, datorer och ljud men även om bilar.