Philips HMP3000

Ouppkopplat stolpskott

En mediespelare utan nätverksstöd känns lika hett som VHS-bandspelare.
Ljud & Bild tycker
Smidigt format Billig
Inget nätverk! Missar i formatstödet
Specifikationer
  • Anslutningar: HDMI, komposit, optisk digital, RCA
  • Nätverk: Nej
  • Lagring: extern USB 2.0, SD-minneskort
  • Videotyper: 17 st (AVI, FLV, ISO, MKV, MOV, MP4, MPG, VOB, WMV…)
  • Videoformat: 10 st (Divx, H.264, MPEG-1/2/4, Realvideo, WMV, Xvid)
  • Ljudformat: 15 st (AAC, APE, DTS, FLAC, MP3, OGG, WAV, WMA…)
  • Bildformat: BMP, GIF, JPEG, PNG, TIFF
forfatter

Det är lite svårt att avgöra storleken utifrån bilden, men HMP3000 är faktiskt en riktigt liten och smidig apparat som är lätt att gömma undan. Anslutningarna är okej men med ett frågetecken för varför det finns kompositutgång som inte kan överföra HD-material. På sidan finns även SD-kortplats och USB-ingång. Där kopplar man in hårddiskar eller USB-minnen med filmer, musik eller bilder. Någon inbyggd hårddisk finns nämligen inte.

Mer förvånande är att det faktiskt inte går att ansluta apparaten till nätverket. Därmed försvinner halva poängen med en mediespelare då man inte kan komma åt musikbiblioteket, bilderna i datorn eller filmerna på nätverksdisken. Och självklart kan man glömma alla tjänster på nätet. Den enda funktionen i spelaren är alltså att spela upp filmer och musik samt visa foton lagrade på USB-disk eller minneskort. Fjärrkontrollen är ganska bra men menyerna är inte de bästa och man tröttnar snabbt.

Det är synd för formatstödet är faktiskt helt okej. De flesta videotyper stöds och det var bara Quicktime-filmer vi hade problem med. Musikuppspelningen är inte speciellt smidig men plus i kanten för det udda APE-formatet. Däremot stöds inte högupplösta ljudformat men det kan man förlåta till det här priset. Bildvisningen gör vad den ska men är inte speciellt spännande. Att fungera som digitalt fotoalbum hade annars kanske kunnat bli räddningen för den här apparaten.

Slutsats
Philips mediespelare är en liten nätt apparat till ett bra pris och kan därför förefalla lockande. På pappret ser den bra ut och den spelar faktiskt riktigt många format. Men den har otroligt nog inget nätverksstöd alls. Alltså kommer man inte ut på nätet och kan inte spela upp något från datorn hemma. Man måste springa fram och tillbaka med portabla diskar. I en tid när varenda elektronisk apparat är nätuppkopplad känns det så stenålders att den inte kan rekommenderas trots lågt pris.

Läs alla artiklar i 1 månad för 49 kr

Få tillgång till alla plus-artiklar samt hela testarkivet.
Ingen bindningstid
Vill du beställa tidningen? Klicka här Redan prenumerant?

Också i detta test:

LG ST600 Smart TV Upgrader

Smart Uppgradering

Istället för att köpa en ny smart-TV, köp bara till själva funktionen. Enkelt och fungerande.

Prisvärd Många sätt att styra Appar och playkanaler
Utbudet av appar Få anslutningar

Iomega Screenplay DX

Prisvärda basfunktioner

Det saknas spännande tjänster och finesser men visst är det praktiskt med ett tangentbord på fjärren.

Tangentbord Bra formatstöd
Få nättjänster Stor fjärr Fläktljudet

Dlink Boxee Box DSM380

Kungen på nätvideo

Vår favorit bland mediespelarna har blivit ännu bättre sedan sist.

Tangentbords-fjärren Smarta appar Playkanaler
Felaktig identifiering av titlar

Asus O!Play Gallery

Mångsysslaren

Med fler anslutningar än någon annan och bra medie­spelare är det synd att det brister bland nättjänsterna.

iPod-anslutning Många typer av minneskort
Få nättjänster

A.C. Ryan PlayOn!HD2

För entusiasten

Fjolårets bästa köp är fortfarande bäst som mediespelare, men har halkat efter på andra områden.

Många anslutningar Bra formatstöd
Fläktljudet Inga lokala nättjänster

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Jonas Ekelund

(f. 1969): Frilansjournalist. Jonas har jobbat för Ljud & Bild sedan 2007 med det mesta som kan kallas bärbart. Det vill säga mobiler, trådlösa högtalare och hörlurar. Ibland klampar testandet in på kollegernas områden multirum-ljud, hemmabio och foto. Han startade sin bana som teknikjournalist på IDG och skrev bland annat för PC för Alla, Internetworld och det som senare blev M3.