Yamahas Blu-ray-spelare är testets tyngsta och ger ett seriöst intryck. Den är den enda som har elektrisk subbasutgång, och högtalarsystemet är dessutom det enda med aktiv subbas – som för övrigt är den enda med kabinett av riktig MDF i stället för spånplatta.

Både elektroniken och subbasen känns alltså seriösa, men resten av högtalarna är inkapslade i lätt plast som sänker kvalitetskänslan igen. Men elektroniken kan användas tillsammans med andra högtalare, så det är enkelt att uppgradera till bättre alternativ längre fram. Plus i kanten.

Vi saknar egentligen bara ett par HDMI-ingångar, vilket alla testdeltagare har utom Yamaha. Har du en TV med ljudreturkanal gör det inte så mycket, annars måste andra komponenter kopplas in via koaxial eller optisk digitalingång.

Användning
På välkomstmenyn väljer man språk, och svenska finns med som alternativ. Upplösning och skärmformat kommer därnäst, sedan anger man om högtalarna är små eller stora för att delningsfrekvensen ska bli rätt. Fördröjningen till högtalarna är en aning begränsad eftersom man inte kan ställa in avståndet till subbasen. Vi utgår från att det är inställt på standardmåttet som är 3 meter, sedan får övriga högtalare ställas in efter det. Trassligt. I övrigt är menysystemet praktiskt och överskådligt.

Bild
Bildkvaliteten är fullt i klass med de övriga Blu-ray-spelarna, alltså lysande. Knivskarp bild med lite brus är vad som kännetecknar Blu-ray jämfört med gammaldags DVD, och det är inte lätt att se skillnad på spelarna i detta test.

Ljud
Den amerikanska basrika trailerrösten från Hollywood har en fin sammanhållning mellan centerhögtalaren och subbasen, så att rösten inte låter uppstyckad mellan dem utan snarare är ren och fyllig. Ljudet ur högtalarna är markant bättre än vad vi vågade hoppas på när vi packade upp dem, även om det inte har samma upplösning som från LG och Samsung.

Vad Yamaha däremot får höga poäng för är den kraftfulla basåtergivningen. Ingen av de övriga anläggningarna har samma kontroll på djupbaseffekterna i det krävande ljudspåret på ”Battleship”. BRX-610 och NS-P40 spelar högst av alla utan att gå i förvrängning, och att högtalarna har en smula förvrängning räcker inte för att peta ner Yamaha från tronen. Så mycket tuffare är nämligen filmkänslan. Man kan säga att Yamaha påminner mycket om Panasonic, fast är ännu häftigare. Musik i stereo låter också skapligt. Kvinnoröster är inte lika upplösta och naturliga som hos Samsung och LG, men gitarrer klingar vackert och popmusik funkar fint.

Slutsats
Yamahas anläggning är flexibel eftersom man kan behålla elektroniken och byta ut högtalarna mot något bättre längre fram. Subbasen är testets avgjort bästa och kraftigaste, och dessutom den enda aktiva. Högtalarna är kedjans svagaste länk och saknar lite upplösning men låter helt okej och tål lite tryck. Dessvärre har elektroniken ingen HDMI-ingång, det borde ha funnits två stycken. Lösningen blir att koppla in dekodern eller spelkonsolen med koaxial eller optisk kabel – och har du en TV med ljudreturkanal får du digitalt ljud via HDMI-utgången.

Sammantaget har Yamaha testets bästa alternativ.